Nu vet jag vad tempohosta är 😂

RR Göteborgs Gran Prix och Göteborgsgirot


En dryga 1,1 km lång varvbana med start och mål på självaste avenyn. Se vad ni missar som inte vågar 😜 Göteborg bjöd på strålande sol och vilket publikstöd runt hela banan. 30 min + 3 varv skulle avklaras och chocken till kullersten, trottoarkanter, hål och gupp mötte oss som bilat ner och inte hann reka banan. Tyvärr måste vi försörja oss också fast vi skulle vilja leva som proffs. Jag överlevde i 20 min innan varvning men de skiter vi i. Visst jag är imponerad över mig själv som antar utmaningen trots mycket sämre teknik än många andra. Men mina lagkamrater ska ha all heder. 2 st rullar i mål med första klungan innehållande renodlade proffs. Ni hör det var ingen lekstuga direkt. Alla på banan överträffade nog sig själva en fredagkväll i Göteborg och den såkallade tempohostan var ett faktum. Lär få leva med den några dagar. 


Lite halvdålig sömn men vem bryr sig när dag 2 och Göteborgsgirot ska köra. Åter igen bjuder Göteborg på magnifikt väder. 140 km och gemensam start för både dam och herr eliten. Ja, ni fattar kanske vad de innebär. Det blir garanterat åka av i dubbel bemärkelse och den tjej som orkar hänga med längst kommer förmodligen garanterat att vinna. Nonstop ingen lagning och långt. Tävlingstid på kanske 3,5 h – 4 h så jag väljer att ha en flaska på ryggen efter direktiv. 

Loppen inleds med 6 km masterstart ut ur Göteborg. Gasa, bromsa, positionera och helt plötsligt någon som flyger av att ha fastnat i ett spårvagnsspår. Nån vurpar på cykelbanan och folk åker på båda sidor om refuger. Väl ute ur stan går tåget och jag har dålig position alldeles för långt bak. Kämpar som en galning men helvete vad tufft. Ser tåget gå och kommisariebilen kör förbi vilket innebär att nu ingår man under vanliga trafikregler som gäller i motionslopp. Framför bilen utlovades bilfria vägar. Karavanen börjar passera och bil nummer 6 rullar upp bredvid. Stockholm ck’s bil och gör ett försök till att ta hjälp av karavanen men lyckas inte. Ligger ensam en kort stund innan nästa tåg kommer med elitlicenserade cyklist och jag ska bara med. Ligger bra med och gnetar på men tufft när man måste göra igångdragen. Vi närmar oss en framförvarande klunga som också släppt. Där hittar jag 2 av mina lagkamrater och en stund senare ansluter en till som vi kom ikapp. Vi har en lagkamrat kvar någonstans där framme. Vi hejjar på varandra och kör bra. 

Efter 48 km ser jag tåget gå efter otroligt långt tröskelarbete och hamnar helt själv på vägen. Är det så här det ska vara nu resten av loppet. 10 mil ensamt gnetande men i alla fall bra träning. 

Snabbt ser jag en lagkamrat som jag hämtar in och i ett partempo plockar vi upp en tjej till. Vi blir i alla fall tre som ska genomföra loppet. Jippi! Ett lagtempo inleds och sakta hämtar vi in en kille också. Vi puschar på varandra och helt plötsligt glider en klunga upp och förbi. Tåget har kommit som en blixt från en klar himmel. Jag ska bara med! En hög med svartklädda män och jag rullar in i rotationen. Halleluleja, det finns faktiskt hopp! 

En tjej i klungan hör jag förvånat och en till när Ulrika dök upp. Där rullar vi på tills de svartklädda bestämde sig för att gå in i depån. En hög med cyklister fortsätter och nu påbörjas ett böljande parti som tar ut sin rätt. Helt plötsligt är jag där i ingemansland igen och gnetar på. Varje liten höjdmeter tar ut sin rätt och en klunga drar förbi när jag bestiger nåt som jag just då kände som ett berg på Mallis. Givetvis var de långt ifrån. I nästa uppför kommer Ulrika igen och manar på. Det blixtrar till och djävulen i mig sätter gasen i botten. In i klungan och vi kör på. 

Huxflux dyker de svartklädda männen upp igen med en fungerande belgiskkedja och jag ser till att låta dom köra så vi andra kunde hänga på. Med kanske 2 mil kvar tappar jag i en uppförsbacke med motvind. Kämpar och kämpar tills jag får hjälp av en man som drar mig upp till klungan. Där ligger jag längst bak som ett gummiband. Ger allt jag har tills jag åter igen är i ingenmanslandet med 15 km kvar. Där ligger jag med känslan att jag är i utbrytning och klungan med Ulrika får inte komma ikapp. In på grusvägen och jag vill bara i mål. Fryser gör jag nästan och väl in i Göteborg transporterar man sig på cykelbanor. Jag kan inte förstå att elitherrarna har passerat där. En polis skriker: Är det rött i nästa korsning måste du stanna. Självklart är det rött! Fan också! Nu kommer klungan komma och det gör den. En klunga innehållande en tjej och nu blixtrar det till igen. In mot Heden och mål i sikte. Hon ska inte ta mig och jag drar på någon form av spurt. Passerar målet med lättnad, en tår av trötthet men framförallt före henne. Jag va helt jävla slut. Tempohostan hade accelererat. Helst av allt ville jag bara falla i nåns famn och tillslut fick jag krama Ulrika. 

Man vet att man är långt bak bland tjejerna men gnetar ändå på. Allt kan faktiskt hända. Jag körde ikapp tvång tjej och det visade sig att vissa hade brutit av olika anledning. Slutade där med på en 13 plats med tiden 3:58. 

Jag har stått på startlinjen med proffs, dvs tjejer som cyklar på heltid, vilket inte skrämmer mig. Avhängd är stark! Girlpower på den! Hoppas fler brudar vågar.  Det är bra träning. Så här hårt lyckas man inte köra på ett vanligt träningspass hemma. Våga! 

Nu vill jag sova!