Check på den

Några dagar har passerat innehållande mycket strukturering och logistik kring arbetet med ombokningar av kunder, anmälningar till diverse försäkringsbolag och försäkringskassan. Jag har inte hunnit reflektera över ett brutet nyckelben och frakturer på revbenen förens igår kväll när jag äntligen fick några brev ivägskickade och allt började falla på plats. Det bästa är väl att jag verkligen har varit fast i soffan med mobil och dator för då har jag inte kunnat göra några konstiga utbrytningar med armen. Bara levt med en smärta som förmodligen många skulle lida betydligt mycket mer av än jag. En iskall och hård brud som inte viker ner sig för lite smärta eller snarare en omänskligt hög smärttröskel. 

__________________

Det positiva är att jag somnar på rygg och vaknar 8-10 timmar senare i exakt samma position. Kroppen får då mycket återhämtning och typ liggsår i allmänhet. 

 Här om dagen hade en handikappad besök av The Lightweight Lizard. Ett utmärkt trevligt fikasällskap framför Girot men tacksam är jag över den hjälp som erbjöds till diverse hushållssysslor. Eller rättare sagt han hade inget att sätta emot 😂😘 

Ibland har livet känts bra men större delen har varit skit sen i söndags. Jag tänker inte försköna situationen och jag suktar inte efter världens medlidande men en axel ibland hade varit på sin plats. Igår kväll slog det till när världsbilden kom ikapp. Jag älskar att cykla och jag älskar mitt jobb men nu har jag ingenting för tillfället. Ska också tillägga att menscykeln kunde inte slagit till bättre heller. Kör bara kör, allting på en gång! 👌🏻

Men idag har det varit en bra dag efter att jag kom ut ur duschen och påklädd levande. Sedan i lördags, alltså 4 dagar, har jag inte borstat håret och alltså heller inte tvättat de. Sanningen är att det hade börjat klia och jag kände själv den där oförskämt ofräscha odören. Herregud vilken syn jag möttes av på morgonen. Kepsen på för att inte skämma ut sig fullständigt.

Jag lever faktiskt utan slungan men tänkte de var bästa att ha den på så jag blir påmind över min trasiga kroppsdel. Körde in till jobbet och vilken eufori att få möta mina underbara kollegor samt bli ompysslad. Fröken rosa är nu fröken rosa ännu mer 💆🏼💇🏼😍

Men vaddå?! Det är inge fel på mig. Jag kan cykla. Jag kan jobba. Det känns bara litegrann. Knäppa tankar som sådana har cirkulerat hela dagen. Men jag har lärt mig nu vid 30+ att det alltid är värre än vad jag känner. 

För nästa aktivitet innehållande sen lunch på Café Le Mond kanske var lite förmycket för mig men jävligt gott. Fick bli någonting som var lätt att skära och äta med en hand. Samt inget extra innehållande socker efter maten. Cyklar man inte så får man inte fika 🙇🏼‍♀️🤦🏼‍♀️

Jag har inte ägnat en hel vintersäsong för att demolera resultaten bara av några frakturer. 


Jag inbillar mig att jag ändå hade en viss tur och att mina år i målet åter igen har hjälpt mig. Jag syftar då på att ingen kan se på utsidan att jag är skadad. Det borde tyda på någonting positivt. Det är ju bara lite blått…. Tur det finns bildbevis så jag inte får hybris 😂