Vilken vecka det blev!

Hur skulle det här gå? Vad hade jag gett mig in på? Sju tjejer i ett hus tillsammans…… Bilden talar sitt tydliga språk. Total osynk när bilden tas…Och så sitter vi där i gräset utanför huset och samtliga cyklar nedpackade för avfärd hem nästa dag. Dock bara fyra stycken kvar men vad gör de. Veckans bästa och veckans utmaning blev samtalsämnet där och då. Alla tog upp olika ämnen och jag meddelar hur positivt förvånad jag var över hur bra det fungerat med samtliga tjejer i huset. Jag har väl lite förutfattade meningar angående ämnet och nån kväll fick jag fly in på mitt rum när tjattret gick igång i 180. Men vilket underbart gäng och  alla med sin lilla roll i hushållet:

  • Marit – matälskaren som satte ribban för organiseringen i köket redan första dagen.
  • Ulrika H – vår eminenta guide för veckan.
  • Camilla – experten på ingefära/citronshot som levererades flitigt varje kväll.
  • Ingrid – discodivan med iPhone spelandes i varje klättring
  • Cissi – den ständigt positiva som spottade ut lösningar och idéer som rinnande vatten.
  • Ulrika E – kvinnan med styrka till allt. Bara så där oförskämt bra på det mesta. 
  • Själv stod jag för packningen och organiseringen av cyklarna i bilen. 

Självklart gjorde var och en mycket annat också 🙂

Ja ni fattar! Vilket gäng alltså! Bara så att ni vet…. Jag kan göra om det närsomhelst 🙂

Det är kul när man blandar ihop en rad olika personligheter där var och en har sina rutiner. Vi samtliga närvarande är otroligt målmedvetna och det är inge konstigt alls när det inte intas en enda godsak i huset. När nån sitter med tensmaskinen i soffan och hoppar eller när samtliga ligger i säng klockan nio. Eller när nån rullar på en foamroller med ljudeffekter som liknar någonting annat. Många andra skulle regera starkt på sånt här men vi bara njuter av vår passion. 

Jo, vi cyklade lite också 🙂 Men vad ska man säga om de. Helt magiskt, fantastiskt! Cykelturer som innehöll allt från vackra vyer till sura uppstötningar. Förutom lite mekaniska problem så kommer jag inte glömma den stora bergsturen. 2500 höjdmeter, var av en stigning på 1000 som för mig tog över 1h och då hinner man tänka samt reflektera över saker. Det var jobbigt, kallt, fem droppar regn och jag hade kunnat skälla ut vem som helst den dagen. Ville bara vända hem efter första klättringen men väl framme vid efterlängtat kaffe brister jag ur mig: Vi måste tala ut tjejer! Det kom från hjärtat. Man vänder inte hem i första taget med dessa tjejer utan peppen haglade över varandra och så satt vi upp, Rullade iväg och fikan efteråt har aldrig smakat så gott. Jag kom inte bara fram till lösningar i bergen utan lämnade en hel del tårar efter mig också. Rensade liksom upp och så skönt att vi kommit varandra så nära att man kan släppa fasaden utan problem. Tur man hade glasögon på sig 😉

Nä, jag låter bilderna tala sitt tydliga språk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s