Somnade gott efter gp:et och vurpan men vaknade varje gång jag vände mig om av smärtan. Klockan ringde tidigt eftersom starten gick 08:00. Frukost i togs, förberedelse gjordes, kläder på och sen iväg. Eftersom det bara blev ett vanligt motionslopp för oss tävlingstjejer ,efter vissa omständigheter,så pimpade jag givetvis stockholm ck’s dress med rosa detaljer. Tyvärr var jag för fokuserad på uppgiften att bild glömdes tas.
Vi rullade iväg från boendet och kände direkt att det här kommer bli en tuff dag på sadeln. Det ömmade i knät men framförallt kände jag smärta i vänstra sidan av ryggen. Bara bita i och fokusera. I första startfållan efter herreliten står stockholm ck samlade med lite annat löst folk också. Flera frågar hur jag mår efter gårdagen och jag svarar i stuk med ”man vet att man lever i alla fall”. Att sitta på sadeln dagen efter en vurpa eller krasch är nog någonting som skiljer elitcyklister från motionärer. Förlåt att jag generaliserar!
Starten gick och vi rullade iväg. Vi kom knappt 100 m så stoppas vi och får stå stilla en stund. Då har tydligen en motorcyklist som leder elitklungan kört fel och de får vända. Efter en stund är vi iväg och jag följer lätt med i första gruppen. Ja, benen kändes hur bra som helst. Vilket dom gjort hela veckan. Tyvärr ville inte övriga kroppen vara med och det var bara till att bita ihop. Jag skulle i alla fall med fram till första berget och gärna långt fram vid ingången till backen. Lyckades ganska bra och anledningen var för att jag vet hur dålig jag är uppför där jag ofta halkar bak i klungan. Upp kom jag och färden utför gled på riktigt bra. Väl nere har jag första klungan i sikte och det bildas ett litet gäng som jagar ikapp täten. Där hamnar jag i svansen och försöker avancera mig fram för att komma in i suget. Sliter rejält och smärtan i kroppen tilltar. Stundtals har jag till och med svårt att dra de djupa andetagen utan andas smått. Tappar klungan igen och åter försöker jag hängs på ett gäng ikapp men jag lyckas inte. Klungan glider successivt längre bort och jag påbörjar en färd framåt för egen maskin. Hoppas på att några ska komma ikapp och trycker på men ändå inte för hårt i förhoppning g om att återhämta mig lite ändå. Kör ikapp en kille och vi följs åt en bit. Två till kommer ikapp och vi kör tillsammans till nästa backe. Där får jag släppa och kämpa mot smärta. Det gjorde som ondast när jag fick trycka lite mer watt. Mitt i backen hör jag hur en klunga är påväg ikapp och en känd röst sittandes på en Venge vias ljuder. Jag kämpar mig upp för backen med någrs tårae som rann ner för kinden och ansluter till klungan. Vilken räddning det blev för min del och nu kom den där extra glöden tillbaka. Vi följs mer eller mindre åt fram till Hällekis och början upp för tredje och sista berget vid namn kinnekulle. Herregud vilken mardröm det blev. Tungt som satan, smärta och nu hade även knät börjat säga hej.
Påväg upp hör jag nån skrika ”du är tredje tjej som passerar” och tävlingshornen kopplades in. Nu gick det utför och vi var ett litet gäng som körde på en stund tills vi tappade några. De sista 3-4 milen körde jag med en man som bara blev starkare och starkare desto längre han körde. Vilken jävla maskin som drog oss framåt. Vi roterade ibland och körde nåt halvt lagtempo ibland. Jag peppade de andra och trampade på själv. Jag ville bara i mål och hem för vila. Fantiserade om cola men slutade med en grym cappuccino och chokladboll för de var jag värd.
När vi glider in i Skara har jag och mannen vi kallar maskinen legat längst fram ett bra tag. Jag skriker något i stil med ”Fan om ni lägger in en spurt nu när vi har dragit er i mål” och självklart är det en som gör det. Hallå, det är bara ett motionslopp!
I mål kom jag på 5:15 och slutar på tredje plats bland damerna. Jag kan också berätta att det fem första damerna var mina lagkamrater men eftersom det inte blev nån tävlingsklass så hade förmodligen flera damer hoppat över att medverka.
Nu är det vila och hoppas på snabb läkning i kroppen för nästa helg körs det igen och då äntligen på hemmaplan i centrala Stockholm. Dags för Velothon GP och Velothon race. På återseende!! 🙂