Förändringarnas möjlighet

Vad hände egentligen eller vad gjorde jag?

Plötsligt hände det! Äntligen fick jag springa precis som jag ville och även gymmet fick besökas mer frekvent med tyngre belastning. Träningsschemat var avbrutet. Det blev kaos! Det var precis lika mycket kaos i hjärnan som benen skrek STOPP då de första löpstegen togs. Tankar, händelser, dåtid, nutid och framtid fladdrade framför ögonen men jag han inte se dom. Vilket virrvarr av känslor, men långt där inne fanns uppenbarligen nån lättnad som jag inte kände då. För jag fortsatte.

Att trycka rejäla vikter som framkallade ett litet stön i benmaskinerna visade sig förmodligen vara till det positiva. För varje vecka pressade jag fler och fler pusselbitar på plats.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som hände i löparspåret runt Flatensjön men efter ca 4 veckor gav benen vika och lät löpningen kliva in i mitt liv igen. Allting gick helt plötsligt så mycket lättare. Rutinerna i livet började åter igen flyta på. Jag kan faktiskt springa.

Jag springer där i skogen och allt verkar helt plötsligt så självklart. Jag har en plan igen. Jag har nya mål i sikte. En målbild som sträcker sig över flera år. Självklart pratar jag om prestationsmål. Vätternrundan är en av dom!

Ska jag fortsätta tävla? Eller rikta blicken längre bort? Fråga mig i Januari

Jag tror på att allting har en mening. Jag kanske inte ser svaret direkt men förr eller senare klarnar det. Min senaste krasch och förmodligen de tidigare också vill säga mig någonting. Jag kan kanske veta svaret på de men inte riktigt säker så jag håller det för mig själv lite till. Jag får återkomma vid ett senare tillfälle när det klarnat ännu mer.

Men att nu ha avklarat 8 km löpning i bra fart här på Mallis efter 3 dagar distanscykling känns inspirerande trots en trött kropp och mycket velande.

Ensam är stark och jag är så nöjd över att jag äntligen åkte iväg på egenhand. Känner mig liksom som en superwomen!

Annonser