RR Jönköping 70.3 – Dvs. min första någonsin!

Bakgrund
För dom som inte vet så har jag via Aktivitus haft ett strikt triathlonprogram från mitten av februari i år och när jag antar en utmaning så gör jag det ordentligt. Innan dess har jag cyklat i ca 5 år var av 3 år i elitklungan så av den anledningen älskar jag cykeldelen. Crawlkurs tog jag för kanske 4 år sedan som jag sen la på is. Var de gäller löpningen så har jag en fotbollsbakgrund och även haft en löparperiod i mitt liv. Kort och gott alltid haft ett aktivt träningsliv och ett jävla pannben.

Trevlig läsning!

Jönköping 70.3 -> Simningen
Vilken mäktig känsla att stå där i startfållan och successivt vallas fram mot rampen. Mantra -> Jag ska bara simma en liten tur och sen ska jag äntligen få cykla. Alla sprang nerför rampen i stress medans jag njöt av en lugn promenad. Jag simmade på och de var inte så läskigt men kändes mer som att jag aldrig kom fram. Fortsätt simma, fortsätt simma och på väg tillbaka efter man hade rundat bojarna tittade solen fram. Kan inte bara varit jag som drog till med ett leende där under vattenytan. In under bron där jag återigen blundade och rampen upp ur vattnet närmade sig. Shit, jag måste hinna kissa också för de gör man tydligen.
Jag gick upp för rampen, lyfte på glasögonen och sprack upp i ett leende. Klappade mig själv på axeln och utbrast tydligt. JAG KLARADE DET flera gånger under löpturen till växlingsområdet som var lååång.
Check på del 1
Min tid blev 43:38 och sprang upp som 33:a i min Agegroup.

Jönköping 70.3 -> Cyklingen

Äntligen ska jag få rocka på de jag kan! Rullar över linjen och hoppar upp på cykeln. Genom flera av de första kurvorna låg nån som hade glidit i backen av blöt och hal asfalt. Lugnt och fint bara tänkte jag. Här ställde jag krav på mig själv eftersom min styrka på cykeln är min största fiende. De handlade inte om att vara snabbast här. Utan med respekt för att springa efteråt följa Aktivitus och Johan Hasselmark’s raceplan.
För den intresserade skulle jag sikta mot ett snitt på 190 W och i stort sätt aldrig kliva över 250 W även om de gick uppför. Med min taktik att aldrig se hastigheten på min Garmin så tuggade jag på. Ja, går de för långsamt blir jag stressad och går de för fort är risken att jag kissar på mig av rädsla. Lugnt och sansat uppför backen. Jag körde om och blev omkörd med otroligt lugn. Om jag minns rätt så hade jag ett snitt på 27 km/h då jag var uppe på toppen.
Yes, nu ser jag till att tåget rullar!
Jag höll min plan och märkte att jag körde lugnt och stabilt i bågen över kullarna medans andra tryckte på av kung och fosterland. Vad hände? Jo, jag körde om dom sen på platten och såg dom aldrig mer. Kontrollerat rullade jag på. Varför stressa när vi även ska njuta. Jag var mest orolig över reglerna angående drafting som var omöjliga att hålla de första 4-5 milen. De var folk överallt!
Fegade i nån utförslöpa då regnet valde att göra entré för en kort stund och vips så tickade milen ner. De roliga var snart slut. Tråkigt! När jag åter igen rullade in i Jönköping växlade jag ner för att spinna ur benen lite. Göra mig redo för nästa delmoment. Då rullar en tjej sakta förbi och uttrycker grymt kört! Desamma säger jag men de är nu racet börjar.
Checka på del 2….
9 mil, på 2:40:46 och ett snitt på 33,59 km/h. Klättrade här med från 33 till 4:e plats

Jönköping 70.3 -> Löpning

Det var en fantastisk bana med publik typ överallt som pushade en framåt. Mina direktiv från Aktivitus och Johan Hasselmark var att hålla 5.30 tempo per kilometer och kändes de bra skulle jag öka sista 10 km. Jag började springa och försökte hitta en obehaglig/bekväm känsla att följa. Tittar på klockan och den ger mig tider på 4.50 – 5.30 per kilometer. Första varvet är alltid spännande men andra blev mentalt tyngre. Man är liksom i ingenmansland och mitt pannben fick kicka in. Fortsätt springa, lite till, snart är de vätskekontroll, de går bra osv.
In på sista varvet med ett leende. Snart är de över på gott och ont. De var nu jag som först tittade ner på min klocka för att se hur länge jag egentligen hade hållt på. Försöker kalkylera vilket jag är sämst på och tänker shit de kan landa på 5 h 40 min ( Riktig fel kalkylering ) Jag chockar mig själv med den tiden då 6 h var mer inpräntat i mitt huvud. Min plan var att göra HIGH-FIVE på upploppet och njuta av röda mattan rejält men strax innan jag kom in i stan tittade jag ner på klockan och tänker. De kan gå under 5 h 30 min. Jag gasade inte på för de fanns inget krut kvar. De var fördelat utmed banan men försökte hålla upp tempot. In på röda mattan och över mållinjen med armarna i skyn och tårarna sprutade ner för kinderna. Jag klarade de! Där och då visste jag inte vad jag ställt till med för mig själv. Personligt rekord var satt som förstagångare och med en halvmara avklarad på 1:51:19 slutade Jönköping på en 4:e plats i min agegroup med tiden 5 h 28 min 12 sek
Checka på del 3 löpningen och Jönköping 70.3 min största slutdestination detta år var avklarat.

Annonser

En ny vägbula

”Jag har aldrig haft en våtdräkt på mig och aldrig simmat i öppet vatten. Jag ska köra Jönköping 70.3 och det skulle inte förvåna mig ifall jag anmäler mig till någonting mer. Jag är heller inte den som köper nybörjargrejerna! Punkt!”

Vips står jag i omklädningsrummet med en Kategori 3 från Tyr som tillsammans med Coach Ludde har ett simevent på Trispot och jag som Team Trispot medlem är självklart där. Frågor som hur gör man rent praktiskt för att få på sig våtdräkten. Hur går de till på en öppet vatten träning eller hur gör man lättast för att gradvis vänja sig vid kondomen på kroppen i vattnet. Nybörjaren de är jag även om jag insett att kapaciteten i kroppen kan mer och att kalla mig nybörjare känns snart inte passande.

Men åter till de där omklädningsrummet! Storlek enligt tabeller fungerar aldrig och jag fattar direkt att de inte ska vara så enkelt att få på sig våtdräkten som den första. Av med den och på med nästa. Okej, jag fattar! Suck och stön bakom skynket. Svetten rinner och frisyren ser inte riktigt likadan ut som imorse. Jag skulle velat sett min egen blick när jag klev ut för att visa upp mig och få hjälp. Panik! Huxflux så är dragkedjan uppe och jävlar i min låda. Tight men rörligt……

Jag står där med en dam modell men har även lärt mig att en herr modell kan sitta bättre. Kanske för att jag inte riktigt är timglasformad. Drar på mig våtdräkt nr 3 i ordningen och känner mig nästan som ett proffs. Vips så är den på! Avgörandet kommer direkt från en UNG kille som direkt och spontant säger: ”Den va snygg! Du passar i den!” Vem lyssnar inte då?!?!

Efter lite socialiserande kliver jag ut genom dörren med min livs första egna våtdräkt.

Tusen tack för hjälpen!

Blir de premiär på Mallis måntro?

Jag tränar som en triathlet!

Ja, du kanske får läsa det om och om igen för att förstå orden.

Uppenbarligen tränar en triathlet 1,2 eller 3 pass om dagen för så ser mina veckor ut nu för tiden. Att jag nu mer packar 2 väskor för 2 aktiviteter är inget konstigt alls som t.ex. igår (Lördag) Bockade av simning och löpning innan klockan visade 12 och helt plötsligt hade jag mer än halva dagen kvar på en lördag. Wow, vad gör man då? Jag åt kakor och smågodis, Haha….

Tredje veckan på schema från Aktivitus men min livs första Triathlonvecka bockas av idag eftersom de andra innehållit övriga aktiviteter. En kort sammanfattning av den skulle kunna vara:

I Måndags bubblade endorfinerna över av ett grymt genomfört Vo2Max pass, som höll i sig på tisdagens löpning och simningen onsdag morgon. Sen jävlar! Onsdagkväll sa det pang och jag mötte väggen under veckans andra Vo2Max pass. Jag genomförde de och likaså med dubbelpassen under torsdagen. Sen var jag trött men tror jag återhämtar mig ganska bra då fredagkväll bjöd på lite depp men en tokladdad kropp. ( Jag tror på energibrist då de är ett litet kaos just nu. Måste uppenbarligen äta ytterligare lite till.) Idag söndag har jag återigen fått rulla cykel ute. 4h närmare bestämt utan dubbdäck och två kisspauser utan att frysa om rumpan. De är vår i luften! Pandafacet börjar utvecklas men frågan är hur länge de varar???? Veckan slutade på 12 h+ träning och imorgon påbörjar jag en som ska sluta på 13h. Jo, ja, jag jobbar också men träning är min passion precis som ni andra har någonting annat.

En simupplevelse

Jag valde att avverka mina Vo2Max intervaller på morgonen innan frukost för att benen skulle få för mih optimal återhämtning innan dom ska användas igen imorgon Torsdag.

Detta bidrog till att dagens andra pass simning var tvunget till att genomföras efter jobbet. 8 h jobb och massa mat samt kaffe räckte uppenbarligen långt tillslut.

Jag lämnade jobbet strax efter 18 med ren ångest och trötthet och ville helst köra rakt igenom Söderledstunneln och hem men Nej. Svängde av höger och ner till Eriksdalsbadet.

Jag sitter läääänge som ett freak på bänken intill 25 m poolen och tittar på människorna som vevar med sina armar. Jag hade övat på det här med mycket folk i Lördags men nu skulle jag ta i. Inför helgens äventyr var jag tvungen att genomföra ett test på 400 m och 200 m crawl i ett svep. Det finns ingen som helst uppdelning på banorna när det är så mycket folk och att hälften hänger vid kanten fattar jag inte. Tillslut går två upp ur snabb-banan och jag tänker inte ens utan hoppar rakt i och värmer upp. På nåt konstigt sätt så passar jag in i flödet eller så är det jag som kommer där som en amazonkvinna med power och alla flyttar på sig. Haha, hoppas kan man alltid 😉

Jag genomför de där testet! Efter 31 min och 1500 m kliver jag upp och är ute i bilen på nolltid. Mäkta imponerad över mig själv som inte gav vika och som tog min plats. Sen att jag har crawlat 400 m hårt utan att drunkna kan jag inte förstå. Lite ledsen var jag över att jag glömde packa min nya baddräkt som skulle göra mig supersnabb. Tar de nästa gång!

Mot mitt äventyr i helgen eller först mot soffan eller kanske sängen på en gång. Nog lika bra!

#Trött

Nu är det slut på lekstugan!

Min största oro med mitt nya projekt, Jönköping 70.3 bland annat, är att drabbas av någon skada. Mitt instagramflöde pumpar fram aktiva, motiverande bilder på träningspersoner där förkylningar och skador dyker upp alldeles för ofta. Att koppla ihop tre grenar – simma, cykla, springa är ingen lek. Peppa peppa har jag klarat mig oförskämt bra men blir säkert drabbad då jag tar upp ämnet. För att jag nu ska bli mitt starkaste jag i dessa tre grenar och hålla mig hel så tar jag hjälp av Aktivitus. Närmare bestämt av Johan Hasselmark. Tror hans största utmaning kommer vara att få mig till att inta viloläge oftare 😉

Jag tågade in på Aktivitus i veckan förberedd på att utföra 2 tester. Laktattestet på cykel kan jag göra i nattmössan men jag skulle även inta de där stora löpbandet också. Löptest med stick i fingret och zonerna skulle räknas ut. Om jag får säga det själv så imponerade jag lite på Johan som bara sett mig ta i och inte känna mjölksyran förens det är försent på cykel.

20190201_163035-1.jpg

Vi började typ på ett 6:30 min/km, vilket nästan kändes som ett skämt om jag får skriva så men som succesivt stegrades och tillslut krigade jag på i 4:30 eller nåt. Vi kan säga att det finns mycket att jobba på när det kommer till hur man springer. Filmen visade en lunkande motionär som tungt tar sig framåt men med några direktiv som dubbelhaka och in i motvinden så gjorde jag genast framsteg på hållningen. Herregud, jag har faktiskt sprungit en halvmara en gång i tiden på 1.56. De ni!

Med de nedskrivet så konstaterar jag att Lekstugan är över! Som om jag har legat på latsidan innan. Haha…. Men sen mitten på Juli har jag roat mig på egen hand med precis de jag velat göra. Plåga mig själv!

Spännande i alla fall vart de här tar mig!

Mot Vätternrundan och mot Jönköping 70.3!!! Tut tut……

Triathlon?

2014 satte jag för första gången min fot på vad som är mitt andra hem idag, Mallorca. Då med siktet inställt på att genomföra min första Vätternrunda. Det lustiga var då att resan innehöll simma, cykla och springa. JA, det var en triathlonresa!

Min reskompis blev frälst medans jag inte kunde förstå tjusningen av att växla mellan dessa grenar. Jag gav upp, satte mig på sidan och skakade på huvudet när de andra tränade vidare.

De var då och idag nästan 5 år senare sitter jag här med en rehab bakom mig som innehöll simma, cykla och springa. Ni kan sluta fundera eller sluta leta efter mitt namn i startlistan över Kalmar och en Ironman. Ni ser mig på startlinjen i Jönköping 70.3 den 7 Juli!

Herregud! Hjälp! Vad har jag gett mig in på!? Våtdräkt? Racesuite? Träning? Nutrition? Springa en halvmara?!?! Så många funderingar och frågor……

Med skräckblandad förtjusning och rädslan för att hajjarna ska bita mig i tårna kan jag stolt meddela att Team Trispot 2019 har handplockat mig, en total Rockie. Vilket äventyr det här ska bli! Hoppas kunna inspirera andra till att våga ta steget och prova någonting nytt. Det är läskigt men vad är egentligen de värsta som kan hända. Nu kör vi!

Frågan är…..

Kommer jag som “inbiten” cyklist sätta på mig ett par kompressionsstrumpor som så många andra? Och kommer jag bli frälst som många verkar bli?

Ps. Vätternrundan är självklart inräknad i det här. Ett personligt mål som ska bockas av förr eller senare. Ni ser mig även på vissa handplockade cykeltävlingar runt om i landet men mestadels i Stockholm.

Lyxavbrott i Vardagen!

Lustigt det där med att man kan vara så vältränad på en viss sport och ha en kondition som en elitidrottare men när man kliver in i en ny värld så som vintersporter då vet man att man lever.

Ett lyxavbrott i vardagen och familjetid deluxe när Tandådalen bjuder in till fest. Kontrasterna är stora från ett vinterlandskap med förkärleken till takboxar på majoriteten av bilarna till att på sommaren mötas av grönska och cyklar överallt. Älskar båda delarna men gemensamt har den friska luften och den sköna tröttheten som infinner sig i kroppen.

Jag är bra på mycket om jag får säga det själv men att åka alpint glänser jag inte med. Små Kidsen swishar ner och jag kommer sist men jag tar mig ner. Det som räknas! Älskar nästan mest platsen i liften där jag kan stanna upp, andas och njuta i min egen tanke totalt matchad med rosa.

Men otroligt skönt att känna sig stark i kroppen trots avsaknaden av teknik i allt.

Styrkan i benen är det inge fel på men leendet spricker upp av känslan till en core som kanske för första gången är med mig. Magrutor finns det inga men vem bryr sig styrkan är där inne.

Jag åker nu hem med värkande höfter och laddar om för nu börjar en transportsträcka. Vardag, jobb, träning, utmaningar, mat osv.

Värmen kommer sen senare!