Sammanfattning Mallis våren 2016

  Och så var 11 dagar i cykelmeckat över för denna gång då ett rosa inferno tog ön med storm. En resa som började lite kallt och blåsigt. Men som slutade med sommarvärme och att grönskan slog ut. Det började också med lite trista incidenter som gick bra men otroligt tråkigt. Otroligt mycket skratt på vägen, under fikat och efteråt. Ja, i stort sätt hela tiden. Berg har bestigits, utförslöpor har besegrats och personliga strava rekord har tagits. Till och med ett QOM på resan tar jag med mig hem troligen bara för en stund. Men att åks hem med känslan av hur mycket starkare jag är i jämförelse med förra årets resa går inte att beskriva.  

 Men om man skulle ta och sammanfatta dessa 11 dagar i lite siffror. Jag har befunnit mig på cykeln i cirka 45 Tim, bestigit 11034 höjdmeter och avverkat 121,7 mil. Så det är inte konstigt att benen värker och psyket är trött. Ska bli skönt att komma hem även om det bara är för några timmar.

Lite shopping blev det också och det finns betydligt mycket mer roligt utomlands än hemma. Förstås innehöll allting rosa av nån konstig anledning. 

    

  

 Sol, värme och att bara få lämna livet där hemma har varit underbart. Nu blickar jag framåt för säsongen är nu igång på allvar och jag har ett nytt boende som väntar inom 2 veckor. Mycket som händer nu. Måste även tacka Mallorca för en fantastisk cykelbränna som får en att skratta när man ser sig själv i spegeln.   

 

Annonser

Vilken dag!

Sista rejäla ansträngningen på Mallis för denna gång för imorgon blir det bara en glidartur i syfte av att varva ner och ladda om. Dagens tur blev en riktig genomkörare på nästan 18 mil och vad vi kallar för mallisplatt. Igår var jag uppe och trampade i bergen och det kändes idag. Stumma ben till en början dom successivt mjukades upp. Vi var väl cirka 10-12 personer i gruppen som stod redo 09.30. När vi tar första tramptaget går en kedja av och en man borta. 

Vi rullar iväg och det går lite trögt för mig. Brukar ta ett bra tag innan benen är med mig. Vi hinner komma cirka 2 mil och helt plötsligt känner jag hur cykeln börjar wobbla lite. Punktering var ett faktum. Gruppens Smack-kille (en cykelklubb i Stockholm) tar kommandot och fixar det. Bra att vara tjej i en mansdominerad grupp. Spelar lite dum blondin bara så swisch så är det klart.  

   
Vi rullade vidare och det flöt på väldigt bra. Fick ett första depåstopp på en bensinmack någonstans på norra Mallorca. En välförtjänt Cola och snickers slank ner helt okomplicerat.   

  
Upp på sadeln och iväg på lite små samt stora vägar. Upp och ner, ner och upp. Vi passerade fantastiska Porto Christo som måste besökas på riktigt en annan gång. Väl framme i Porto Colom var det dags för lunch. Efterlängtat om man säger så.  

   
Dags för avfärd och om det hade varit slitigt innan så var det bara förnamnet till vad som komma skall. Tror det var mellan 5-7 mil hem som jag då inte visste hur jag skulle genomlida. Började färden i rotationen men det slutade snabbt med ett stadigt besök i svansen när vinden slog mot ytterledet. Ett bensinstopp och en punka på vägen hem men annars var det kontinuerlig rotation. Farten trissades upp emellanåt och tugga styrlinda fick man göra. Mot slutet gick jag med och roterade. Hade grymt fokus på hjulet framför. Släpp för fan inte de nu. Kör bara kör. Tillslut når vi fram till den grymma utförsbacken ner mot S’Arenal och äntligen såg man slutet. Ner mot strandpromenaden och så var vi framme 18 mil och tre punkor senare. Jag är så jävla trött just nu men det är en skön känsla. Sängen tidigt ikväll och låta kroppen vila för imorgon är det sista dagen här på Mallorca. Jag och min kompis vill inte hem! 

 

Dag 8 på Mallis

Efter lite fundering och en check av all träning här nere hittills så kom jag fram till att ta ett återhämtningspass med lilla klingan och skölja igenom benen. Kan tyckas vara klokt när det visade sig att jag suttit 27h 6 min på sadeln i 733 km samt stigit 6670 höjdmeter. Ett klokt beslut.

Bestämde mig för att cykla ensam idag trots att det är hur trevligt som helst att cykla med andra men när man bara ska softa så är det bäst att ta det i eget tempo. Samt så får man lite egen tid och rensa psyket lite. Blev en lugn morgon utan stress efter frukosten. La mig snarare på sängen och slappade en liten stund innan jag tog tag i saken och taggade till. Kläderna på cykeln redo och iväg iförd de nyinköpta kittet som var helt fantastiskt. Satt som en smäck!

  
Med sol, vinden i ryggen och lätta ben rullade jag iväg med ett stort leende på läpparna. Ut på den så kallade servicevägen för att sedan svänga in på en av hur många småvägar som helst ner mot Calapi. En fantastisk lite håla belägen vid en blå lagun där jag träffade på en av dagens olika grupper. Svängde med dom en bit och självklart tog jag mitt ansvar och drog en bit tills jag lämnade gruppen för en kort kisspaus. Resterande sträcka cyklade jag själv. Otroligt rogivande tur som avslutades med en trevlig lunch på hemmaplan.

   
    
   

  
Efter en stund i solen kommer en kvinna bärandes på en påse från Pearl Izumi och det visade sig att butiken var öppen idag trots helgdag. Självklart var jag tvungen att bege mig dit för att kolla läget. När jag rullar in mot butiken ser jag ett fantastiskt kitt på fönsterdockan. Ett kitt som jag bara har hittat på en engelsk sajt som inte kunde skicka grejer till Sverige. Vilken överraskning det blev och jag var givetvis tvungen att investera i ett. 

Mallis levererar med cykelkläder

Helt otroligt att man nu sitter här med lugn och harmoni trots 8 dagar cykling. Nu är det bara på´t igen och två långa samt tuffa dagar väntar innan avrundning på onsdag för hemfärd på torsdag.

Stora bergsturen

Dagen D var kommen då sa calobra skulle genomföras plus lite andra stigningar både före och efter. Det var fullt fokus redan när jag klev ur sängen imorse. Sprudlade av glädje efter att ha sovit helt underbart.  

 Magen var tom som vanligt och hela 1 h väntan innan frukosten öppnade. Värsta pensionären som inte kan sova på morgonen. Idag intogs det vanliga så som gröt, omelett och frukt. Men även de där lilla extra bara för att.  

 Påklädning, fix och psykologisk pumpning av däck innan det bar iväg. Full aktivitet i lobbyn under morgondagen. 

 Lugn transport ut mot inca på lilla klingan och hög kadens med en felkörning, en tappad garmin och en kisspaus. Dags för färden upp mot Lluc och den berömda macken. Skulle inte gå hårt utan försöka hålla pulsen nere och spara på krafterna. Påbörjar stigningen och det känns bra. Svårt att hålla sig cool. Men jag bävar inte för backa längre. Det är faktiskt kul när det går bra. Väl uppe blev det en kort paus innan transport bort till början upp för nedfärd ner till calobra.  

   

Service bilen var på plats och ett snabbt stopp innan avfärd mot calobra. Klättring upp i lugn takt för att spara på krafterna för nu skulle de gå utför för att sedan trycka ur all kraft uppför. En fantastisk färd ner för berget med milsvid utsikt och fantastiskt väder. Kisspaus, GT-tabletter och gelshot sen redo för avfärd. 

Färden upp blev ganska innehållsrik. En del skrik, svordomar och flåsade som en ko. Min plan enligt nån löd. Hitta rytmen, hög kadens, stå och trampa ur i kurvorna, samt lägg in spurten efter bron. Låg mellan 91-95% av Max i 44:03 min och andan satt i halsen. Magens innehåll åkte upp och ner men vad fan gör de. Jag ska ge järnet! Väl uppe på toppen sprudlade jag av glädje och hela kroppen skakade. 

   

      
 

Vidare tillbaka till servicebilen för lite onyttigt intag för att sen bege sig iväg uppför igen. Puig major nästa och benen blev nog kvar vid servicebilen. Efter varje uppförsbacke blir det alltid åka av utför och efter Puig major gick det undan. Inte så mycket skarpa kurvor så jag vågade stå på men jäklar vad man fryser och vad händerna krampar. 

Väl nere i Soller blev de fika eller rättare sagt sen lunch. Väldigt gott var de med mat efter allt jävla socker som kroppen hade fått. 

    
    

Med mat i magen var de dags för fjärde och sista stigningen som aldrig tog slut. För att sedan avslutas med cirka 2 mil skön återhämtning hem och med nån kilometer kvar på strandpromenaden får världmästar Janne punktering. Alla stannar för alla ska med! 

Efter en dusch och mat så ligger jag nu här jävligt nöjd över dagen. Så kul att vinterträningen har gett resultat.  

   
 

19 mil var planerade…..

Nu hade jag mysåkt färdigt enligt mig samt friskförklarat mig själv så där av en liten tur idag på 19 mil bara. Varför inte bara klämma till med lite över hälften av vad vätternrundan har att erbjuda. Vi var 8 man till start var av en vände hem för ett knä som ömmade och vi var sju kvar som gnetade oss igenom detta. En lång transportsträcka bort till början av backen ut mot Formentor. Nu skulle det avgöras. Hur skulle det gå att ta sig ann en backe i år jämförelse med förra året. Har min vinterträning gett något?

Stigningen började och jag satte igång. Gnetade på lilla klingan och hittade mitt tempo. Gäller att kliva in i sin egen lilla bubbla. Helt plötsligt var jag uppe och utförslöpan satte igång. Upp, ner, upp, upp, ner, upp och helt plötsligt var jag framme. Med ett leende på läpparna och helt i extas över att det gick så himla bra.  

 Denna gång var det jag som körde förbi de långsammaste och inte tvärtom som förut. Men måste säga att jag har total respekt för nedförsbackarna efter min vurpa i höstas. Någonting jag måste arbeta bort. Men huxflux så var den knäppan avklarad och vi påbörjade transporten hemåt. Några enkla stopp på nån supermarket för att snabbt inhandla samt inta för att så fort som möjligt köra vidare. Självklart blev det några små kisspauser och nån kartsökning när Garmin hade dött.

Alla kämpade på mycket bra men jag fick ge vika med de 1-2 milen kvar och motvind och låg i svansen. Hade nog orkat köra på men övervägde lite lätt återhämtning och avrullning av benen. Men säg inget till dom andra. Det blev en fantastisk dag med strålande sol och den sexiga cykelbrännan är på intågande. Tur att det är många dagar kvar för hem vill jag inte. När åker vi igen!

Lite härliga bilder från idag 🙂

   
    
    
    
   

Följare på strava

Lägger mig sist i klungan efter första kisspausen bredvid en kille som säger: ”Är det du som är Madde? Jag följer dig på strava…….”

Oj, bäst man skärper sig och kör snyggt när man åker med en följare. Vi pratade mest om cykling och träning förstås. Men han var imponerad och tyckte det var kul att följa mig. Inte varje dag man möter en för mig då okänd människa som valt att följa en rosa brud som cyklar. 

En lite kallare men fantastisk dag och tur idag. Imorgon blir det jobbigare och betydligt mycket längre. 

  

Destination Mallorca

Börjar med att be om ursäkt för att det under ett par dagar framöver kommer att flöda härliga bilder i sol och kort kort. Men ni får stå ut om ni är intresserade eller bara dissa mig totalt.
Klockan ringde 03:15 imorse. Upp in i duschen och sen mot Arlanda med slutdestination Mallorca. Så himla skönt att få lämna mitt liv i Sverige för en stund oavsett hur bra det än är just nu. Framförallt när jag får nycklarna till nya lägenheten om cirka 4 veckor. Stirrigt är bara förnamnet på hur jag har betett mig på resan ner. Har nog inte landat efter den kaotiska veckan med alla incidenter och dom tog inte slut bara för att jag kom till Mallorca. Men skit i det för dagens cykeltur var helt euforisk.
Fröken kaos och katastrof fick ihop alla delar och cykeln rullade. Blev bara lite stressigt så att köra den strukturerade stilen i rummet var inte och tala om. 

  Nya däcken satt som en smäck och jag fick igång wattpedalen också. Det ända negativa är att näsan är igentäppt men gick ändå bra idag på turen.
Första dagen på Mallis och årets första tur på racern. Vilken lycka, eufori, lätthet. Ja, det går knappt att beskriva känslan. Hade inte alls samma känsla efter förra vintern och tror det beror på att jag i år har cyklat ute med fulldubb och hankat mig fram med en tung känsla i benen. Idag tog man ett tramptag och cykeln svarade med lätthet. Det blir en spännande cykelsemester eller träningsläger.