En helg med MTB :)

Torsdag kom och bilen packad med 2 mtb begav sig till sälen. Med cirka 5 mil mtb åkning i benen så var det dags för premiär på cykelvasan. Vad hade jag gett mig in på? Hur skulle detta sluta? Haha

Väl framme i stugan blev det lite chill och kolhydratladdning för jag skulle köra öppetspår på fredagen. Allting förbereddes och jag behövde fixa med dämparna samt lufttrycket i däcken. En underbar syn när tre män tar sig an en cykel och körbar blev den 😉 Fredag morgon och ingen stress då min start var 11:30. Vilket var första grupp att gå iväg. Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Många hade sagt att det är en backe i början och sen lättåkt in i mål. Jag har bara åkt tjejvasan en gång och visste i alla fall vad som väntade i slutet. Det ända jag visste var att mtb kräver mer än landsväg.

Grymma ”grabbar” som fixar !

Starten gick och iväg rullade vi. Jag tänkte inte hålla igen trots uppför direkt utan trampade på. Blev omåkt av en del men väl uppe kunde jag trycka på. Mycket energi gick åt och kroppen blev sådär härligt chockad av den hårda ansträngningen. Bara att överleva chocken i början för den lägger sig när kroppen bara accepterat att gilla läget. Jag körde loppet stundtals på rulle men tröttnade ofta på att ligga bakom och gick om för att dra. Jag kom in i ett rejält tävlingsmood och väl inne i skogen på de smalare grusvägarna gasade jag på. Jävlar vad roligt det va. Jag hoppade, studsade och var inte alls rädd för kurvor. Flög ner för backarna och låg på styret under raksträckorna. Åkte bara ner bland grönsakerna en gång då jag kastade mig ut ner för en gräsmatta och missade svänga. Det är bra att svänga sa jag till mig själv och skrattade. 

Vid i stortsätt varje kontroll ropades mitt namn upp i kombination med stockholm ck som klubb men jag dundrade bara förbi och tog en mugg i farten. Desto längre in i loppet glesades deltagarna ut och jag fick köra på egen hand. Växlade lite med några som körde i från mig uppför och som jag sen var ikapp utför. 

Mycket energi gick åt och jag försökte kompensera men blev tröttare och tröttare desto närmare mål jag kom. Min morot var att jag fick höra av några längs med banan att jag var 3 eller 4 tjej som passerade. Det är ju ingen tävling men kul en då och jag gjorde allt för att hålla en tjej bakom mig som jag körde om. 

In i Mora längs med campingen och över pucken sen ner liggande på syret med fullt ös över mållinjen. Jag skrek av glädje när jag passerade för tröttheten var extrem och det kom en eller två tårar. Äntligen var det över! Haha Första cykelvasan och då öppetspår kördes på 3.43 och in som fjärde bästa tjej totalt sätt. Men som bästa tjej i min åldersklass och nästa år då jävlar.

En dusch, buss tillbaka till sälen för middag och sen sova. Det fanns en plan att köra även lördag men vi bestämde oss för att åka till Rörbäcksnäs som skulle vara ett fantastiskt område för mtb. Nästan beläget i Norge och vid en felkörning hem därifrån så kan jag nu säga att jag varit i Norge också.

Rörbäcksnäs var fantastiskt med mycket bra spår. En fantastisk miljö som visades från sin bästa sida då vädret var optimalt. Härligt skitigt blev det också.

Kan konstatera att cykelvasan blir det igen men framförallt måste jag åka upp en helg nångång för att bara köra mtb på härliga stigar i det underbara landskapet. Eller varför inte åka på ett organiserat mtb läger. Mersmak helt klart! 🙂

Ride of hope

Just nu befinner jag mig på resa med Ride of hope från Lund – Stockholm. Ride of hope är en organisation som samlar in pengar till barncancerfonden. Vi kör nio dagsetapper på i snitt 150 km om dagen och alla som gillar att cykla kan vara med. Det finns fartgrupper för alla och för mig finns det typ bara en. Den snabbaste med nu välkända människor som deltog  förra året. Det är självklart att jag  med mina starka ben som älskar att cykla ska utnyttjas till fullo för barn med cancer. Barnen är vår framtid! 

På vägen besöker vi Sveriges alla barnsjukhus då det även går en rutt från Umeå samtidigt. Jag tillsammans med mina ben skänker pengar så se till att just du gör vad du kan. Man behöver inte bara cykla utan klicka in på Barncancerfondens hemsida.

Hur har det gått då för mig?

Jag gör definitivt inte bort mig i alla fall utan känner mig hur stark som helst. Förra året kämpade jag för att hålla hjul med min camelback på ryggen med de snabba. I år kan jag till och med titta mig omkring och njuta. Camelbacken är ju förlängesedan borttagen och pimplandet från flaskan går alldeles utmärkt. Fick dock känningar i knät under tredje dagen som behandlades med stretch, voltaren och massage. Blev betydligt mycket bättre till nästföljande dag som idag och imorgon hoppas jag på mer förbättringar. Cykling, fart och ett jävligt trevligt sällskap är livet. Folk tycker man är galen när de läggs ner så många timmar på en sadel men jag tycker det är fantastiskt. Ett cykel liv på topp som bara stegrar och stegrar. 

Nu skiter vi i min prestation utan fokuserar på barnen och imorgon går kampen vidare från linköping till Norrköping.