Säsongspremiär

Taxin rullade från huset 06:30 med 4 tjejer, en mekaniker och 5 st cyklar. Lite trötta men laddade och alla slumrade nog till litegrann under den långa färden. Bianchi Ck är först på plats innan sekretariatet hade öppnat på ett cafe i den lilla staden Santany. Café con leche beställdes in och vi började förbereda oss. Utanför stod 4 st Oltrexr4:or som väckte otrolig uppmärksamhet och gissa hur förvånade de såg ut när de klev in genom dörren för att inse att cyklarna tillhörde 4 st tjejer. Lokalen fylldes mer och mer. Kacklandet av spanjorer eskalerade men stämningen var underbar.

Raceready och vi värmde upp.

På startlinjen nästan längst fram i klungan stod 4 tjejer och en himla massa spanjorer. Kacklandet fortsatte men så fort startskottet gick vände den vänskapliga stämningen till tävlingsfokus. Att jag hade en nybörjarrand på vaden pratar vi inte om men alla ca 150-200 cyklister rullade iväg för att avverka 2 varv på en 18km lång bana. Damerna om cirka 6 st tävlade ihop med Master herrarna medans Eliten startade efter oss. Vilken klunga och vakuum bubbla man flöt omkring i. Banans början var platt och känslan i klungan överensstämde inte med hastigheten på skärmen. Det gick fortare. Personligen är jag otroligt nöjd över min position långt fram i klungan. Ingen rädsla, ingen oro utan jag gled fram och positionerade mig när tillfälle gavs. Jag tog min plats och hojtade på andra som schabblade sig. En stabil klunga och en stabil cykel skapade en stabil tjej. Gled genom kurvorna och flög ner för backen.

Bakom mig hörde jag en lagkamrat och vidare bakom henne fanns två till. 90 gradaren var på ingång och där efter påbörjades slakmota efter slakmota för att sedan övergå till mindre backar. Klungan splittrades succesivt upp och tillslut befinner jag mig som ensam Bianchi i en mindre klunga.

Misstag nummer ett påbörjades redan från start med dålig energipåfyllning. Misstag nummer två är att jag går upp och drar. Herregud! När ska jag lära mig! Men i alla fall…. Ett race likt ett GP-lopp hemma med ca en timme tröskelträning och över. Första dam tävlade i senaste OS för Spanien så det säger sitt om hennes kapacitet. Tidigare år hade snittfarten för vinnaren legat på runt 39-40 km/h och då menar jag herrarna. Det gick snabbt och hårt men vilket kvitto på att alla gjort sitt jobb under vintern. Det var svinkul! Mersmak deluxe!

Intag av lunch samtidigt som elitklungan körde sina varv och att få se lite snygga proffs från Bora eller Bmc kan aldrig vara fel. Sedan påbörjade vi vår lugna transport hem på ca 65 km innehållande en toppen fika i apelsinstaden Petra.

Vi kan säga att dagen vilodagen efter var välbehövlig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s