Bianchi ck goes Sa Calobra

Fyra gånger har jag tagit mig an Sa Calobra och nu iklädd Celeste var det dags igen. Solen lyste hela dagen men värmen visade sig inte vara närvarande. Vi rullar iväg från huset ordentligt klädda i lugnt tempo. Ner till Sa Calobra från Alcudia är det ca 53 km och det fick ta sin tid. Blå zon för samtliga både uppför som nedför och idag skulle jag hålla det. Väl ute på rakan längs med vattnet mot Pollensa blåser det storm. Jag låg fram och drog i min blå zon och då går det inte fort. Backen upp till Lluc från Pollensa tas med tålamod. Ett tyskt par frågar vår mekaniker som idag cyklar varför vi tar backen så lätt då ena samtalsämnet avlöste de andra. ”Vi är påväg till Sa Calobra för att gå allin”, säger han. Det var faktiskt så att dagens intervall var att maxa uppför backen med en förklaring om att vi inte skulle kunna stå efteråt eller knappt orka ta oss hem igen. Det visade sig att de tyska paret kom fram samtidigt som oss trots att vi bara gled fram och stannade för påfyllning.

Sportdryck, banan, gels och en Snickers var inhandlat som en ”treat” efter genomförandet. Vägen ner känns alltid längre än vägen upp och det hinner ploppa upp en massa tankar. Väl nere genomförs den obligatorisk kisspausen och vi tjoar med ett leende på läpparna. Jaktstart hade vi pratat om för att en av oss skulle få en extra morot på vägen upp.

Lägg dig på tröskeln och öka där ifrån. Lättare sagt än gjort! Hemma lägger man in en växel på trainer och bara matar på. Här tillkommer terräng, blåst och vind. Pinnar iväg på cykeln och tänker att de här känns bra. Tittar ner på mätarn som visar 350-400 W. Adrenalinet hade gjort sitt och jag försöker hitta min nivå. Näst sist ut i jaktstarten och jag hinner knappt komma iväg förens omkörningen är ett faktum. Kan i alla fall uttrycka att den bruden gjorde en grymt bra tid.

Jag matar på och känslan i benen får börja bestämma. Kör om några och får en tysk på rulle. Ser vår mekaniker lite längre fram. Matar på och kör sedan om med lite hejjar rop. Fick höra på toppen att orden ”She’s strong” hade levererats från tysken till mekanikern. Pumpar vidare upp under tunneln och trycker på lite till. När jag ser resten på toppen ställer jag mig upp och pressar ytterligare lite till. Benen skriker, lagkamraterna skriker och jag behöver hjälp för att komma av cykeln.

Jaha, hur gick det då tänker ni…. Snittet hamnade på min tröskel men de blev ändå ingen bättre tid än tidigare. Skit samma för träningseffekten var desto bättre……. 44:03 var tiden att slå och resultatet blev 44:39 i blåsten. 44 är mitt nummer……

Men de säger ändå ingenting om hur duktig man är i längden, haha….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s