Offseason

Vissa säger cykla bara lite lugnare medans andra säger ställ undan cykeln. Jag var skeptisk till en början men nu förstår jag varför man intar offseason. Nu drog jag på mig en skada när jag sa hej till kravallstaketet i Skara och behövde vila eller lugna ner mig lite. Men framförallt visade det sig att veckan efter Velothon så checkade psyket ut och kroppen strax efter. Det var som att luften hick ur mig. Glädjen till racern och asfalten saknades vilket är förvånande eftersom det bästa som finns är att ha en sadel mellan benen. Haha. Men någonstans där inne fanns en oro och ångest över formen. 

Jag började åter infinna mig på Sats för Yoga, Bodypump och mycket annat men framförallt var de nu äntligen läge till att rasta mtb:n lite. Leka, skratta och ha roligt, samt att äntligen få springa och förstöra benen. Göra olika saker utan prestationskrav och syfte.

Succesivt började glädjen till racern krypa sig närmare och adrenalinet lika så. I skrivande stund spritter det i benen men dom ska få vänta lite till. När jag åter plockar fram cykeln i november så har jag legat lågt i över en månad och ska man mentalt orka fokusera på nästa säsong så inser jag nu att detta verkligen behövs. Som nån typ sa: Du har cyklat 1400 mil hittills detta år så kroppen lär inte glömma bort hur man gör. 

Det positiva med perioden är framförallt att man hinner komma ikapp med olika saker och hinna göra massa annat roligt utanför cyklingen. Träffa lite folk som man prioriterat bort som säkert vissa kan känna igen då man satsar och fokuserar på något speciellt. Man får även njuta av att använda andra halvan av garderoben. Nästa gång jag gör ett framträdande här är jag förmodligen på väg till lite varmare breddgrader. Längtar verkligen. Vink vink…..