Min första tävlingssäsong

På Östgötaloppet i slutet av april gjorde jag entré på tävlingsarenan med Stockholm ck. Nervositeten var på topp, vädret kallt och frisk men framförallt var det fruktansvärt roligt. Där ifrån rullade det bara på men med ett längre uppehåll för fokusering på Vätternrundan och sub 8. För dom som hängt med vet att jag åkte i backen då men kämpade mig ändå 17 mil till Hjo. Där av en träningsperiod under vinter-vår som kantades av x-antal distansmil. Benen kunde mala som ett ånglok och de fick jag leva med när jag åter stod på SM i Västerås för en galet kort lopp. Äntligen var man åter inne i tävlingsbanan och det tog en hel säsong innan benen vaknade från dom där x-antal malda milen, vilket var fruktansvärt frustrerande.

Lättnaden var stor då starten gick på Vätternrundan

Mycket släppte personligen för mig då Tre berg GP gick av stapeln. Rädslan jag brottats med släppte lite mer och jag forcerade fram. Tyvärr fick jag inte fullfölja loppet utan hälsade på kravallstaketet med efterföljande men som hållt i sig.Det fick bära eller brista en vecka senare då det var dags på hemmaplan. Att få köra på avstängda gator i Stockholm var fantastiskt och envis som jag är blundade jag för min smärta.Jag tog mig igenom min första tävlingssäsong och har där med satt en stämpel på vart jag är i min utveckling som cyklist. Nu tar jag med mig allt jag lärt mig som är så mycket och sorterar för att förhoppningsvis bara bli bättre. 2017 here I come! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s