En ny vägbula

”Jag har aldrig haft en våtdräkt på mig och aldrig simmat i öppet vatten. Jag ska köra Jönköping 70.3 och det skulle inte förvåna mig ifall jag anmäler mig till någonting mer. Jag är heller inte den som köper nybörjargrejerna! Punkt!”

Vips står jag i omklädningsrummet med en Kategori 3 från Tyr som tillsammans med Coach Ludde har ett simevent på Trispot och jag som Team Trispot medlem är självklart där. Frågor som hur gör man rent praktiskt för att få på sig våtdräkten. Hur går de till på en öppet vatten träning eller hur gör man lättast för att gradvis vänja sig vid kondomen på kroppen i vattnet. Nybörjaren de är jag även om jag insett att kapaciteten i kroppen kan mer och att kalla mig nybörjare känns snart inte passande.

Men åter till de där omklädningsrummet! Storlek enligt tabeller fungerar aldrig och jag fattar direkt att de inte ska vara så enkelt att få på sig våtdräkten som den första. Av med den och på med nästa. Okej, jag fattar! Suck och stön bakom skynket. Svetten rinner och frisyren ser inte riktigt likadan ut som imorse. Jag skulle velat sett min egen blick när jag klev ut för att visa upp mig och få hjälp. Panik! Huxflux så är dragkedjan uppe och jävlar i min låda. Tight men rörligt……

Jag står där med en dam modell men har även lärt mig att en herr modell kan sitta bättre. Kanske för att jag inte riktigt är timglasformad. Drar på mig våtdräkt nr 3 i ordningen och känner mig nästan som ett proffs. Vips så är den på! Avgörandet kommer direkt från en UNG kille som direkt och spontant säger: ”Den va snygg! Du passar i den!” Vem lyssnar inte då?!?!

Efter lite socialiserande kliver jag ut genom dörren med min livs första egna våtdräkt.

Tusen tack för hjälpen!

Blir de premiär på Mallis måntro?

Annonser

Jag tränar som en triathlet!

Ja, du kanske får läsa det om och om igen för att förstå orden.

Uppenbarligen tränar en triathlet 1,2 eller 3 pass om dagen för så ser mina veckor ut nu för tiden. Att jag nu mer packar 2 väskor för 2 aktiviteter är inget konstigt alls som t.ex. igår (Lördag) Bockade av simning och löpning innan klockan visade 12 och helt plötsligt hade jag mer än halva dagen kvar på en lördag. Wow, vad gör man då? Jag åt kakor och smågodis, Haha….

Tredje veckan på schema från Aktivitus men min livs första Triathlonvecka bockas av idag eftersom de andra innehållit övriga aktiviteter. En kort sammanfattning av den skulle kunna vara:

I Måndags bubblade endorfinerna över av ett grymt genomfört Vo2Max pass, som höll i sig på tisdagens löpning och simningen onsdag morgon. Sen jävlar! Onsdagkväll sa det pang och jag mötte väggen under veckans andra Vo2Max pass. Jag genomförde de och likaså med dubbelpassen under torsdagen. Sen var jag trött men tror jag återhämtar mig ganska bra då fredagkväll bjöd på lite depp men en tokladdad kropp. ( Jag tror på energibrist då de är ett litet kaos just nu. Måste uppenbarligen äta ytterligare lite till.) Idag söndag har jag återigen fått rulla cykel ute. 4h närmare bestämt utan dubbdäck och två kisspauser utan att frysa om rumpan. De är vår i luften! Pandafacet börjar utvecklas men frågan är hur länge de varar???? Veckan slutade på 12 h+ träning och imorgon påbörjar jag en som ska sluta på 13h. Jo, ja, jag jobbar också men träning är min passion precis som ni andra har någonting annat.

En simupplevelse

Jag valde att avverka mina Vo2Max intervaller på morgonen innan frukost för att benen skulle få för mih optimal återhämtning innan dom ska användas igen imorgon Torsdag.

Detta bidrog till att dagens andra pass simning var tvunget till att genomföras efter jobbet. 8 h jobb och massa mat samt kaffe räckte uppenbarligen långt tillslut.

Jag lämnade jobbet strax efter 18 med ren ångest och trötthet och ville helst köra rakt igenom Söderledstunneln och hem men Nej. Svängde av höger och ner till Eriksdalsbadet.

Jag sitter läääänge som ett freak på bänken intill 25 m poolen och tittar på människorna som vevar med sina armar. Jag hade övat på det här med mycket folk i Lördags men nu skulle jag ta i. Inför helgens äventyr var jag tvungen att genomföra ett test på 400 m och 200 m crawl i ett svep. Det finns ingen som helst uppdelning på banorna när det är så mycket folk och att hälften hänger vid kanten fattar jag inte. Tillslut går två upp ur snabb-banan och jag tänker inte ens utan hoppar rakt i och värmer upp. På nåt konstigt sätt så passar jag in i flödet eller så är det jag som kommer där som en amazonkvinna med power och alla flyttar på sig. Haha, hoppas kan man alltid 😉

Jag genomför de där testet! Efter 31 min och 1500 m kliver jag upp och är ute i bilen på nolltid. Mäkta imponerad över mig själv som inte gav vika och som tog min plats. Sen att jag har crawlat 400 m hårt utan att drunkna kan jag inte förstå. Lite ledsen var jag över att jag glömde packa min nya baddräkt som skulle göra mig supersnabb. Tar de nästa gång!

Mot mitt äventyr i helgen eller först mot soffan eller kanske sängen på en gång. Nog lika bra!

#Trött

Nu är det slut på lekstugan!

Min största oro med mitt nya projekt, Jönköping 70.3 bland annat, är att drabbas av någon skada. Mitt instagramflöde pumpar fram aktiva, motiverande bilder på träningspersoner där förkylningar och skador dyker upp alldeles för ofta. Att koppla ihop tre grenar – simma, cykla, springa är ingen lek. Peppa peppa har jag klarat mig oförskämt bra men blir säkert drabbad då jag tar upp ämnet. För att jag nu ska bli mitt starkaste jag i dessa tre grenar och hålla mig hel så tar jag hjälp av Aktivitus. Närmare bestämt av Johan Hasselmark. Tror hans största utmaning kommer vara att få mig till att inta viloläge oftare 😉

Jag tågade in på Aktivitus i veckan förberedd på att utföra 2 tester. Laktattestet på cykel kan jag göra i nattmössan men jag skulle även inta de där stora löpbandet också. Löptest med stick i fingret och zonerna skulle räknas ut. Om jag får säga det själv så imponerade jag lite på Johan som bara sett mig ta i och inte känna mjölksyran förens det är försent på cykel.

20190201_163035-1.jpg

Vi började typ på ett 6:30 min/km, vilket nästan kändes som ett skämt om jag får skriva så men som succesivt stegrades och tillslut krigade jag på i 4:30 eller nåt. Vi kan säga att det finns mycket att jobba på när det kommer till hur man springer. Filmen visade en lunkande motionär som tungt tar sig framåt men med några direktiv som dubbelhaka och in i motvinden så gjorde jag genast framsteg på hållningen. Herregud, jag har faktiskt sprungit en halvmara en gång i tiden på 1.56. De ni!

Med de nedskrivet så konstaterar jag att Lekstugan är över! Som om jag har legat på latsidan innan. Haha…. Men sen mitten på Juli har jag roat mig på egen hand med precis de jag velat göra. Plåga mig själv!

Spännande i alla fall vart de här tar mig!

Mot Vätternrundan och mot Jönköping 70.3!!! Tut tut……

Triathlon?

2014 satte jag för första gången min fot på vad som är mitt andra hem idag, Mallorca. Då med siktet inställt på att genomföra min första Vätternrunda. Det lustiga var då att resan innehöll simma, cykla och springa. JA, det var en triathlonresa!

Min reskompis blev frälst medans jag inte kunde förstå tjusningen av att växla mellan dessa grenar. Jag gav upp, satte mig på sidan och skakade på huvudet när de andra tränade vidare.

De var då och idag nästan 5 år senare sitter jag här med en rehab bakom mig som innehöll simma, cykla och springa. Ni kan sluta fundera eller sluta leta efter mitt namn i startlistan över Kalmar och en Ironman. Ni ser mig på startlinjen i Jönköping 70.3 den 7 Juli!

Herregud! Hjälp! Vad har jag gett mig in på!? Våtdräkt? Racesuite? Träning? Nutrition? Springa en halvmara?!?! Så många funderingar och frågor……

Med skräckblandad förtjusning och rädslan för att hajjarna ska bita mig i tårna kan jag stolt meddela att Team Trispot 2019 har handplockat mig, en total Rockie. Vilket äventyr det här ska bli! Hoppas kunna inspirera andra till att våga ta steget och prova någonting nytt. Det är läskigt men vad är egentligen de värsta som kan hända. Nu kör vi!

Frågan är…..

Kommer jag som “inbiten” cyklist sätta på mig ett par kompressionsstrumpor som så många andra? Och kommer jag bli frälst som många verkar bli?

Ps. Vätternrundan är självklart inräknad i det här. Ett personligt mål som ska bockas av förr eller senare. Ni ser mig även på vissa handplockade cykeltävlingar runt om i landet men mestadels i Stockholm.

Lyxavbrott i Vardagen!

Lustigt det där med att man kan vara så vältränad på en viss sport och ha en kondition som en elitidrottare men när man kliver in i en ny värld så som vintersporter då vet man att man lever.

Ett lyxavbrott i vardagen och familjetid deluxe när Tandådalen bjuder in till fest. Kontrasterna är stora från ett vinterlandskap med förkärleken till takboxar på majoriteten av bilarna till att på sommaren mötas av grönska och cyklar överallt. Älskar båda delarna men gemensamt har den friska luften och den sköna tröttheten som infinner sig i kroppen.

Jag är bra på mycket om jag får säga det själv men att åka alpint glänser jag inte med. Små Kidsen swishar ner och jag kommer sist men jag tar mig ner. Det som räknas! Älskar nästan mest platsen i liften där jag kan stanna upp, andas och njuta i min egen tanke totalt matchad med rosa.

Men otroligt skönt att känna sig stark i kroppen trots avsaknaden av teknik i allt.

Styrkan i benen är det inge fel på men leendet spricker upp av känslan till en core som kanske för första gången är med mig. Magrutor finns det inga men vem bryr sig styrkan är där inne.

Jag åker nu hem med värkande höfter och laddar om för nu börjar en transportsträcka. Vardag, jobb, träning, utmaningar, mat osv.

Värmen kommer sen senare!

En fattig men meningsfull Årskrönika 2018

”2018 var året då jag gick in i någonting som skulle bli så bra men som inte levde upp till förväntningarna”

Instagram’s Best Nine

Förutom att jag för första gången i mitt liv tar 4 veckor semester i streck och beger mig till Mallorca så är ändå min krasch de största under 2018. Förutom en tuff höst med sjukskrivning och rehab så har den givit mig perspektiv på livet. Genom löpningen under hösten hittade jag harmoni på 9 av 10 plan i mitt liv. Jag avslutar här med mitt tredje ensamstående cykelägar år och kliver in i 2019.

Det som är mest spännande är känslan av att imorgon stå helt klubblös.

Bye bye Pink -> Welcome…….

Avslutar året på absolut bästa sätt! En tur med aningens för mycket uppför enligt Fröken Rosa men med All in för FIKA i trevligt sällskap. Tack för idag!

På återseende och fira nu ordentligt!

Gott Nytt År allesammans 💕

Tack för att det finns så många fantastiska människor där ute som peppar och stöttar när livet är på topp men framförallt extra till er som visar fram fötterna när livet känns skit. Puss 🤗