En lite kämpig inledningsvecka

För en vecka sedan satt jag med en Starbucks kaffe i handen på Mallorcas flygplats i väntan på Sas avgång till Stockholm Arlanda. HuxFlux rinner de en tår ned för kinden och några till därefter. Separationsångesten slog till av bara farten. Vad hade jag varit med om och måste jag lämna denna dröm?

Om känslan att befinna sig på Mallorca i 3,5 v var cool så vet i sjutton vad jag ska kalla första veckan hemma.

Lägenheten stämde överens med den jag lämnade och bilen stod på sin plats. Vinterjackan fick stanna kvar i källaren medans sneakersen plockades fram.

2 dagar ledigt med kalas, uppackning, tvättning, träning och förberedelser inför jobbstarten. Måndag kom och med min åter igen välfyllda matpåse satte jag mig i bilen för avfärd till jobbet. Äntligen skulle jag få träffa mina kära arbetskamrater och kunder men ögonen vattnades åter igen. Vardagslivet, gråa vardagen eller ekorrhjulet är här.

Jag förstår nu vad alla menar när det efter sommarsemestern talas om ångest eller depression för att återgå till vardagen.

Suget efter cykeln var som bortblåst men bestämde mig för att besöka gamla rävar i Hofet Farsta mitt i veckan. Leka lite prestationslöst och ge gubbarna en match i raketgruppen. Kul med positiv feedback om min cykelstyrka. Peakade med 190 i puls upp för pålamalmsbacken med lätthet. Senast var på SM i Västerås och då 191 inklusive två spyor. Lite framsteg kanske.

Nu kliver jag in i tävlingspremiären på söndag och livet kanske kommer kännas lite lättare igen. Dags att ha lite roligt.

Hoppas vi ses!!