Jag tränar som en triathlet!

Ja, du kanske får läsa det om och om igen för att förstå orden.

Uppenbarligen tränar en triathlet 1,2 eller 3 pass om dagen för så ser mina veckor ut nu för tiden. Att jag nu mer packar 2 väskor för 2 aktiviteter är inget konstigt alls som t.ex. igår (Lördag) Bockade av simning och löpning innan klockan visade 12 och helt plötsligt hade jag mer än halva dagen kvar på en lördag. Wow, vad gör man då? Jag åt kakor och smågodis, Haha….

Tredje veckan på schema från Aktivitus men min livs första Triathlonvecka bockas av idag eftersom de andra innehållit övriga aktiviteter. En kort sammanfattning av den skulle kunna vara:

I Måndags bubblade endorfinerna över av ett grymt genomfört Vo2Max pass, som höll i sig på tisdagens löpning och simningen onsdag morgon. Sen jävlar! Onsdagkväll sa det pang och jag mötte väggen under veckans andra Vo2Max pass. Jag genomförde de och likaså med dubbelpassen under torsdagen. Sen var jag trött men tror jag återhämtar mig ganska bra då fredagkväll bjöd på lite depp men en tokladdad kropp. ( Jag tror på energibrist då de är ett litet kaos just nu. Måste uppenbarligen äta ytterligare lite till.) Idag söndag har jag återigen fått rulla cykel ute. 4h närmare bestämt utan dubbdäck och två kisspauser utan att frysa om rumpan. De är vår i luften! Pandafacet börjar utvecklas men frågan är hur länge de varar???? Veckan slutade på 12 h+ träning och imorgon påbörjar jag en som ska sluta på 13h. Jo, ja, jag jobbar också men träning är min passion precis som ni andra har någonting annat.

Annonser

En simupplevelse

Jag valde att avverka mina Vo2Max intervaller på morgonen innan frukost för att benen skulle få för mih optimal återhämtning innan dom ska användas igen imorgon Torsdag.

Detta bidrog till att dagens andra pass simning var tvunget till att genomföras efter jobbet. 8 h jobb och massa mat samt kaffe räckte uppenbarligen långt tillslut.

Jag lämnade jobbet strax efter 18 med ren ångest och trötthet och ville helst köra rakt igenom Söderledstunneln och hem men Nej. Svängde av höger och ner till Eriksdalsbadet.

Jag sitter läääänge som ett freak på bänken intill 25 m poolen och tittar på människorna som vevar med sina armar. Jag hade övat på det här med mycket folk i Lördags men nu skulle jag ta i. Inför helgens äventyr var jag tvungen att genomföra ett test på 400 m och 200 m crawl i ett svep. Det finns ingen som helst uppdelning på banorna när det är så mycket folk och att hälften hänger vid kanten fattar jag inte. Tillslut går två upp ur snabb-banan och jag tänker inte ens utan hoppar rakt i och värmer upp. På nåt konstigt sätt så passar jag in i flödet eller så är det jag som kommer där som en amazonkvinna med power och alla flyttar på sig. Haha, hoppas kan man alltid 😉

Jag genomför de där testet! Efter 31 min och 1500 m kliver jag upp och är ute i bilen på nolltid. Mäkta imponerad över mig själv som inte gav vika och som tog min plats. Sen att jag har crawlat 400 m hårt utan att drunkna kan jag inte förstå. Lite ledsen var jag över att jag glömde packa min nya baddräkt som skulle göra mig supersnabb. Tar de nästa gång!

Mot mitt äventyr i helgen eller först mot soffan eller kanske sängen på en gång. Nog lika bra!

#Trött

Nu är det slut på lekstugan!

Min största oro med mitt nya projekt, Jönköping 70.3 bland annat, är att drabbas av någon skada. Mitt instagramflöde pumpar fram aktiva, motiverande bilder på träningspersoner där förkylningar och skador dyker upp alldeles för ofta. Att koppla ihop tre grenar – simma, cykla, springa är ingen lek. Peppa peppa har jag klarat mig oförskämt bra men blir säkert drabbad då jag tar upp ämnet. För att jag nu ska bli mitt starkaste jag i dessa tre grenar och hålla mig hel så tar jag hjälp av Aktivitus. Närmare bestämt av Johan Hasselmark. Tror hans största utmaning kommer vara att få mig till att inta viloläge oftare 😉

Jag tågade in på Aktivitus i veckan förberedd på att utföra 2 tester. Laktattestet på cykel kan jag göra i nattmössan men jag skulle även inta de där stora löpbandet också. Löptest med stick i fingret och zonerna skulle räknas ut. Om jag får säga det själv så imponerade jag lite på Johan som bara sett mig ta i och inte känna mjölksyran förens det är försent på cykel.

20190201_163035-1.jpg

Vi började typ på ett 6:30 min/km, vilket nästan kändes som ett skämt om jag får skriva så men som succesivt stegrades och tillslut krigade jag på i 4:30 eller nåt. Vi kan säga att det finns mycket att jobba på när det kommer till hur man springer. Filmen visade en lunkande motionär som tungt tar sig framåt men med några direktiv som dubbelhaka och in i motvinden så gjorde jag genast framsteg på hållningen. Herregud, jag har faktiskt sprungit en halvmara en gång i tiden på 1.56. De ni!

Med de nedskrivet så konstaterar jag att Lekstugan är över! Som om jag har legat på latsidan innan. Haha…. Men sen mitten på Juli har jag roat mig på egen hand med precis de jag velat göra. Plåga mig själv!

Spännande i alla fall vart de här tar mig!

Mot Vätternrundan och mot Jönköping 70.3!!! Tut tut……