Det lättar lite……

Får be om ursäkt över att jag bombar inlägg efter inlägg här på bloggen. Men det är ett av många sätt att bearbeta min nya livssituation. 

Igår satt jag på trainern i hela 12 min och såg ett litet ljus i den extremt mörka tunneln så idag bestämde jag mig. Sluta lipa och börja kriga istället. Jag har i två dagar nu nåt botten och krisat ur totalt. Tår efter tår har runnit ner för mina kinder och det är ett annat sätt för mig att bearbeta situationen. 

Imorse flödade kreativiteten och jag drog på mig bibsen. Sport-bh är inget att ens fundera på utan en bikini fick lösa problemet. Rullade igång och konstaterade följande:

  • Efter 30 min fick jag  ont i svanskotan av att sitta upprätt.
  • Kan inte hålla i styret
  • Måste ha flaskan på en bänk bredvid
  • Kan just nu inte trampa mindre än 50 W eller mer än 200 W. 
  • Trådlösa hörlurar vore toppen 
  •  Behöver komponera ihop passen och tur man har Swift 

Idag blev det 35 min trampande med lite gummiband efteråt för benen. Ser lite ljusare på framtiden nu. Dippar kommer passera allt eftersom men får jaga QOM’s på Swift istället. Hahaha….. Jag som brukar jaga QOM (not) 


Jag tror på att allt har en mening. Vilken mening min krasch har vet jag inte just nu men det uppenbara sig någon gång. Att jag spenderade x-antal kronor på en Tacx neo var bland annat för att de skulle bli min ända verklighet ett tag framöver. 

Idag bytte jag miljö och förflyttade mig till föräldrarna på landet i Trosa. Ett bra drag! Tog med mig en av mina nyare kompisar som ska hjälpa mig att underhålla benen. Det fanns en till mening med att jag köpte den. Familjetid deluxe! 💕
Imorgon testat vi trainern igen och nästa dag, sen nästa dag, nästa dag….. 

Annonser

Check på den

Några dagar har passerat innehållande mycket strukturering och logistik kring arbetet med ombokningar av kunder, anmälningar till diverse försäkringsbolag och försäkringskassan. Jag har inte hunnit reflektera över ett brutet nyckelben och frakturer på revbenen förens igår kväll när jag äntligen fick några brev ivägskickade och allt började falla på plats. Det bästa är väl att jag verkligen har varit fast i soffan med mobil och dator för då har jag inte kunnat göra några konstiga utbrytningar med armen. Bara levt med en smärta som förmodligen många skulle lida betydligt mycket mer av än jag. En iskall och hård brud som inte viker ner sig för lite smärta eller snarare en omänskligt hög smärttröskel. 

__________________

Det positiva är att jag somnar på rygg och vaknar 8-10 timmar senare i exakt samma position. Kroppen får då mycket återhämtning och typ liggsår i allmänhet. 

 Här om dagen hade en handikappad besök av The Lightweight Lizard. Ett utmärkt trevligt fikasällskap framför Girot men tacksam är jag över den hjälp som erbjöds till diverse hushållssysslor. Eller rättare sagt han hade inget att sätta emot 😂😘 

Ibland har livet känts bra men större delen har varit skit sen i söndags. Jag tänker inte försköna situationen och jag suktar inte efter världens medlidande men en axel ibland hade varit på sin plats. Igår kväll slog det till när världsbilden kom ikapp. Jag älskar att cykla och jag älskar mitt jobb men nu har jag ingenting för tillfället. Ska också tillägga att menscykeln kunde inte slagit till bättre heller. Kör bara kör, allting på en gång! 👌🏻

Men idag har det varit en bra dag efter att jag kom ut ur duschen och påklädd levande. Sedan i lördags, alltså 4 dagar, har jag inte borstat håret och alltså heller inte tvättat de. Sanningen är att det hade börjat klia och jag kände själv den där oförskämt ofräscha odören. Herregud vilken syn jag möttes av på morgonen. Kepsen på för att inte skämma ut sig fullständigt.

Jag lever faktiskt utan slungan men tänkte de var bästa att ha den på så jag blir påmind över min trasiga kroppsdel. Körde in till jobbet och vilken eufori att få möta mina underbara kollegor samt bli ompysslad. Fröken rosa är nu fröken rosa ännu mer 💆🏼💇🏼😍

Men vaddå?! Det är inge fel på mig. Jag kan cykla. Jag kan jobba. Det känns bara litegrann. Knäppa tankar som sådana har cirkulerat hela dagen. Men jag har lärt mig nu vid 30+ att det alltid är värre än vad jag känner. 

För nästa aktivitet innehållande sen lunch på Café Le Mond kanske var lite förmycket för mig men jävligt gott. Fick bli någonting som var lätt att skära och äta med en hand. Samt inget extra innehållande socker efter maten. Cyklar man inte så får man inte fika 🙇🏼‍♀️🤦🏼‍♀️

Jag har inte ägnat en hel vintersäsong för att demolera resultaten bara av några frakturer. 


Jag inbillar mig att jag ändå hade en viss tur och att mina år i målet åter igen har hjälpt mig. Jag syftar då på att ingen kan se på utsidan att jag är skadad. Det borde tyda på någonting positivt. Det är ju bara lite blått…. Tur det finns bildbevis så jag inte får hybris 😂

Skandis GP = #gohardorgohome

Äntligen fick vi provköra gp-banan innan seniorernas start. Kullersten med en 90 graders kurva som skrämde mig direkt och vi ska inte tala om känslan till den omtalade Slottsbacken. Dessa skulle tacklas 15 gånger och inte nog med de så började Slottsbacken en bit innan med en maffig bred backe under en Skoda dekal. När jag väl var tillbaka i Sck tältet så skakade jag. Jag var praktiskt taget rädd för uppgiften. Rädd för att bli avhängd redan på första varvet. 

Under den fortsatta uppvärmningen utanför banan han jag lugna nerverna och intala mig att jag är stark samt tog jag ett QOM 😂 Bra känsla med bra klipp i benen.

Återsamling och taktiksnack genomförs med bland annat banans innehåll. Sen sprids alla ut och intar så småningom startlinjen. Där står Emma Johansson längst fram som tydligen ska leda ett mastervarv. Tack tänkte jag för då kanske jag klarar första varvet! Vi ropas upp och strax efter rullar vi iväg. 

Vaddå, mastervarv? Det här gick ändå lite fort… Pedalen klickade i tillslut och kurvorna gick fint. En högersväng och strax in under dekalen. Ner på lilla klingan och trampa på. Planen var att sitta första delen och sen skulle jag förmodligen få ställa mig upp. Etapp 1 av backen och jag är bra med. Etapp 2 av backen och jag är med hela vägen. Då är det här bara mastervarvet men känslan var god och det här kan gå bra. Jag med min tyngd rullar på och ikapp utför och på rakan i motvinden när Emma släpper är jag stark. Dåså, dags att köra! 

Farten trissas upp lite genom kurvorna men jag är med in i backen under andra varvet. Intensiteten är högre/hårdare men jag låg bra med över krönet. Det kändes bra och lugnet som infann sig under mastervarvet kunde stanna samt har jag hittat tryggheten i bocken nu. Positionera och kontrollera var ord som cirkulerade i huvudet. 

Helt plötsligt ligger jag tryckt mot trärampen i fosterställning och skriker. Tror jag håller mig för huvudet ifall jag skulle få en bakomvarande cyklist över mig. Vad fan hände! Det gick så fort! Strax innan trärampen fastnar mitt framhjul och det tar bara stopp. Jag voltar över styret och cykeln efter. Det gick även nedför så fallet blev lite högre. Kan erkänna att jag hade inte en tanke på min cykel utan snarare hur det gick för mina lagkamrater. Hade jag ofrivilligt orsakat så fältet sprack upp. Laget före jaget! 

Bästa är när man kraschar utanför sjukvårdstältet för de var på plats inom några sekunder. Sara och Ingrid lika så med lugna ord och strykningar på ryggen. Det kändes bra ☺️

Succesivt kunde jag självmant flytta mig från banan över till gräset och där brast de. Stor besvikelse när det nu kändes så bra. Tanken och känslan då var ju inte att jag skulle vara borta från cykeln ett tag. Jag hade bara skrapsår och blåmärken, samt att axeln och huvudet fått sig en liten smäll. In i sjukhustältet och den underbara tjejen som tvättade mina sår ville aldrig sluta. Hallå, jag kan inte sitta här! Vill hejja fram mina lagkamrater! 

In i tältet kommer David… Sitt här nu och va i nuet. Låt dom ta hand om dig, säger han. Och du! Cykeln är omhändertagen. Då slog de mig att cykeln hade jag helt glömt bort. 

Jag var lite sne i axlarna och tar beslutet att besöka närakuten i Uppsala trots att jag inte kände någon smärta. Bra att dokumentera inför kommande försäkringsärenden. Där satt jag i väntrummet ensam med mina två äggmackor. In till doktorn och ner till röntgen. Klär av mig och ställer mig på plats. Sköterskan går bakom väggen och det blixtrar till. Vips hör jag. Den är av! Va, vad är det hon säger?! Jag går runt till datorskärmen och man ser det tydligt. Chocken slog till direkt och krokodiltårarna rann nedför kinderna. I panik ringer jag en vän och hysteriskt ventilerar. Får mig en typ av slunga som ska avlasta från smärtan och börjar promenera tillbaka. Just där och då fanns inte axeln man ville luta sig mot och bara låta ridån brista. Men väl åter bland tjejerna började allting kännas lite bättre. Visst jag kommer inte kunna cykla på ett bra tag ute i alla fall men de flesta tårarna föll för min ångest till arbetet. Frisör och egenföretagare är ingen bra kombination i detta läge. Men allting löser sig!

Som tur hade jag min lagkamrat Alice som inneboende och hon fick visa sina skills på att köra genom Stockholm. Jag kanske inte va den trevligaste filuren den kvällen men de är nog förlåtet. 


Idag vaknade jag upp till en otrolig smärta i bröstet och ner under axeln vidare bak samt ett värkande huvud. En kompis kom förbi med dunderpiller men jag tog ändå beslutet att bege mig till Södersjukhuset. Kändes skönt ändå att få någon som gick igenom hela kroppen. Man kan säga som så att de är tur man har fixat cykelbrännan för här blir det ingen cykling ute på ett tag. 

Diagnosen lyder!

Skrapsår och blåmärken som knappt känns. Ett brutet nyckelben som gör sig påmint när jag slarvar men även ett eller två brutna/spruckna revben som bidrar till den största smärtan.

Snälla, fika/umgås med mig men få mig inte att skratta. Härliga möten kan de skapa 😂 

Så nu blir det party i soffan med Girot och Citodon. Eller har någon tips på bra serier att utnyttja?

Jag heter Ståhl i efternamn av en anledning och jag tror ni fattar vad jag menar 👊🏻

Tack snälla för all ”Krya på dig” och peppande ord 💕💕💕 Samt alla som erbjudit sig till att hjälpa till. Fråga gärna fler gånger för jag är alldeles för bra på ”JAG KAN SJÄLV!” 😘  

Arlanda TT GP

Igår kördes 2:a tävlingen i Stockholm landsvägscup och igår besöktes Arlanda Test Track. Stockholm Ck stod på startlinjen med ledartröjan och den skulle självklart försvaras. Det slutade med att vi fick inta hela pallen efter magnifikt lagarbete. 

Kvällen blev utmärkt trots lite kallt men vem hade trott de när snön hade visat sig x-antal gånger under dagen. Första gången jag körde denna bana och hur kul dom helst. Perfekt att innan start få inleda ett varv med vår eminente Mr Stridsberg som visade hur kurvorna skulle tas. Tack för de!

På bilden nedan ser ni större delen av Stockholm Ck’s Damelit och om förra året var ett inkörs år så kan nog alla i laget insistera på att samtliga individer har utvecklats. 

För det man ska veta är att varje framgång har ett lagarbete bakom sig och detta gäng🔝visade på det igår. 

Det bästa är trots allt att se så många tjejer på startlinjen som vågar utmana sig själva. Landsvägscupen och Smack är ypperliga tillfällen för extremt bra träning. Våga förlora för att vinna!

#challangeyourself #nothingtolose 

Jag är inte smart alla gånger men nån måste dra tåget 💨💨

Jag hittade lugnet och tryggheten igår ☺️


Ps. Nästa gång planerar jag bättre och tar jag spurten! Inte missa på en meter! 👊🏻

Nu vet jag vad tempohosta är 😂

RR Göteborgs Gran Prix och Göteborgsgirot


En dryga 1,1 km lång varvbana med start och mål på självaste avenyn. Se vad ni missar som inte vågar 😜 Göteborg bjöd på strålande sol och vilket publikstöd runt hela banan. 30 min + 3 varv skulle avklaras och chocken till kullersten, trottoarkanter, hål och gupp mötte oss som bilat ner och inte hann reka banan. Tyvärr måste vi försörja oss också fast vi skulle vilja leva som proffs. Jag överlevde i 20 min innan varvning men de skiter vi i. Visst jag är imponerad över mig själv som antar utmaningen trots mycket sämre teknik än många andra. Men mina lagkamrater ska ha all heder. 2 st rullar i mål med första klungan innehållande renodlade proffs. Ni hör det var ingen lekstuga direkt. Alla på banan överträffade nog sig själva en fredagkväll i Göteborg och den såkallade tempohostan var ett faktum. Lär få leva med den några dagar. 


Lite halvdålig sömn men vem bryr sig när dag 2 och Göteborgsgirot ska köra. Åter igen bjuder Göteborg på magnifikt väder. 140 km och gemensam start för både dam och herr eliten. Ja, ni fattar kanske vad de innebär. Det blir garanterat åka av i dubbel bemärkelse och den tjej som orkar hänga med längst kommer förmodligen garanterat att vinna. Nonstop ingen lagning och långt. Tävlingstid på kanske 3,5 h – 4 h så jag väljer att ha en flaska på ryggen efter direktiv. 

Loppen inleds med 6 km masterstart ut ur Göteborg. Gasa, bromsa, positionera och helt plötsligt någon som flyger av att ha fastnat i ett spårvagnsspår. Nån vurpar på cykelbanan och folk åker på båda sidor om refuger. Väl ute ur stan går tåget och jag har dålig position alldeles för långt bak. Kämpar som en galning men helvete vad tufft. Ser tåget gå och kommisariebilen kör förbi vilket innebär att nu ingår man under vanliga trafikregler som gäller i motionslopp. Framför bilen utlovades bilfria vägar. Karavanen börjar passera och bil nummer 6 rullar upp bredvid. Stockholm ck’s bil och gör ett försök till att ta hjälp av karavanen men lyckas inte. Ligger ensam en kort stund innan nästa tåg kommer med elitlicenserade cyklist och jag ska bara med. Ligger bra med och gnetar på men tufft när man måste göra igångdragen. Vi närmar oss en framförvarande klunga som också släppt. Där hittar jag 2 av mina lagkamrater och en stund senare ansluter en till som vi kom ikapp. Vi har en lagkamrat kvar någonstans där framme. Vi hejjar på varandra och kör bra. 

Efter 48 km ser jag tåget gå efter otroligt långt tröskelarbete och hamnar helt själv på vägen. Är det så här det ska vara nu resten av loppet. 10 mil ensamt gnetande men i alla fall bra träning. 

Snabbt ser jag en lagkamrat som jag hämtar in och i ett partempo plockar vi upp en tjej till. Vi blir i alla fall tre som ska genomföra loppet. Jippi! Ett lagtempo inleds och sakta hämtar vi in en kille också. Vi puschar på varandra och helt plötsligt glider en klunga upp och förbi. Tåget har kommit som en blixt från en klar himmel. Jag ska bara med! En hög med svartklädda män och jag rullar in i rotationen. Halleluleja, det finns faktiskt hopp! 

En tjej i klungan hör jag förvånat och en till när Ulrika dök upp. Där rullar vi på tills de svartklädda bestämde sig för att gå in i depån. En hög med cyklister fortsätter och nu påbörjas ett böljande parti som tar ut sin rätt. Helt plötsligt är jag där i ingemansland igen och gnetar på. Varje liten höjdmeter tar ut sin rätt och en klunga drar förbi när jag bestiger nåt som jag just då kände som ett berg på Mallis. Givetvis var de långt ifrån. I nästa uppför kommer Ulrika igen och manar på. Det blixtrar till och djävulen i mig sätter gasen i botten. In i klungan och vi kör på. 

Huxflux dyker de svartklädda männen upp igen med en fungerande belgiskkedja och jag ser till att låta dom köra så vi andra kunde hänga på. Med kanske 2 mil kvar tappar jag i en uppförsbacke med motvind. Kämpar och kämpar tills jag får hjälp av en man som drar mig upp till klungan. Där ligger jag längst bak som ett gummiband. Ger allt jag har tills jag åter igen är i ingenmanslandet med 15 km kvar. Där ligger jag med känslan att jag är i utbrytning och klungan med Ulrika får inte komma ikapp. In på grusvägen och jag vill bara i mål. Fryser gör jag nästan och väl in i Göteborg transporterar man sig på cykelbanor. Jag kan inte förstå att elitherrarna har passerat där. En polis skriker: Är det rött i nästa korsning måste du stanna. Självklart är det rött! Fan också! Nu kommer klungan komma och det gör den. En klunga innehållande en tjej och nu blixtrar det till igen. In mot Heden och mål i sikte. Hon ska inte ta mig och jag drar på någon form av spurt. Passerar målet med lättnad, en tår av trötthet men framförallt före henne. Jag va helt jävla slut. Tempohostan hade accelererat. Helst av allt ville jag bara falla i nåns famn och tillslut fick jag krama Ulrika. 

Man vet att man är långt bak bland tjejerna men gnetar ändå på. Allt kan faktiskt hända. Jag körde ikapp tvång tjej och det visade sig att vissa hade brutit av olika anledning. Slutade där med på en 13 plats med tiden 3:58. 

Jag har stått på startlinjen med proffs, dvs tjejer som cyklar på heltid, vilket inte skrämmer mig. Avhängd är stark! Girlpower på den! Hoppas fler brudar vågar.  Det är bra träning. Så här hårt lyckas man inte köra på ett vanligt träningspass hemma. Våga! 

Nu vill jag sova! 

Reflektionsdags 🤔

Sitter och läser senaste Cykla tidningen. Vänder blad och detta dyker upp.

Undra varför det ska ta till 2017 innan man börjar engagera sig i frågan. Någonting som vi kvinnor vetat om sen typ mensens intåg i tonåren. Självklart är frågan komplex för vi reagerar så olika på menstruation och den som inte påverkas ska vara glad. 

Jag blev även intervjuad nere på Mallorca av en tjej som skriver sin uppsats kring ämnet. Det börjar hända grejer. Tack för de! 😃

I artikeln står det bland annat att under vecka 1-2 ökar östrogen nivån, vilket anses ha positiv effekt på muskelbyggnad medans vecka 3 har ökade nivåer av progestron. Ett ämne som har motsatt effekt till östrogen och en period där vi kan ha nedsatt koordination samt fokus, vilket kan öka skaderisken i vissa motoriskt mer krävande idrotter. 

Jag själv lägger ned mycket tid på prestationsinriktad träning, återhämtning, kost m.m. och tillslut börjar man titta på mindre detaljer. Därför har jag börjat kartlägga menscykeln för jag vet att den påverkar mig, vilket andra kan insistera till. Jag har där av blivit vuxen nog och kopplat ihop 1+1. T.ex. Knäböj i kombination med precis innan mens har ofta lett till ett naprapatbesök. Till viss del har de berott på dålig core men framförallt dålig fokusering. Har också insett att jag alltid klipper mig i fingrarna dagarna innan mens på jobbet. Känner mig oftast som starkast både fysiskt och psykiskt när mensen är över. En tävling dagarna innan mens är inte optimalt när psyket säger: Du är tjock, ful, ensam och värdelös. Ge mig choklad! (Vilket självklart inte är sant)

Antar att eliten redan tänkt på detta för jag är ju bara en färsking på högpresterande träningsnivå. 

Det är i alla fall intressant att följa diskutionerna vidare och uppe på den frågan kan man även börja fundera kring:

Hur påverkas träning och prestation av olika preventivmedel? Fast å andra sidan vem har tid med sånt? 🤔🙈😂😂😂😂😂