Träningen är lagd åt sidan för lite ledighet och familjetid. Jag befinner mig just nu i Sälen och närmare bestämt Tandådalen. Skidor i mängder men lite saknad av cykeln och tryggheten. Jag är åter igen utanför min komfortzone på slalomskidor. Jag är inte grym utan snarare den som knappt hunnit till hälften av backen medans övriga sällskapet sitter i liften. Jag är här, jag åker och tar mig både upp och ner. Men framförallt har vi det fantastiskt bra. 
Men tog ett litet break från skidåkningen idag och åkte till Lindvallen för att cykla lite. Hade hyrt en cykel som jag hämtade ut. Har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet som idag. Fast det var inte den färgsprakande ros tjejen som stack ut utan en cykel med extremt feta däck. Love is in the air när jag rullade fram på en militärgrön fatbike.
Rena bekvämlighetsfåtöljen att sitta på. Efter lite justeringar av inställningar så begav jag mig av och efter mycket snurrande så hitttade jag skoterspår att följa. Höger, vänster, tryck, dra och jävlar vad jobbigt det va. Fort gick det inte och luft släppte jag ut för bättre grep. Hittade en annan skidort och en hel del glada folk som tittade, kommunicerade och förvånades över en cykel bland skidåkare.
Lämnade skoterspåren på väg tillbaka och följde längdskidspåren samt transportliftarna. Cyklade på och mötte åkare påväg ner. Det gick svagt uppför, lite nedför, på platten och tillslut befann jag mig högst upp på toppen av Lindvallen. In på toppstugan för vätskedepå och helt tagen av de fantastiska vyerna som visade sig. Men hur gör jag nu?! Hur kommer jag ner? Samma väg tillbaka skulle ta för lång tid. Börjar rulla på ett skoterspår som snabbt leder bort till en annan topp. Inser att här kommer jag inte ner och tittar på pistkartan. Ingen grön led ner men blåa fanns det många. Kommunicerar med en familj som imponeras av cykeln och berättar att Märta är nog flackast. 
Ett, två, tre nu kör vi. Lite downhill har väl ingen dött av. Börjar rulla nedför tills ja glider till och ligger på backen. Hittar en diagonal passage som jag följer och sidleds i backen var inte det lättaste. Glider till ett par gånger och möter backen. Tänk er själva komma farandes i backen och plötsligt se en rosa tjej på cykel mitt i. Vilken syn! Tillslut kommer jag till nedfarten som ska ta mig ner och jag börjar rulla samt glida. Jag hade varit proffsig och släppt ur lite luft. Kom till en kort del som var lite för brant för mig och jag klev av. Gick ner en bit och sen rullade till botten. Dagens ord från befolkningen idag är: ”Titta, en cykel.”Kolla däcken.”
Igår tog jag mig knappt nerför backarna de sista åken och idag rullar jag nerför med cykel. Vilka kontraster och kanske är det många som kommer komma ihåg sen där galna tjejen som dök upp på toppen och sedan i backen. Men kul var det och gör det gärna igen någon dag.
Dessa däck alltså! Tänk vilken eufori och kärlek ett par däck kan ge. En cykel som inte passar in på hemmaplan utan som får bli ett nöje på annan ort.
Imorgon blir de skidor för hela slanten och förmodligen längdpremiär. Dags att sova och ladda batterierna. Natti natti……
Madde "Fröken Rosa" Ståhl 