Cycling for change – Team Powerking Etapp 3

22 mil igår byttes till nästan 14 mil idag. Vilken baggis! Det är ju ingenting för det här gänget 🔝

. . . . . . . 

Jag somnade igår till ljudet av regn och vaknade imorse till exakt samma ljud. Sovmorgon deluxe och ändå vaknar man tidigt men vad gör de då jag somnade vid halv elva. Kopplar på elektroderna och ger mina ben lite välförtjänt massage då de känns lite strama. Plockar och fixar lite så att tiden ska ticka för att inta lite senare frukost. 

Vem som helst hade velat vara en fluga på vårt rum imorse när vi försökte komma fram till varför vi gör det här. Regn och jävligt kallt från start. Nordmark peppar med sång och delad taxi hem var på tapeten. Men vi klär på oss och blir snarare positivt överraskade då vi kliver ut. Regnade inte alls så mycket. 

Trots regn och hela asfalten skvätt i ansiktet blev det en helt magisk dag. Vi hade vädret på vår sida för vad gör regn då vinden mestadels var i ryggen. En bra grupp rullar iväg och BOKSTAVLIGEN rullar iväg. Den lugna starten var snabbt över vilket jag var delaktig i. Det visar sig snabbt att många har en toppen dag och även jag. Tiden och milen bara swishar förbi och det obligatoriska kissstoppet genomförs. 

Rosa för dagen och helt genomblöt efter bara en timme. Kände mig faktiskt lite svettig och lämnar västen i bilen. Tror en skyltspurt ägde rum innan som jag inte agerade på. Viktigt det där tydligen men jag lökar vidare 😂

Vi rullar vidare mot lunchstoppet och jag viker inte ner mig. Känner mig snarare starkare ju längre in i etappen vi kommer. Blir lite oreda i gruppen vid lite hål i asfalten men som ordnas till. Lunchstoppet idag var inte sämre än tidigare och den där typ 2 kg’s godispåsen på bilden ⬇️ fick besök av min hand alldeles för många gånger. 

Djävulskt kallt när vi rullar iväg och jag hackar tänder en bra stund. Alla vagnar i tåget var samlade och efter min första förning så skapades det lite värme i kroppen. Äntligen efter 8 mil svänger vi höger in på en mindre mer bilfri väg. Efter en stund dyker det upp en vägskylt. Den var gul i mitten och röd runt ikring eller var det tvärtom.  Jo, jag har körkort och betyder typ varning någonting. Vi ser längre fram att vägen är blockerad av vatten men vi rullar på. Desto närmare vi kommer ser vi en översvämmad väg. Första person börjar rulla och alla hänger på. Här vill man inte stanna och jag ångrar att jag inte stannade för fotografering. Ett spann av cyklister som följer mittlinjen av vägen och till en början var det lugnt. Det trampades på och fötterna var ovanför ytan. Motståndet av djupare vatten börjar infinna sig och fötterna går nu under ytan samt känner man en kraftig vattenstråle eller flod rakt upp mellan benen. Farten sjunker oroväckande och jag tillsammans med Dewall skriker TRAMPA i panik. Inte bästa stället att göra en SPD-vurpa på. Alla passerar med blöta fötter och rena cyklar. Dagens höjdpunkt! Fan att vi inte fotade!

Vi ångar på och jag ångrar att jag inte drar längre varje gång. Nästa skyltspurt och jag fattar ingenting som vanligt. Strukturerad person som har svårt för överraskningar 😂  Kan även checka av att jag varit i Prins Daniels Ockelbo men ögonen längst fram i gruppen gasade på så man han inte ens reagera. 

Sista skylten närmar sig och jag tänkte ändå försöka. Om inte annat för att chocka kroppen i det konstant jämna tempot. Gruppens Spurtgubbar låg framför mig och jag hör det där bestämda växlandet. Jag hakar på men släpper och det visar sig att det var fel skylt. Ryktades om att de andra där bak skrattade febrilt åt händelsen. Återsamlade igen och rotationen rullar på. Helt plötsligt ligger jag längst fram med Arebo och denna gång är jag lite jävlig. Nu tänker jag ånga på tills han ber att få växla 😘 Ena stunden är han ett halvt hjul bakom och andra framför. Jag vänder blicken snabbt och han biter i starkt. Tillslut växlar han och jag njuter lite inombords. Hoppas det är okej för jag låg inte ens på tröskeln, varken med puls eller watt 🙈 Kändes som jag kunde cykla hur långt som helst idag. 

Precis framme vid sista stoppet blir vid stoppade av att ett tåg ska passera och bommarna börjar sänkas. Vissa rullar över ändå, andra väntar och vissa panik kissar. 

Ett glatt gäng som tömt blåsan och fyllt på med massa gott. Nu tar vi sista biten med bravu. Måste ändå säga att även om vi alla är starka så sätter milen samt tiden i sadeln sina spår. 

Vi rullar in mot Högbo och sista milen uppdagar det sig en fantastisk typ nyasfalterad väg. Jag blir helt exsalterad och funderar seriöst på en utbrytning när farteninte riktigt var där i gänget. Bilder på hur jag ligger på min tempohoj som inte finns dyker upp på näthinnan och bara bombar på. Åter igen kommer känslan över att lämna Stockholm. Vi rullar i alla fall in till Högbobruks hotell och alla med ett underbart leende på läpparna. 

Cykeln sköljs av, dusch med tillhörande bastu samt en promenad i området innan det var dags för middagssittning. 

Ps. Det här mina vänner är jag inte delaktig i 😘😂

Annonser