Följ med mig ett varv…..

Budskapet för dagen

Allmänt när jag cyklar så trampar jag konstant hela tiden förutom när det går fort nedför men vill egentligen trampa då också. Detta gör jag för att hålla en så jämn hastighet som möjligt och för att hela tiden trampa ur slagg från benen. Slutar man trampa för att sen åter ta det en sekund senare så blir det som en intervall och benen samlar på sig mjölksyra. Det är min upplevelse i alla fall. Men skulle framförallt alla i en belgisk kedja trampa hela tiden så skulle kedjan gå mycket jämnare och även snabbare. Detta innebär att jag inte spurtar för luckor. Jag använder bromsarna för att reglera farten men trampar fortfarande och jag skiter i att de slits. Jag hjälper även till att hålla jämn fart med hjälp av växlarna som används frekvent hela tiden. Jag håller även uppsikt hela tiden framåt för att kunna planera min körning. Hur ser vägen ut? Vad gör cyklisten framför mig men också den som är andra eller tredje cyklist framför. Trampar hen eller inte. Gäller att planera för att göra cykelturen dånar som möjligt för en själv men också för LAGET. Jag undviker även att titta bakåt och litar på mina medtrafikanter. Är även väldigt uppmärksam över kommunikationen som kommer både framifrån och bakifrån. 
Med de i tanken så ska du få följa min färd ett varv i den belgiska kedjan. Testa själv att hitta en strategi som fungerar för dig. 
Vi ligger som andra person i högerledet och rotationen sker medsols. Trampar hela tiden och och håller fokus i klungan. Successivt som rotationen på går så åker jag förstås längre och längre bak i ledet. Jag litar på mina medcyklister och inväntar att nån ska säga ”Beredd Madde”. När jag hör detta stoppas slangen till camelbacken in i munnen för en liten snabb sipp. (Detta sker varje varv.) Slangen spottas ur helst innan sista person hinner säga ”Sist Madde”. När jag hört ordet beredd innan så positionerar jag mig bakom framförvarande cyklist och inväntar att siste man ska köra om. För ”Sist Madde” ska komma då cyklisten är snett bakom mig. När halva cykeln är passerad växlar jag upp ett hack och börjar förflytta mig i sidleds för att på snabbast möjliga sätt gå in på hjulet och inte släppa någon lucka. Att jag växlar upp beror på att ytterledet ska gå nån kilometer snabbare än innerledet. Råkar de vara nån som spurtar framför så hänger jag inte på utan trampar jämnt vidare. Där ligger jag sedan och lunkar jämnt framåt i ledet tills jag hamnar som tredje eller andra cyklist framifrån. Då går jag ner i bocken för att minska luftmotståndet och spara energi. Ibland växlar jag även upp ett hack till men de beror ofta på vinden. Trampar jämnt förbi första cyklist i innerledet utan att öka eller stressa tills jag hör t.ex. Hemma, klart, ja. Då går jag över i innerledet växlar ner ett hack eller två och hoppar över ett eller två tramptag för att undvika att öka hastigheten. Nästa cyklist passerar mig i ytterledet och jag skriker hemma. Cyklisten lägger sig framför mig och jag på andra plats. Då flyttar jag upp från bocken och färden runt börjar åter om. 
Den här rutinen är ofta densamma när jag kör med olika grupper men självklart beter sig inte alla grupper så som vätterngruppen när det kommer till vår kommunikation och jag har numera enbart camelback för att klara av Vätternrundan. Stilpolisen får säga vad hen vill men safety befor style. 
Hade i alla fall en lång, tuff men underbar dag idag. Lite mer än 17 mil blev det i strålande sol men i motvind och kantvind. Ja, det blåste åt alla håll. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s