#PinkgirlgoesGranCanaria

Februari år 2000 kom jag hem från konfirmationslägret och möttes av en underlig stämning hemma. Tända ljus och en samlad familj. Mamma talar om att morfar har lämnat oss på en ö ute i Atlanten som jag i skrivande stund lämnar 18 år senare. Gran Canaria, den där ön som jag hade glömt var så turistig. Året innan detta hända plaskade jag i poolen och skämdes bort av just morfar och mormor på Playa del sol. Nu fick jag möjligheten att återvända och jag minns det som igår när jag stod utanför hotellet.

Sol och värme i all ära om man jämför med snön jag så småning om kommer landa i. Men Gran Canaria kommer troligen inte vara mitt första val nästa gång. Turister i mängder och svennebananer överallt. Inkastare, svensk meny och knappt ett lämpligt trä att kissa bakom. Visste du inte de kanske ni tänker. Och ja, jag har sätt sällskapsresan. Men men….

Dom här två tillsammans upp för backarna typ medans jag njuter lite extra där bak. Eller inte…. men gör så gott jag kan. Den backiga ön som sagt och där det går att åka platt blåser det som f-n. Bra guide den där Hanna och Jonas så jag kan åka med på släptåg med noll koll. Känslan att få lämna trainern i vardagsrummet är svår att sätt ord på men Specialized och fröken rosa fick åter igen rulla tillsammans.

Visst är det vackert på sitt sätt men så kargt (stavas de så) eller kalt. Inget att riktigt titta på och njuta av. Jag är inte frälst och provar kanske en annan ö eller bara nöjer mig med Mallis. Backar och jag är ändå inte bästa vänner.

På tal om backar så har jag upplevt det värsta hittills i min cykelkarriär. VOTT eller Valley of the tears. Otroligt vackert och jag hittade tillslut grönskan. En lång jävla backe med 18-20% lutning. Inte bara en gång utan hur många vet jag inte. Det är inte ens nyttigt utan bara slitsamt när man kränger och bänder för att komma upp. Jag orkade inte utan skapade snarare skavsår av att stundtals gå i cykelskor. Synd för er som missade mina instastories som jag bjöd på under tiden. När dom andra fikade kämpade jag mig upp och ikapp kom dom då jag nästan nåt vägkorsningen och slutet. Tur jag missade meddelandet om fika för annars hade jag nog varit kvar där än idag. Jag drömde om att en pickup skulle köra förbi och plocka upp mig. Men den kom aldrig. Jag orkade knappt trampa utför när de väl kom som belöning men hem kommer man alltid oavsett.

Jaja, nu har jag gjort de och aldrig mer. Fick även medhåll när vi nästa dag mötte en norska vi tävlade mot i Svanesund. Tack för de!

Med en hel del timmar på sadeln återvänder jag nu till min vän Neo (trainern) med puschande lagkamrater och siktar in mig på mars när jag åter igen ska möta dessa ångestladdade berg. Berg, lagkamrater och avslutande trevligt sällskap på favoritön Mallis.

Annonser

Måste dokumentera för att komma ihåg

Det finns dagar och så finns det dagar. Idag var en av dom där dagarna då jag släpptes ut i det fria. Värsta kosläppet!! I tisdags med nytt år påbörjades en ny träningsperiod. Vad den perioden innehåller väljer jag att behålla för mig själv och om ni eventuellt väntar på att fröken rosa ska nämna siffror så som watt från all träning, då får ni vänta länge.

Söndagsdistans idag och en sån där dag då min plan blev riktigt bra. Så kom ihåg de här bruden….

Förutsättningarna för dagen var 4,5 h distans i prattempo. Termometern visade – 6 grader och kallare var de garanterar ute på landet Ekerö.

Cykel – Specialized Diverge costum made black and pink

Kläder underkropp

  • Korta bibs
  • Knävärmare
  • Raphas merinoull strumpor upp till knäna
  • Långa bibs
  • Specialized defrost vinterskor med värmesulor (sattes på efter 2,5 h, helt perfekt) och rosa skoöverdrag

Kläder överkropp

  • Sport-bh
  • Kortärmad gorebike windstopper underställ
  • Långärmad gorebike windstopper underställ
  • Långärmad tunnare cykeltröja
  • Långärmad tjockare vintertröja
  • Lobsterhandskar med innerhandske
  • Raphas vintermässa
  • Tunnare buff med en tjockare utanpå
  • Hjälm förstås

Näring

  • Två termoflaskor, en med sportdryck o andra med vatten
  • 2 st good n’go bars, Cocoa & chia
  • 1 st good n’go oatmeal, äpple kanel
  • Sen bjöd jag sällskapet på hembakat paketerat med kärlek. Ps. Gjorde succé efter 3 h

Valde att göra en Big No No grej i min värld idag och flera kommer säkert reagera. När man kör länge under vintern kan de vara skönt att under turen byta underställ och handskar ifall man svettas. Jag monterade på min sadelväska då mina ryggfickor var fulla. Dåligt beslut eftersom jag aldrig behövde byta under turen. Ett resultat av bra klädsel i kombination med ansträngning och kyla. Men men…….

Jag är i alla fall fylld av energi och psyket är på topp. Att få känna ett hårstrå fladdra i fartvinden är Balsam för själen.

————————

Ps. Distansturen slutade på 5 h….

En extremt kort sammanfattning för nya tittare

Tjejklassikern 2013 ligger till grunden för hela det här spektaklet. Ett år som förändrade mitt liv och jag ångrar inte en sekund. Att ha blivit avhängd av gubbarna om och om igen till en början har tagit mig hit idag. Samt ett envist pannben som oftast inte ger vika. Jag är inte den som ger upp i första taget! Tänk vad mycket kompisar man kan hitta över lilla landet lagom på en cykel. Fredrikshof, Stockholm ck och nu vidare in i Bianchi. Vad hände? Mallis har jag hittat och ställer mig frågan om och om igen: Varför flyttar jag inte!

Frisören (egenföretagaren) som älskar att cykla: Det är jag! Rosa fröken/faran/tjejen. Ja, gud vet jag alla benämningar som uttryckts. Hon älskar kaffe, solen, livet och hejdundrande utmaningar. Hon pratar ibland utan att tänka och de kan bli fel. Men ack så många som har fått skratta. Det bjuder jag på!.