Windgate test – ett test av tre som cyklister utför

Det gör lika ont varje gång jag ser filmen 🔝 Men för dom som inte vet så är det här ett test som vi cyklister utför med skräckblandad förtjusning.

Lyssna noga när Aktivitus och Johan förklarar genomförandet.

Fokus! 🤫

200 i kadens och sen är det åka av!

Har jag spurtkapacitet eller inte 🤷🏼‍♀️

Annonser

Göteborg och Prioritet GrandPrix

Vem missar ett race på avenyn i Göteborg! Inte Bianchi CK i alla fall och inte jag trots den skräckblandade förtjusningen över minnena från förra året. Vem vill heller inte ta chansen att stå på startlinjen, köra men även titta på proffsen till vänster i bild 🔝

Banan är dryga 1,1 km och otroligt teknisk med kurvor, potthål, kullersten och trottoarkanter.

Den nystartade klubben Bianchi CK ropas upp bland dom första och vi intar första parkett. Jag har inget att förlora och lika dåligt som förra året bör det inte gå. Tjejer intervjuas, vi skrattar och ordet lugn kan jag inte beskriva min känsla med.

Precis innan start tänker jag tanken: ”Jag ska vara först ut”. Startskottet går och jag anför klungan genom de tre första kurvorna med toppåkare bakom. Så stolt! Haha…Önskar att jag sedan hade den där orädda, odödlig känslan i mig då en efter en kör om mig. Allt kommer i alla fall inte som en chock detta år. Halkar nog ner halva fältet under första varvet och hade klungkontakt några varv till sen hamnade jag i ingenmansland. Ingen kom ikapp mig bakom och ingen tröttnade framför. Efter över halva loppet hör jag på upploppsrakan speakern kommentera fronten samtidigt som det där suset närmar sig. Omkörning och dags att kliva av. Tack o hej! 👋🏻

Hur blev det då?

Förutom stoltheten över min inledning så kommenterade en åskådare så här: ”Det såg mycket bättre ut i år. Mer aggressiv och du satte kurvorna på ett helt annat sätt”.

Dryga 20 min fick jag vara med i racet vilket jag tror är en förbättring med nästan 100% jämfört med förra året. Jag är otroligt imponerad över alla som startade. Måste ändå uttrycka att hårdheten hos tjejerna i fronten är mäkta imponerande. Totalt orädda!

Får se om jag ens skriver om Göteborgsgirot dagen efter 🤔

Bilder: Bruhnsphoto och Fotograf Magnus

Fiskartorpet GP

Boom….

Äntligen är tisdagarna här igen eller nån måndag/onsdag som undantag. Jag pratar förstås om Stockholms landsvägscup. Den där underbart roliga tillställningen som förgyller en vardagkväll i veckan. Stockholmscyklister med omnejd får gaffla med varandra som vänner men samtidigt skifta läge till konkurrenter när startskottet går.

3,2,1…. och vi damer rullar iväg! 1 minut efter oss rullar seniorer och sen även juniorer. På banan har vi alltså 3 olika tävlingsgrupper med olika förutsättningar. Äntligen ska jag få köra ett lopp utan nån jävla backe (läs Kinnekulle) och förhoppningsvis utan mekaniska problem (läs Östgötaloppet). Samtidigt slipper jag den där läskiga tanken ”kommer jag att orka hänga med”. En tanke som har funnits med ganska mycket tidigare säsonger. Nu säger jag till mig själv ”Jag är stark” som spinninginstruktören och cyklisten Glenn uttrycker.

Det rullar på bra! Jag positionerar mig bra och känner lugnet samt tryggheten i mig. Vi susar förbi framtidshoppen, dom unga lovande talangerna, med skräckblandad förtjusning. Sen senare kommer seniorerna ikapp när vi är påväg över banans lilla kulle. Då börjar förvirringen och den där stabila klungan släpper till lite. Vidare ut på fältet följs vi åt. Vidare genom banans skarpaste kurva och där uppstår nästa förvirring. Juniorerna ska åter igen passeras. Helt plötsligt är samtliga startgrupper med sina olika förutsättningar samlade. Alla är överallt och kontrollen är totalt borta för min del. Vilken dam är vart? Herregud vad det vinglas.

Där påverkades jag av de yttre omständigheterna och säkerheten över mig själv tog över. Helt plötsligt ligger jag sist i ett längre utdraget fladdrande fält typ 25 min in i tävlingen och lyckas eller vågar inte avancera. Nu i efterhand kanske jag skulle blivit den där cyklisten Madde som hojtar och styr i andra cykelsammanhang men lätt att säga i efterhand. Spelets regler idag men något att tänka på till framtiden.

Sista 1,5 varven har jag sällskap av min lagkamrat som efter sin krasch för ca två veckor sedan gör ett över förväntan sjukt bra insats. Tillsammans har vi en yngre Södertälje tjej som imponerande drar på innan den kraftiga svängen på sista varvet. Jag var inte beredd och hon fick en lucka. En lucka som jag successivt äter upp. Hade jag fortsatt dra på istället för att pausa bakom så kanske jag hade tagit den spurten men icke.

Kul kväll, mycket folk och superkul med familjemedlemmar i hejjarklacken. Nästa deltävling är Arlanda Test Track och om det nu sitter någon framförallt tjej där ute som funderar på att testa tävla så är det här den roligaste banan. Kör bara kör. Det är ingen som gör bort sig 💕