Årskrönika 2016 😍

En bild som beskriver cykelåret 2016! Min passion här i livet!

  • Cykling
  • Glädje
  • Skratt
  • Träning
  • Tävling
  • Rosa

Men vad hände då? 

Jo, helt plötsligt med hjälp av en coach tog jag min träning till en helt ny nivå. Varje träningspass hade sitt syfte och många timmar rullades själv för mitt bästa. Strava statistiken sammanfattar året på följande sätt:

  • Tid: 646h 13 min 
  • Distans: 16504 km
  • Höjdmeter:123000 m

Den statistiken innehåller en hel del tävling runt om i Sverige för jag tog mitt kliv in i elitklassen med hjälp av Stockholm ck. Kastade mig ut gång på gång och landade med ny erfarenhet. Jag tillsammans med övriga Stockholm ck damelit gjorde ett avtryck i damklunga och hoppas fler vågar ta steget. Kör bara kör annars kommer ni att ångra er senare. 

Tävling är ordet som mitt år har dominerats med. Men mitt i allt det här har jag även cyklat för välgörenhet och då Ride of hope i förmån för barncancerfonden. Jag har varit på Mallis hela två gånger detta år och vidgat vyerna på ett Mtb-läger. Jag har kraschat på cykeln några gånger men rest mig upp och fortsatt. #Gohardorgohome

Det här året har också dominerats av Vätternrundan men som jag väljer att placera inom parantes. Trevligt cykelsällskap är de jag tar med mig från förberedelserna. Det slutade inte som önskat och gick ur det med ben som inte kunde accelerera.  Där av smeknamnet ”ångloket” i tävlingslaget. Men vafan gör de!

Klart att cyklingen har dominerat stort. Fråga bara min familj men även vänner kan bekräfta det och de kommer fortgå ett tag till. Men det har även hänt en del på övriga planet också. 

I februari tog jag mitt hittills största beslut när jag skrev på kontraktet till min första egna lägenhet. Ja ni läste rätt! 30+ och första egna lägenheten 😂  En sten lättade från bröstet och planeringen kunde starta på riktigt. I april lämnade jag föräldrarna för andra gången och jag kunde åter stå på mina egna ben. 

Jag har idag gjort årets sista cykeltur med underbart sällskap och nyårsafton är lite extra känslosamt för mig. Fick bristande ett vårskrik någonstans ute i skogen av frustration och det kändes faktiskt skönt. Om bara några timmar har jag överlevt mitt första år som singel sen skoltiden. Hur svårt kan de va kanske ni tänker men det känns faktiskt. Jag har ett långt förhållande i bagaget med rutiner, traditioner och mycket annat. Men är otroligt nöjd över hur livet tog en ny fas. Många kan säkert intyga över att ha jämnfört gamla och nya Madde.

Ni behöver inte vara oroliga jag kommer avsluta det här året på topp med trevliga vänner och förmodligen mycket cykelsnack. 

”Så som man firar in de nya året, så blir nästa!” – Madeleine Ståhl ☺



Rosa tjejen tackar för 2016 och hon kommer alltid finnas, våga säg hej om ni ser henne 😃

Gott nytt år alla jag känner samt ni andra där ute! 

Annonser

En annorlunda jul

This is me! The cycling girl in pink! 

Jo, jag vet att Julens färg är röd men fröken tar absolut inte på sig just den kulören. Fröken ingår i den kalla kategorin så varma färger är inte min grej. En julhelg är över efter en vecka full med olika känslomässiga berg och dalbanor. Från skratt och glädje till raka motsatsen. En julhelg som var helt ny för mig som singel med i år eget boende. Mycket som snurrar löst just nu men som inom kort bör landa på sin plats. Men i alla fall….

Julafton började på bästa sätt med de jag älskar nästan mest eller kanske mest just nu. Lite cykling i fin fint vinterväder eller snarare hösten som kommit tillbaka så här i slutet av december eller våren som vill göra sig ett besök. Vart är snön!. Totaly match in pink ofcours med trevligt sällskap. Nån filur i Skodakläder med kameran i högsta hugg men synkningen när jag släppte styret ordentligt var en katastrof 😂

Som följdes upp med julfirande hemma hos päronen med mat och godis i mängder. Tomten hittade till oss och julklapparna flödade. 

Vi har introducerat julklappsspelet så vi vuxna också får lite underhållning på kvällskvisten. Jag tänker inte gå in på vad de handlar om men det är alltid något paket som flera vill ha och bråket är igång. 2 jävla sekunder kvar och jag har selfiestickan tryggt framför mig då kusinen slår tärningen och vips så är den borta. Hysteriskt skrik och skratt utlöser och där sitter man tomhänt i år. 

Men tänk vad nåt litet kan underhålla två vuxna människor. Två kusiner roade hela sällskapet i försöket till den perfekta selfien. Temat var duckface och jag fick till den ganska bra men de bilderna visas bara i slutet sällskap. I alla fall längesedan jag garvade så mycket. Kusin och jag uppväxta tillsammans precis som två systrar. 

Efterföljden blev att försöka ta hand om mig själv och saker jag bara skjutit upp vilket är svårt för fröken. Mental fokusering och rensning med hjälp av cykling, träning, ventilering och en hel del Gossip girl. Ska avsluta helgen ikväll med ett kort intervallpass. Köra ur de sista från helgen och inta en nyårsvecka.

Kan kalla det avstamp mot nya mål 😏

Elitklungan blir det igen nästa år med högre förväntningar och mål så idag kan man säga att ett avstamp togs. Ett litet Cykeltest inplanerat i schemat med JBL vid spakarna. Vi begav oss upp till Mantra sport i Uppsala och huserade där med lite skönt folk. Bytte om och började en ca 30 min lång uppvärmning, in med hög musik i öronen och lekstugan var över. Jag svettades som vanligt, cyklade på och vikter lades på succesivt. Motståndet ökades och tillslut var de rejält jobbigt för benen. Sneglar ned på mätaren som visar löjligt låga wattsiffror och jag kommunicerar ut de i ren besvikelse med nästan en tår i ögat. 2 min kvar och jag kämpar in i de sista tills benen viker sig. Testet var över, jag stannade till och benen vibrerade till Max. Helvete vad jobbigt men det lättar ju allt eftersom jag rullar ur benen. 

Siffror väljer jag att hålla för mig själv men besvikelsen vände till det positiva när tjejen i rummet frågar om vi räknade med korgen som vägde 1 kg. Vips kalkylerade vi om och resultatet blev en aningens bättre. Nu tränar jag på och ser till att få i mig rätt näring så gör vi om testet om 2-3 mån med bättre resultat. 

Teknikcykling på hög nivå

För över en vecka sen bröt jag ihop över att jag inte fick ihop min Neo men efter en matpaus och lite support så stod den där. Neo höll bara på att ta kål på mig innan jag ens hade testat fanskapet.

Sen för ett par dagar sen så krånglar kopplingen mellan Swift, Strava och TrainingPeaks. Tror ni inte fröken lackade ur igen. Men av nån konstig anledning så löste det sig tillslut ändå. Jag försöker, jag krisar och jag löser. Jo, jag vet förresten att jag är blond och då hör sånt här till vardagen 😉

Då kan ni tänka er vad som händer när det dimper ner ett sms om ett gemensamt kompisrace på Swift. Cykelmeck i kombination med teknik fungerar så där i det här hemmet. Men i alla fall onsdagkväll kommer, allt är förberett och alla är redo. Vi möts vid vägkanten på The Pretzel banan.

A bit too much technology for some cycling on a Wednesday evening with friends 🤔

Jaha, okej och så startar messenger konversationen. Nån springer på toa, nån värmer upp och nån vilar sig i form i soffan. 5 km till backen börjar kräver lite uppvärmning så där sitter jag och trampar. Mobilen vibrerar och nu övergår gruppchatten till gruppsamtal. 

”Är ni inne på banan? Jag ser er inte. Jag är bakom dig. Trampa lite lätt framåt. Var är Madde?”

Strul med inloggningen och jag hamnar självklart på fel bana och måste börja om. Logga ut och sen in igen. Jag är här nu! 

Alla är samlade i den virtuella världen och vi trampar igång. Svårt att hålla ihop men vi gör ett försök. Lyckas ganska bra fram till backens början. 0% lutning, 3% lutning och helt plötsligt 8-10%. Pulsen stiger och watten försöks hålla. Man kan säga att det här glada trevliga samtalet över telefon övergår i någonting annat. Tur vi är ett gäng som varit me om mycket tillsammans för helt plötsligt stånkas och stönas det. Ja, ni kan säkert tänka er hur det lät och nån utanför cykelvärlden skulle säkert tro att det pågick något annat. Tillslut lägger vi på och alla trampar i sin takt upp för berget. Höger, vänster, tryck, dra, sitt,stå. Precis som ute och sjuk känsla när Neo följer terrängen. Bromsar in för backe och släpper på utför. Upp kommer jag och det är ända gången som jag kommer ha en bergströja på mig 😂

5 mil blev de och sedan nedvarvning men vilken grej. Att tävlingsskallen kan koppla på i den virtuella världen visste jag inte. Men när man tampas och kör omlott med en annan okänd svensk så bara händer det. 

Det här gör vi om snart igen! Att man kan svettas så mycket visste jag inte. Sänkte 3-4 flaskor under 2,5 h och jag va helt slut efteråt. Men ändå stod jag på gymmet imorse och tömde benen ännu mer. Hitta fokus och skit i allting annat Madde 👊🏻