Way out of my comfortzone

En dag som denna går inte att missa och det blev en ihop knopad runda av Jonas som sen även Rille fintjusterade lite på. Vi befann oss idag i Nackareservatet, kanske även i Tyrestareservatet och runt Flatensjön. Ja, jag hade inga som helst åsikter eftersom jag har noll koll på grusvägar. Asfaltstjejen har talat och idag var hon way out of her comfortzone. Om de igår va dominerande lera så blev det idag is och snö. Gång på gång chockade jag mig själv. Hade ett enda stort leende på läpparna och spred förmodligen glädje i sällskapet med mina ljudeffekter. Höger, vänster, trampa, sväng, kör bara kör och jag coachar mig själv verbalt.

Ja, på bilderna är det barmark men vem fotar på halt och knöligt underlag. 

Vi kom fram till Flatensjön där vi skulle köra ett varv runt. Jag huserar väldigt nära och har ofta tänkt att de skulle vara en perfekt sträcka för intervaller så idag tänkte jag testa. Vi körde på och jag stressade sällskapet lite då de hade stannat. Flög nedför, kurvorna gick undan och lite långsammare uppför. Väl ute på bred väg och nästan klarar går det svagt utför. Jag drar på för att maxa när jag i motljus ser en mörk remsa över vägen. Svårt att föreställa sig vad de va men när jag närmar mig i bra fart är det en rejäl skåra. Som när tävlingsmoodet är påkopplat så gör jag ett skutt, flyget över med ett sånt där löjligt tjejskrik. Shit vilket proffs jag kände mig som 🙂 Bilden nedan visar full harmoni innan jag förstår vad den mörka remsan är.

Som sagt way out of my comfortzone och inspirationen är på topp. Titta, Jag kan! Mycket längre än vanligt. Yes! Jippi! Hm, jag vet att jag är löjlig men stort för mig 😂En fantastisk runda med ett härligt gäng som avslutades på bästa sätt när Jonas öppnar butiken och vi kan spola av dessa skitiga cyklar. Helt perfekt!

Eller kanske att fikan efteråt var den bästa när jag var helt urlakad på energi. Nästintill apatisk. Haha.. Och i vanlig ordning ska man logga upp på strava, lägga en instagrambild, gärna checka in och möjligtvis hinner man byta några ord. Men lika goa är vi för de! 

En fantastisk helg är över och tar vi oss ann nästa. Fokus, målinriktad. Kör bara kör!!

Puss och kram 🙂

PS. Tur de finns andra som kan och hinner fota för det gör inte jag. Väldigt tacksam tjej 😃

Annonser

Oskulden är tagen 

Antingen ska det vara racer på asfalt eller mtb i skogen. Det där mellantinget cx eller gravel har jag inte riktigt förstått mig på. Men ack den som ger sig. Många vet min envishet och att jag kastar mig ut i det okända fast jag inte vet vart jag landar.

Dagens stigfinnare Alexander i Stockholm ck visade grusvägarna söder om Stockholm. En fantastisk tur i solskenet. Skitigt som f-n men helt underbart. Visst jag är lite skeptisk till grusväg men älskar att bli skitig och det är grymt bra träning. Framförallt tekniskt när man parerar för stock och sten. Glider över is och tar sig igenom lera. Känslan när däcken suger sig fast i marken och ett tramptag känns som tio. På platt grusväg var jag med men i de lite mer stökiga partierna och uppförsbackarna kom jag efter men var snabbt tillbaka. Jag bjöd på skratt, stoj och tjut så som många känner mig. Helt plötsligt sa en sten stopp och jag besökte backen med ett panikskrik med efterföljande skratt.  
Enligt pulsen körde jag ett tre timmar långt pass i tröskelzon men benen och kroppen tyckte nåt annat.  Jag kände mig stark och på topp idag men måste bli mer teknisk. 

Turen avslutades för några på Le mond för lunch och fika där ett trevligt möte uppstod med en annan grupp cyklister. 

Måste även hylla min mamma som befann sig i min lägenhet samtidigt som jag cyklade för att hjälpa mig renovera. Nu är nästan vardagsrummet klart och cyklarna ska snart få komma på plats. Fint blir det och mamman är helt underbar som ställer upp! 😘

Hur kul gravel än kommer bli så kommer de vara lika jobbigt varje gång som cykeln ska rengöras. Förmodligen kommer den aldrig bli riktigt ren.

Idag var de två mästerfotografer med på turen som är inblandade i bildvalet. Tack för dom Camilla och Rille! 😃

Mallis November 2016

Perfekt jävla timing eller hur man ska uttrycka sig. Kunde bara inte bli bättre. Medans jag har befunnit mig på Mallis i en vecka har vänner och familj kämpat i kyla och snökaos där hemma. Medans mina beslut har legat i val av outfit för dagen eller vad jag skulle äta till middag. Stor eloge till er och förlåt för varma soliga bilder. Frukost, lunch, middag och lite cykling på de. En helt vanlig dag på Mallis. 
En perfekt vecka som erbjöd bättre väder än vad prognosen visade från början och där turen fanns med oss vid olika nedgångar. Vissa dagar i bergen, vissa på platten och nån solotur. Samt väldigt skönt att det inte kryllade av cyklister. Formen efter ledigheten var inte riktigt densamma men bra start på 2017 och nu blickas det framåt. 

Tackar tysken som stannade på väg upp till Orient när jag trampade fast kedjan rejält och som plockade fram det magiska verktyget. Sen lite kraft på de och vips så hade mekanikern fixat problemet.

Tackar elitcyklisten på toppen av Sollerpasset när en kedja trampas av och som plockade fram kedjebrytaren. Mekanikern fixade och vi kunde ta oss hem. Suverän som guide måste också tilläggas. 

Jag tackar backarna för att de talar om sanningen för en så nu jävlar….. 

Fröken rosa eller rosa la chica intog Mallis under en vecka i total matchning och prestationslös cykling. Rogivande och harmoniskt med mycket fika typ dygnet runt.

Väl hemma igen samma dag som snökaoset slog till så kunde man bara skratta. Sjuka kontraster under en och samma dag.  Att det kan komma så mycket snö men underhållande rally hem den kvällen. 

And off I go 😃

Klockan ringde 03:30 en onsdag morgon och pappa stod redo 04:00 för att med glädje skjutsa mig till Arlanda. Jag tackar och bockar innerligt för det. Där jag skulle påbörja någonting stort för mig. För första gången någonsin skulle jag ut och flyga. Herregud tänker ni hon har väl flygit förr! Jo, det har jag en massa gånger men inte helt ensam utan har alltid rest med någon bekant. För mig känns det stort och ett litet steg i den totala personlighets utvecklingen. Mitt ”jag” har satts på prov rejält de senaste året och shit vad jag har tagit ett stort kliv framåt. Något som bara kommer fortsätta. 
Vilken klockren planering att lämna Sverige just idag. Igår cyklade jag fram och tillbaka till jobbet i regn, blåst, halka och kallt så tårna förfrös. Men vad gjorde de när jag visste vad som väntade idag. 
Mallis som destinationen är intar jag nu för fjärde gången och andra gången bara i år, vilket kanske verkar tjatigt. Alla som gillar att cykla fattar varför men visst de finns andra ställen att cykla på också men Mallis är Mallis. Bra klimat, enkelt för en cyklist, variation på platt och berg, trevliga medtrafikanter o.s.v. 

Hösten hittills har varit tuffare än vanligt och att få en veckas semester så här i början av november är otroligt välkommet. Dags att sätta på sig kort kort och bättra på den där otroligt snygga cykelbrännan för nu intar fröken rosa Mallis. 
Hon reser iväg själv? Ska hon cykla själv då också? 

En vecka själv hade jag nog klarat galant och något som hade varit otroligt utvecklande men sällskapet är redan på plats. 

 De likbleka ansiktet ska nu få känna solens strålar värma och förhoppningsvis ge en fin färg så man ser levande ut igen.