Triathlon?

2014 satte jag för första gången min fot på vad som är mitt andra hem idag, Mallorca. Då med siktet inställt på att genomföra min första Vätternrunda. Det lustiga var då att resan innehöll simma, cykla och springa. JA, det var en triathlonresa!

Min reskompis blev frälst medans jag inte kunde förstå tjusningen av att växla mellan dessa grenar. Jag gav upp, satte mig på sidan och skakade på huvudet när de andra tränade vidare.

De var då och idag nästan 5 år senare sitter jag här med en rehab bakom mig som innehöll simma, cykla och springa. Ni kan sluta fundera eller sluta leta efter mitt namn i startlistan över Kalmar och en Ironman. Ni ser mig på startlinjen i Jönköping 70.3 den 7 Juli!

Herregud! Hjälp! Vad har jag gett mig in på!? Våtdräkt? Racesuite? Träning? Nutrition? Springa en halvmara?!?! Så många funderingar och frågor……

Med skräckblandad förtjusning och rädslan för att hajjarna ska bita mig i tårna kan jag stolt meddela att Team Trispot 2019 har handplockat mig, en total Rockie. Vilket äventyr det här ska bli! Hoppas kunna inspirera andra till att våga ta steget och prova någonting nytt. Det är läskigt men vad är egentligen de värsta som kan hända. Nu kör vi!

Frågan är…..

Kommer jag som “inbiten” cyklist sätta på mig ett par kompressionsstrumpor som så många andra? Och kommer jag bli frälst som många verkar bli?

Ps. Vätternrundan är självklart inräknad i det här. Ett personligt mål som ska bockas av förr eller senare. Ni ser mig även på vissa handplockade cykeltävlingar runt om i landet men mestadels i Stockholm.

Annonser

Lyxavbrott i Vardagen!

Lustigt det där med att man kan vara så vältränad på en viss sport och ha en kondition som en elitidrottare men när man kliver in i en ny värld så som vintersporter då vet man att man lever.

Ett lyxavbrott i vardagen och familjetid deluxe när Tandådalen bjuder in till fest. Kontrasterna är stora från ett vinterlandskap med förkärleken till takboxar på majoriteten av bilarna till att på sommaren mötas av grönska och cyklar överallt. Älskar båda delarna men gemensamt har den friska luften och den sköna tröttheten som infinner sig i kroppen.

Jag är bra på mycket om jag får säga det själv men att åka alpint glänser jag inte med. Små Kidsen swishar ner och jag kommer sist men jag tar mig ner. Det som räknas! Älskar nästan mest platsen i liften där jag kan stanna upp, andas och njuta i min egen tanke totalt matchad med rosa.

Men otroligt skönt att känna sig stark i kroppen trots avsaknaden av teknik i allt.

Styrkan i benen är det inge fel på men leendet spricker upp av känslan till en core som kanske för första gången är med mig. Magrutor finns det inga men vem bryr sig styrkan är där inne.

Jag åker nu hem med värkande höfter och laddar om för nu börjar en transportsträcka. Vardag, jobb, träning, utmaningar, mat osv.

Värmen kommer sen senare!