Tävlingssäsongen på landsväg är över, Eller? Del 1

Cykelvasan var genomförd och måndagen på första hela jobbveckan efter sommaren intogs. Höstdepp, livskris och tävla var inte roligt längre. Jag stretchade nacken lite för hårt och morlande smärta i nyckelbenet intog min kropp. Hade ingen lust att åka till Svanesunds 3-dagars men tog med mig orden: ”Åk dit och ha roligt. Strunta i allt vad prestation heter.” Genomförde en prolog i klass med mina lagkamrater och de njöt jag av. Sen klarade jag mig nästan på GP:t och sen gick det utför. Det här var inte roligt längre. Åkte hem efter linjet och ville bara hänga upp cykeln. 

Tyvärr stundade Stockholms folkfest för cyklister två veckor senare i form av Velothon med både GP och linje. Självklart ska jag ställa upp då det är hemmaplan och jag tävlar för Stockholm ck. Tog och coolade ner mig och min träning blev i stort sätt pendling och lite swiftpass. Bryta mönstret liksom. Gjorde ett försök med Hedebytrampet men som bara blev pannkaka. Nu har jag genomfört dessa trots att senaste veckan har varit rent ut sagt ångestladdad. 

Velothon GP

Jag och GP-lopp är inte bästa vänner och jag är praktiskt taget livrädd redan innan. Det är hårt, närgånget och tekniskt, varv efter varv. Men jag står på startlinjen ändå och kämpar i förhoppning om att jag en dag ska kunna känna ett lugn inför uppgiften. Hur länge kommer jag hänga med täten? Hur länge håller jag täten borta från varvning?

Vi blev en trio där jag drog iväg på platten och blev ikapp åkt uppför. Var de alla hejar rop som gjorde de?! Kurvtagningen satt fint. Igångdragen kom där de skulle. Och ett spänt lugn infann sig. Nu har vi kört mer än halva skriker Ingrid och helt plötsligt därefter räknas varven ner. På vårt näst sista varv går tätklungan in i backen när vi är påväg ut och hornen växte lite till. Nu måste jag få gå i mål! Vi puschar varandra, genom Tanto och ut ur vänstersvängen vid tågspåren. Dom är nära nu Ingrid! Är du eller jag starkast, skriker jag! Du på platten får jag till svars och jag swishar förbi utan att tänka.Genom kurvan hör jag motorcykeln bakom oss och gasar. Jag gör typ en spurt men inte för vinst utan snarare för min egen personliga vinst. Vi glider över mållinjen utan att bli varvade och glädjen att få genomföra de sista skapar en tår. Jag och Catharina ( Giro cycling club ) gör till och med upp i en spurt men de finns inte mycket kvar i mina ben. 

JAG FICK GÅ I MÅL! Rena vinsten för mig då det var första gången denna säsong.

Nu kanske jag tävlar nästa helg också utbrast jag och nedstämdheten för att tävla var som bortblåst. Eller?……….

2 reaktioner på ”Tävlingssäsongen på landsväg är över, Eller? Del 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s