Fiskartorpet GP

Boom….

Äntligen är tisdagarna här igen eller nån måndag/onsdag som undantag. Jag pratar förstås om Stockholms landsvägscup. Den där underbart roliga tillställningen som förgyller en vardagkväll i veckan. Stockholmscyklister med omnejd får gaffla med varandra som vänner men samtidigt skifta läge till konkurrenter när startskottet går.

3,2,1…. och vi damer rullar iväg! 1 minut efter oss rullar seniorer och sen även juniorer. På banan har vi alltså 3 olika tävlingsgrupper med olika förutsättningar. Äntligen ska jag få köra ett lopp utan nån jävla backe (läs Kinnekulle) och förhoppningsvis utan mekaniska problem (läs Östgötaloppet). Samtidigt slipper jag den där läskiga tanken ”kommer jag att orka hänga med”. En tanke som har funnits med ganska mycket tidigare säsonger. Nu säger jag till mig själv ”Jag är stark” som spinninginstruktören och cyklisten Glenn uttrycker.

Det rullar på bra! Jag positionerar mig bra och känner lugnet samt tryggheten i mig. Vi susar förbi framtidshoppen, dom unga lovande talangerna, med skräckblandad förtjusning. Sen senare kommer seniorerna ikapp när vi är påväg över banans lilla kulle. Då börjar förvirringen och den där stabila klungan släpper till lite. Vidare ut på fältet följs vi åt. Vidare genom banans skarpaste kurva och där uppstår nästa förvirring. Juniorerna ska åter igen passeras. Helt plötsligt är samtliga startgrupper med sina olika förutsättningar samlade. Alla är överallt och kontrollen är totalt borta för min del. Vilken dam är vart? Herregud vad det vinglas.

Där påverkades jag av de yttre omständigheterna och säkerheten över mig själv tog över. Helt plötsligt ligger jag sist i ett längre utdraget fladdrande fält typ 25 min in i tävlingen och lyckas eller vågar inte avancera. Nu i efterhand kanske jag skulle blivit den där cyklisten Madde som hojtar och styr i andra cykelsammanhang men lätt att säga i efterhand. Spelets regler idag men något att tänka på till framtiden.

Sista 1,5 varven har jag sällskap av min lagkamrat som efter sin krasch för ca två veckor sedan gör ett över förväntan sjukt bra insats. Tillsammans har vi en yngre Södertälje tjej som imponerande drar på innan den kraftiga svängen på sista varvet. Jag var inte beredd och hon fick en lucka. En lucka som jag successivt äter upp. Hade jag fortsatt dra på istället för att pausa bakom så kanske jag hade tagit den spurten men icke.

Kul kväll, mycket folk och superkul med familjemedlemmar i hejjarklacken. Nästa deltävling är Arlanda Test Track och om det nu sitter någon framförallt tjej där ute som funderar på att testa tävla så är det här den roligaste banan. Kör bara kör. Det är ingen som gör bort sig 💕

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s