RR Östgötaloppet – Bianchi’s säsongspremiär

💕 Tack alla som läst om olyckan och kontaktade mig av oro 💕

…………………………………

En ny teambil uppställd med 4 st Bianchi cyklar uppradade bredvid, tillhörande 4 förväntansfulla tjejer. Humöret var på topp hos samtliga tjejer i startfållan och otroligt roligt att träffa gamla som nya åkare. Hur var formen egentligen på mig och alla andra?

Jag hamnade bakom några som hade lite strul i starten men var ändå snart med i fältet. Skönt att äntligen få känna lite lugn. Kanske möjligtvis på grund av lite rutin och trygghet i mig själv. Mycket nerver kanske ändå då det gick relativt lugnt. Vissa gjorde försök till att dra upp farten och de klassiska igångdragen efter kurvor fanns så klart. Vi Bianchi hade bra kontakt mellan varandra och alla syntes eller stack ut med de rosa tröjorna.

Ute på långa varvet och påväg in mot Borensberg igen uppmärksammar vår bil att vid ett tillfälle går fler bak för att fylla på med energi. Även jag går ner och vilar lite. Pratar med en lagkamrat, skiftar flaskor och trycker en gel.

Dags att börja ta sig framåt i klungan för snart kommer vi in i Borensberg. Glider upp på vänster sida och uppmärksammar att det accelereras längst fram. Det är nu det händer, tänker jag och börjar dra igång. I samma veva skriks det och till höger om mig inne i klungan ser jag min lagkamrat flyga över cykeln. Vet att hon har en lagkamrat efter sig som jag inte ser och ytterligare en till längre bak. Ska jag stanna hinner jag tänka en millisekund men självklart gör jag inte det utan gör av med lite kraft genom Borensberg innan farten åter sänks.

Snacket går i klungan: Vad hände? Vilka drogs med? Men tävlingen fortsätter…..

Jag hade inga lagkamrater kvar och servicebilen kommer jag inte att se självfallet. Se nu till att hålla dig och cykeln hel. Gör inget galet utan glid med nu tänker jag. Nu kör jag verkligen för mina lagkamrater.

När man kör under en tunnel och ut på en lite större väg vet alla att det är hål som man inte vill gå i. Jag bestämmer mig för att lägga mig längst fram för att verkligen kunna undvika dessa. Vill inte riskera något. Kanske borde jag fortsatt genom den efterföljande s-kurvan men väljer att lugna ner och vika bakåt. Släpper fram cyklister och viker in. Dock gör jag det uppenbarligen lite för tight. Framhjulet går mot någons bakhjul/snabbkoppling. Hjulet börjar vobbla och en eker har gått av inser jag efter att ha stannat. På bara några sekunder är klungan utom sikt.

Jag står där och skjuter ut några väl valda ord över besvikelsen. Teambilen är upptagen så det är bara till att börja gå. Fipplade lite med ekern men hjulet fastnade när jag rullade försiktigt så jag börjar gå. Helt plötsligt hör jag lagets minsta cyklist komma och Herregud så glad jag blev över att en sitter på cykeln. Jag går lite till för att sedan tröttna av att förfrysa och fipplar med ekern så att jag kan rulla lugnt till tävlingsområdet.

Där visar det sig att en Bianchi åkt ambulans till Linköping och den andra till Motala. En färd till Motala och lång väntan innan mat samt hemfärd. En får stanna över natten men det som verkade vara rejält illa till en början verkar ändå få en mycket bra utgång. Nu vilar vi, landar och succesivt börjar vi ladda om inför nästa helg. Blir vi 1,2,3 eller 4 får vi se…… Kinnekulle här näst!

Det som inte dödar det härdar som man säger men fan vad det är obehagligt att höra skrik i kombination med carbon gå i backen.

💕 Jag hoppas även att alla inblandade mår bra och återhämtar sig snabbt 💕

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s