Cycle for change – Team Powerking Sammanfattningen

4 dagar cykling bara swishade förbi och helt plötsligt rullade vi in på torget i Täby centrum. Där stod närmast anhöriga med jubel över att äntligen få se sin familjemedlem eller nåt. Men vad var det egentligen som vi hade upplevt? Cyklingen i sig kan ni läsa om i flera tidigare inlägg men de var så mycket mer. 

Lagledare

Axfoods egna Björn som hade komponerat ihop en grupp ut i fingerspetsarna. Han hade stenkoll på vägarna, skyltspurterna och övrig logistik. Med ibland lite hjälpredor till hands. Han bjöd på ett leende, skönsång och innehållsrika genomgångar. Dock drog han igång spurterna på tok förtidigt 😉

Tack Björn för att jag fick möjligheten att vara med! 
Deltagare

Axfood med Powerking kopplades ihop med några starka från Stockholm ck och vem kunde veta att det skulle bli så bra. Alla deltog med sitt vilket inte var lite heller. När vissa var trötta så jobbade andra mer och vice versa. Nya kontakter har skapats och alla var minst lika trevliga. Vem kunde tro att ni skulle släpa runt på en elitcyklist i svansen sista dagen 😉Tack alla cyklister för dessa dagar. De gav mig otroligt mycket och framförallt den där effektiva lågintensiva träningen som man inte alltid är så bra på. Hoppas vi ses på vägarna eller vem vet, nästa år kanske. 

Landskapet

Nyp mig tänkte jag flera gånger när vi färdades genom norra Sverige. Otroligt vilket böljande landskap som finns där uppe. Rena rama berg och dalbanan! Fantastiskt breda vägar med knappt nån riktig backe utan mer längre slakmotor på inte mer än 4% lutning. Något som passar mig utmärkt. Men energi tar dom en efter en. Hade solen varit närvarande mer då vet i sjutton om jag inte hade stannat på vägen. Sommarens vistelse i både norra och södra Sverige har get vissa perspektiv på tillvaron. Antingen är dom kortvariga eller så gör jag slag i saken. Vem vet? Bara tiden kan visa.

Boende

Jag klev in genom 4 olika hotell entréer med start på Holiday club Åre. Bara miljön i Åre gjorde mig salig men den magiska frukosten som serverades var exemplarisk. Säger bara: Tre sorters gröt och hembakat bröd får sammanfatta den. Utnyttjade inte badanläggningen men tur var väl de då den var invaderad av ungar. 

Vidare mot Östersund och vi möttes av scandic. Tror alla känner till scandic. Scandic har jag huserat på ett antal gånger med ride of hope. Scandic fungerar alltid och levererar alltid bra.  

Efter 22 mil och i alla fall 15 mil i regn cyklar vi upp för totalsträckans nog brantaste backe med ett bergspris utannonserat. I entrén möts vi av positiv personal och jag börjar nästan gråta när jag ser torkskåpet i badrummet. Något ensamma kände vi oss då det inte var fullbokat. Enkel god hamburgare serverades med glassbuffe till efterrätt samt en fantastisk frukost. 

Sista hotellstoppet och det nog mest efterlängtade var Högbobruks hotell. Ett friluftsområde för allt kan man nästan säga. Dom har bland annat längdskidspår som är välbesökt men även mountainbike leder. Jag har länge velat besöka detta och nu kom möjligheten. Trots urlakad på energi tog jag mig en promenad i området för att reka och jag återkommer med en annan cykel nästa gång. Finmiddag serverades, frukosten levererades 30 min före utsatt tid och äntligen tog jag den där våfflan. Men var fanns nutellan!🤦🏼‍♀️ Minus på de! 😉

Servicebilen

Den här mannen🔝har kört servicebilen hela vägen och levererat depåstopp på depåstopp. Visat vägen, stannat med jämna mellanrum och filmat typ alla skyltspurter. Han har till och med lurat spurtkillarna till en obefintlig skylt. När man minst önskade de mest raffinerade sockret så stod de där. Bullar, kaffe, smågodis, mat m.m. Han har serverat mina nya Semper favoriter och mycket annat. När skulle jag sluta gräva i 2 kg godispåsen egentligen. Tack Johan för all din hjälp!!! Du var bäst! 

Avrundning

Totalt cyklade vi i 21 Tim och 19 min med ett snitt på 33,1 km/h. Tydligen en riktigt bra tid och de trots sabbatsår. Nu stänger vi den här dörren för i år och inväntar nästa. Då hoppas vi på mer action! För då jävlar har ni svårt att utmana Team Powerking!!!

Annonser

Cycle for change – Team Powerking Etapp 4 och svansföring 

Igår rullade vi in i Högbo på en fantastisk underbar väg och idag lämnade vi Högbo fortsatt på denna väg. Hotellet hade öppnat sin fantastiska frukostbuffé en halvtimme tidigare bara för oss. Tack så mycket! Ps. Jag tog en våffla 🤘🏻

”Det är bara 19 mil idag och när vi kört 10 så är de mindre än hälften kvar.” Bra matematiskt sagt och den enda informationen jag var mottaglig till imorse. Kommentaren vid gruppfotograferingen om att jag skulle passa som militär passade nog in för dagen. Otroligt lättretad, irriterad och rak i tonen.

Förutsättningarna för dagen var hur länge vi skulle klara oss för regn. Hela gruppen var i ställd på en blöt färd men vi var snarare förvånade över vad det var för lampa som lyste från en blå himmel. En fantastisk första timme blåste iväg eller det verkade i alla fall så på dom andra. 

Trög i starten som alltid men varenda liten förning var som ett världskrig. Kände mig inte trygg i klungan för jag hade svårt att koncentrera mig. Kände mig trött, stissig och skakig men tänkte hålla ut till det obligatoriska stoppet. ​Där förklarar jag läget och lägger mig bak i svansen. Det blir min positionering de resterande 16 milen. Herregud bruden! Nu har du lökat hela vägen så sluta klaga. Med tiden visar det sig vad jag anade. Svettas, huvudvärken kommer och tillslut börjar de ömma kring bäckenet. Något som vidtar och mensvärk är ett faktum. Alvedon intas som kanske mildrar lite. Jag fokuserar på att dricka för det var faktiskt varmt för en gångs skull. 

Uppsala blev mitt motivationsmål och vilken draghjälp att ligga i suget bakom en välsvarvad grupp. En efter en genomförde sin förning och växlingarna blev bara bättre och bättre. Måste faktiskt säga att jag har lite blackout från dagen. Vid 75 km tar vi ett lite längre stopp för lite mer påfyllning vilket var något jag behövde. 

Stark som en oxe igår och raka motsatsen idag. Sånt är livet ibland när man ligger i träningsmässigt. Visade sig faktiskt att jag krossade 1000 mila gränsen idag för detta år trots nyckelbensskadan. 

På väg till Uppsala spurtades det på skyltar. Vi mötte duggregnet, vissa ville ta bussen hem ⬇️😂😘och sen kom skyfallet precis innan Uppsala. Vi besöker även typ motorvägen en kort bit och blir rejält skitiga av oss själva men också bilarna. Jag är framme! 

McDonalds invaderas av cyklister och vi är stjärnor i lokalen för en stund. Ögon riktade mot oss som undrar vilka idioter vi är. Får frågan hur jag mår och svarar inte bra. Ja, du ser faktiskt inte okej ut…. Tack för den! 😉 Men kände mig likblek. 

Uppsala till Täby kan sammanfattas som totalsträckans mest biltäta vägar. Sjukt hur man känner skillnad på Stockholmsbilisterna. Irriterade, stressade och säker känner man sig inte på samma sätt. Vi klarar oss otroligt bra från regn. Alla känner vittring och farten trissas upp lite extra emellanåt. Ett stopp genomförs med en totalmiss inkluderad. Gubbar! Man lämnar inte gruppens 2 brudar kvar och drar. 

Tröttheten gör sig påmind och alla vill komma fram. 19 mil som utlystes till frukost slutade på 20 och in på torget utanför Täby centrum rullar vi. Det duggregnar och två fina raka led möter de närmast sörjande. Kramkalas, gruppfoto, prisutdelning och så skiljs vi åt. 

Vissa fortsätter sin semester medans andra avslutar sin men imorgon kommer nog alla undra vart frukostbuffén finns eller vart Johan står med servicebilen. Tur jag har några goda kakor kvar 😋

Tack och hej! På återseende! Nu börjar detoxen för att få ut allt intag av socker. Sälen besöks nästa helg och sen börjar förberedelserna till Svanesund 3-dagars. Ska faktiskt också ägna några riktigt seriösa tankar på hur man ska gå tillväga för att alltid få ha sin träning på vägar som runt Högbo. 

Cycling for change – Team Powerking Etapp 3

22 mil igår byttes till nästan 14 mil idag. Vilken baggis! Det är ju ingenting för det här gänget 🔝

. . . . . . . 

Jag somnade igår till ljudet av regn och vaknade imorse till exakt samma ljud. Sovmorgon deluxe och ändå vaknar man tidigt men vad gör de då jag somnade vid halv elva. Kopplar på elektroderna och ger mina ben lite välförtjänt massage då de känns lite strama. Plockar och fixar lite så att tiden ska ticka för att inta lite senare frukost. 

Vem som helst hade velat vara en fluga på vårt rum imorse när vi försökte komma fram till varför vi gör det här. Regn och jävligt kallt från start. Nordmark peppar med sång och delad taxi hem var på tapeten. Men vi klär på oss och blir snarare positivt överraskade då vi kliver ut. Regnade inte alls så mycket. 

Trots regn och hela asfalten skvätt i ansiktet blev det en helt magisk dag. Vi hade vädret på vår sida för vad gör regn då vinden mestadels var i ryggen. En bra grupp rullar iväg och BOKSTAVLIGEN rullar iväg. Den lugna starten var snabbt över vilket jag var delaktig i. Det visar sig snabbt att många har en toppen dag och även jag. Tiden och milen bara swishar förbi och det obligatoriska kissstoppet genomförs. 

Rosa för dagen och helt genomblöt efter bara en timme. Kände mig faktiskt lite svettig och lämnar västen i bilen. Tror en skyltspurt ägde rum innan som jag inte agerade på. Viktigt det där tydligen men jag lökar vidare 😂

Vi rullar vidare mot lunchstoppet och jag viker inte ner mig. Känner mig snarare starkare ju längre in i etappen vi kommer. Blir lite oreda i gruppen vid lite hål i asfalten men som ordnas till. Lunchstoppet idag var inte sämre än tidigare och den där typ 2 kg’s godispåsen på bilden ⬇️ fick besök av min hand alldeles för många gånger. 

Djävulskt kallt när vi rullar iväg och jag hackar tänder en bra stund. Alla vagnar i tåget var samlade och efter min första förning så skapades det lite värme i kroppen. Äntligen efter 8 mil svänger vi höger in på en mindre mer bilfri väg. Efter en stund dyker det upp en vägskylt. Den var gul i mitten och röd runt ikring eller var det tvärtom.  Jo, jag har körkort och betyder typ varning någonting. Vi ser längre fram att vägen är blockerad av vatten men vi rullar på. Desto närmare vi kommer ser vi en översvämmad väg. Första person börjar rulla och alla hänger på. Här vill man inte stanna och jag ångrar att jag inte stannade för fotografering. Ett spann av cyklister som följer mittlinjen av vägen och till en början var det lugnt. Det trampades på och fötterna var ovanför ytan. Motståndet av djupare vatten börjar infinna sig och fötterna går nu under ytan samt känner man en kraftig vattenstråle eller flod rakt upp mellan benen. Farten sjunker oroväckande och jag tillsammans med Dewall skriker TRAMPA i panik. Inte bästa stället att göra en SPD-vurpa på. Alla passerar med blöta fötter och rena cyklar. Dagens höjdpunkt! Fan att vi inte fotade!

Vi ångar på och jag ångrar att jag inte drar längre varje gång. Nästa skyltspurt och jag fattar ingenting som vanligt. Strukturerad person som har svårt för överraskningar 😂  Kan även checka av att jag varit i Prins Daniels Ockelbo men ögonen längst fram i gruppen gasade på så man han inte ens reagera. 

Sista skylten närmar sig och jag tänkte ändå försöka. Om inte annat för att chocka kroppen i det konstant jämna tempot. Gruppens Spurtgubbar låg framför mig och jag hör det där bestämda växlandet. Jag hakar på men släpper och det visar sig att det var fel skylt. Ryktades om att de andra där bak skrattade febrilt åt händelsen. Återsamlade igen och rotationen rullar på. Helt plötsligt ligger jag längst fram med Arebo och denna gång är jag lite jävlig. Nu tänker jag ånga på tills han ber att få växla 😘 Ena stunden är han ett halvt hjul bakom och andra framför. Jag vänder blicken snabbt och han biter i starkt. Tillslut växlar han och jag njuter lite inombords. Hoppas det är okej för jag låg inte ens på tröskeln, varken med puls eller watt 🙈 Kändes som jag kunde cykla hur långt som helst idag. 

Precis framme vid sista stoppet blir vid stoppade av att ett tåg ska passera och bommarna börjar sänkas. Vissa rullar över ändå, andra väntar och vissa panik kissar. 

Ett glatt gäng som tömt blåsan och fyllt på med massa gott. Nu tar vi sista biten med bravu. Måste ändå säga att även om vi alla är starka så sätter milen samt tiden i sadeln sina spår. 

Vi rullar in mot Högbo och sista milen uppdagar det sig en fantastisk typ nyasfalterad väg. Jag blir helt exsalterad och funderar seriöst på en utbrytning när farteninte riktigt var där i gänget. Bilder på hur jag ligger på min tempohoj som inte finns dyker upp på näthinnan och bara bombar på. Åter igen kommer känslan över att lämna Stockholm. Vi rullar i alla fall in till Högbobruks hotell och alla med ett underbart leende på läpparna. 

Cykeln sköljs av, dusch med tillhörande bastu samt en promenad i området innan det var dags för middagssittning. 

Ps. Det här mina vänner är jag inte delaktig i 😘😂

Cycle for change – Team Powerking Etapp 2

För över en månad sen började historierna om just etapp 2 – Östersund till Järvsö. Nån sa till mig att vädret kan inte bli sämre än förra året. Eller förra året cyklade vi runt i ett badkar och igår kom ord som cyklop, våtdräkt m.m. upp. Så nu vågar jag knappt göra en resumé över dagens etapp. Väntar mig vissa kommentarer. Kanske bäst att bara ljuga….. Solen strålade från en klarblå himmel och vi…….. Eller inte! 😉

Sist jag körde över 20 mil var på Mallis i april och då med en hel del klättring involverat. Men massa respekt från min sida inför 22 mil. Väderapparna hade granskats in i minsta detalj och tror vi lossades se sol på kartan. Bra början i alla fall när det bara var mulet då vi startade. 

”Här stannade vi förra året och klädde på oss för att de började regna, hörde jag i klungan och då hade det bara gått 2 mil.” Då är allt utan regn en bonus där efter. 

Längst fram ligger Dewall och Arebo och snackar pinarello medans jag i andra led pratar med min kamrat. Folk glider fram i tredje och fjärde led. Spurten var tydligen igång och vi hade nollkoll. Hallå!! 

Varmt blev de och jag flaschar med mig själv. Västen åker av galant i farten och in under tröjan. Planerar även att köra en handover i farten till servicebilen men hux flux är de fikastop. 

5,8 mil och första dropparna anländer näsan. Helt okej till en början men det ökar på. Dålig bromsverkan, dålig sikt genom linserna och redan känningar i nyckelbenet av spänningarna. Nån reagerar på en regnjacka när farten i slakmotan är sänkt och helt plötsligt är två i backen. Ingen fara på taket och tåget rullar vidare. Alla blir lite tagna och jag får spöken i huvudet. Ytterligare ett stopp och för mig klädskifte samt linsbyte i glasögonen. 

Lunch i Ånge var planen från början  men tydligen flyttad till nästa by och när fan kom den då. Kilometer efter kilometer avverkas och ingen depå i sikte. För en stund slår det blixt och dunder i huvudet. Jag drar på i sikte om att komma fram. Magen kurrade och alla längtade i sin tystnad på mat. Jag avverkar en raka, de går uppför, svänger vänster och nästa raka visar sig. Jag gormar till och skriker. Lägger ner förningen och växlar över. Bjöd även på lite sång i stundens misär.

Positiva tankar nu! Desto mer vi rullar innan depån desto närmare slutmålet kommer vi. Leendet och glädjen infinner sig när bilen finns i sikte. Alla så himla hungriga men ingen som vågade börja. 

Med en servicebil som följer oss kan man alltid komma åt kläder eller annat. Augusti månad och jag sätter på mig vinterjackan. Fryser som ett asplöv och gör allt för att gömma mig. Men tydligen svårt i detta sällskap men ett gott skratt värmer i alla fall. 

Vi rullar iväg för att ta oss ann andra hälften av dagen. Nyckelbenet börjar göra sig påminnd ännu mer men det flyger bara förbi i tanken. Vi snurrar runt och det flyter på jävligt bra. 

Precis i början av en utförslöpa säger det bara pang. Tror mig se ett vitt rökmoln mellan benen och det var inte jag som släppte mig. Punktering på bakhjulet var ett faktum. Utför, blöt väg men jag lyckas stanna. Åter igen har jag servicepersonal! Tack för den Dewall och de andra rullar ner för fika vid servicebilen. 

Sista stoppet skulle bli vid 17,5 mil vilket var mitt mål nu för efter punkteringen hittade sig spökena in i huvudet igen. Tankar kring vad som hade kunnat hända om punkteringen skedde i maxfart eller håller slangbytet nu m.m. Hade en period då jag lämnade ovanligt stor lucke till framförvarande men som succesivt ändrades. Jag gjorde mitt jobb i fronten galant enligt mig själv och kroppen var stark. Sjukt att man inte känner trötthet i benen på 22 mil. 

Fikastop och nu gjorde det ont. En normal person hade varit vuxen nog att bryta. Men jag tänkte bara att de var en vanlig onsdagsträning i Fredrikshof Farsta kvar. Nu lägger jag mig i svansen där jag kan göra precis som jag vill och jag skäms inte för det så länge jag bidragit. Där lökar jag deluxe och provar varenda sittställning som går men inget hjälper. Nästa gång jag ser servicebilen skiter jag i det här. Men då får alla mer mil än mig. Nu kör jag till 19 mil sen hoppar jag. Skärp dig! Klart man blir öm och stel under en lååångtur men jag vet skillnaden. Det här var annat. 

Jag betade ner de sista milen i pyttesmå delar fast det vettiga hade varit att bryta. Lökade deluxe längst bak i fröken rosas solosvans bakom grindvakten. Järvsö dyker upp på en skylt och nu närmar det sig. Inte lång kvar och plötsligt är det dags för ett prostata stopp. Men vafan! När man bara vill fram. Tror mer på att de var för att minska vikten inför bergspriset. Såg till och med någon tömma flaskan. 

In i Järvsö och sista backen upp till hotellet. Jag är framme! Vi är framme! Äntligen ska jag få duscha varmt. Kliver in på hotellrummet och upplever ett Halleluja moment när det står ett torkskåp framför mig. Nästan en tår som träder fram. Jag ska till och med få torra skor imorgon. 

Team Powerking samlas för middag och priser för skyltspurterna delas ut. Något jag inte ens orkat bry mig om idag. En god välförtjänt hamburgertallrik serveras och glassbuffen efteråt besöktes två gånger av mig. Tror faktiskt jag ligger plus på kalorikontot så imorgon gänget skiter vi i fikastopp och bombar järnet. Alla är nog lite smått mörbultade kroppsligt eller psykiskt så vi somnar nog gott och imorgon är det sovmorgon ✌🏻

Cycle for change – Team Powerking Etapp 1

Vissa laddade med några öl och nattåget till Åre medans andra avslutade på olearys Holiday club innan läggdags. Jag förstås var inte delaktig i nåt av det utan drog mig tillbaka till rummet, massageapparaten och tystnaden. Vi är allihopa olika. Jag var typ proppmätt vid läggdags men vid 08:00 var magen ihålig igen och jag möttes av en fantastisk frukostbuffé. Alla var samlade, gafflade lite innan förberedelserna började.

Man kan tro de är en oorganiserad grupp som försöker samla sig för en gruppbild 🔝men ack så fel de kan bli. En grupp rullar iväg för att ta sig an de 14 milen till Östersund och så välsvarvat det kan vara. Förmodligen bara jag som intar lite uppmärksamhet 😉 

Tryggheten själv har nog aldrig infunnit sig så snabbt med nya cykelindivider. Stabilt, lätt och lite lekfullt. Cyklingen i sig känns som en parentes idag utan allt handlade om Sveriges fantastiska landskap. Vilka vyer det har bjudits på och fröken rosa har stundtals blivit mållös. Det är så underbart när man inte behöver tugga styrlinda och prestera enligt ett träningsschema. Ett tidigt prostata stopp och sedan sa det swish så var 7 mil avklarade. Dags för depå! Släng dig i väggen motionslopp och inta servicekillens uppdukning! Herregud så mycket gott och mestadels bra grejer. Som ett barn på julafton 🤗

Jag har hittat min nya favorit till vinterträningen och vad som försiggår i ansiktet låter jag vara osagt. Men de ska tydligen vara coolt i min värld 😂

Magen full och energin på topp så rullar vi iväg. Skyltspurter är visst grejen och idag fanns det två att fightas om. Alla cyklade på helspänn och lurpassade. Kommer den inte snart? Bocken blev min position och jag lurpassade på Dewall. Johansson går och jag strax efter med Dewall emellan. På tok förtidigt! Ett tips…. Du måste vara lite mer iskall Johansson. Jag försökte i alla fall men var inte ens nära. Maxpuls deluxe var ett faktum.

En stund senare dyker plötsligt nån upp i tredje led och jag reagerade inte mer på de. Men helt plötsligt kommer fler och de trycker på. Tog mig bra länge att fatta vad som hände men det var dagens andra skyltspurt. Hallå där! Jag tittar på utsikten här 😜

Vi tar ett spontant stopp som troligtvis inte var inplanerat men gott med lite jordgubbar bara sådär. Vyn var det inge fel på i alla fall.

Sedan glider vi in mot Östersund och över en mäktig bro i solsken, blå himmel och nästintill vindstilla. Bra jobbat gänget och imorgon gör vi om det. Fast mot en ny stad och något längre. Kul det här!!!

Stockholm ck goes Team Powerking – cycle for change 2017

Cycle for change, ett etapplopp mellan Åre och Stockholm på 700 km som genomförs under 4 dagar. 

”Cycle for Change är ett Jollity-event vilket innebär att fokus ligger på upplevelse och utmaning snarare än tid. Cycle for Change är en manifestation och ett välgörenhetsprojekt för natur, miljö och hälsa. Vi stödjer Världsnaturfonden, Hjärt och Lungfonden samt Psykiatrifonden – Natur, fyskisk och mental hälsa.” www.aresthlm.se

Loppet har haft 3 genomförda officiella år hittills och i år har flera lag dragit sig ur på grund av olika anledningar. Men Team Powerking ser till att sabbatsåret inte blir ett sabbatsår och 2018 då jävlar hoppas vi på action igen.

För ett par veckor sedan dök det upp information inom Stockholm ck. Det fanns platser kvar! Efter min skada tog jag tillslut beslutet att hoppa av planerna för en tävlingsperiod i Belgien. Hemma kan jag inte vara på ledigheten så jag kastar mig ut som vanligt. Trevlighet deluxe antar jag och njutningsfullt. Jag ska få se delar av Sverige som jag aldrig varit i 🤗 Jag kallar det Norrland eftersom det är norr om Slussen 😂 

Stockholm ck goes Powerking ✌🏻