Sammanfattning Mallis våren 2016

  Och så var 11 dagar i cykelmeckat över för denna gång då ett rosa inferno tog ön med storm. En resa som började lite kallt och blåsigt. Men som slutade med sommarvärme och att grönskan slog ut. Det började också med lite trista incidenter som gick bra men otroligt tråkigt. Otroligt mycket skratt på vägen, under fikat och efteråt. Ja, i stort sätt hela tiden. Berg har bestigits, utförslöpor har besegrats och personliga strava rekord har tagits. Till och med ett QOM på resan tar jag med mig hem troligen bara för en stund. Men att åks hem med känslan av hur mycket starkare jag är i jämförelse med förra årets resa går inte att beskriva.  

 Men om man skulle ta och sammanfatta dessa 11 dagar i lite siffror. Jag har befunnit mig på cykeln i cirka 45 Tim, bestigit 11034 höjdmeter och avverkat 121,7 mil. Så det är inte konstigt att benen värker och psyket är trött. Ska bli skönt att komma hem även om det bara är för några timmar.

Lite shopping blev det också och det finns betydligt mycket mer roligt utomlands än hemma. Förstås innehöll allting rosa av nån konstig anledning. 

    

  

 Sol, värme och att bara få lämna livet där hemma har varit underbart. Nu blickar jag framåt för säsongen är nu igång på allvar och jag har ett nytt boende som väntar inom 2 veckor. Mycket som händer nu. Måste även tacka Mallorca för en fantastisk cykelbränna som får en att skratta när man ser sig själv i spegeln.   

 

Vilken dag!

Sista rejäla ansträngningen på Mallis för denna gång för imorgon blir det bara en glidartur i syfte av att varva ner och ladda om. Dagens tur blev en riktig genomkörare på nästan 18 mil och vad vi kallar för mallisplatt. Igår var jag uppe och trampade i bergen och det kändes idag. Stumma ben till en början dom successivt mjukades upp. Vi var väl cirka 10-12 personer i gruppen som stod redo 09.30. När vi tar första tramptaget går en kedja av och en man borta. 

Vi rullar iväg och det går lite trögt för mig. Brukar ta ett bra tag innan benen är med mig. Vi hinner komma cirka 2 mil och helt plötsligt känner jag hur cykeln börjar wobbla lite. Punktering var ett faktum. Gruppens Smack-kille (en cykelklubb i Stockholm) tar kommandot och fixar det. Bra att vara tjej i en mansdominerad grupp. Spelar lite dum blondin bara så swisch så är det klart.  

   
Vi rullade vidare och det flöt på väldigt bra. Fick ett första depåstopp på en bensinmack någonstans på norra Mallorca. En välförtjänt Cola och snickers slank ner helt okomplicerat.   

  
Upp på sadeln och iväg på lite små samt stora vägar. Upp och ner, ner och upp. Vi passerade fantastiska Porto Christo som måste besökas på riktigt en annan gång. Väl framme i Porto Colom var det dags för lunch. Efterlängtat om man säger så.  

   
Dags för avfärd och om det hade varit slitigt innan så var det bara förnamnet till vad som komma skall. Tror det var mellan 5-7 mil hem som jag då inte visste hur jag skulle genomlida. Började färden i rotationen men det slutade snabbt med ett stadigt besök i svansen när vinden slog mot ytterledet. Ett bensinstopp och en punka på vägen hem men annars var det kontinuerlig rotation. Farten trissades upp emellanåt och tugga styrlinda fick man göra. Mot slutet gick jag med och roterade. Hade grymt fokus på hjulet framför. Släpp för fan inte de nu. Kör bara kör. Tillslut når vi fram till den grymma utförsbacken ner mot S’Arenal och äntligen såg man slutet. Ner mot strandpromenaden och så var vi framme 18 mil och tre punkor senare. Jag är så jävla trött just nu men det är en skön känsla. Sängen tidigt ikväll och låta kroppen vila för imorgon är det sista dagen här på Mallorca. Jag och min kompis vill inte hem! 

 

Dag 8 på Mallis

Efter lite fundering och en check av all träning här nere hittills så kom jag fram till att ta ett återhämtningspass med lilla klingan och skölja igenom benen. Kan tyckas vara klokt när det visade sig att jag suttit 27h 6 min på sadeln i 733 km samt stigit 6670 höjdmeter. Ett klokt beslut.

Bestämde mig för att cykla ensam idag trots att det är hur trevligt som helst att cykla med andra men när man bara ska softa så är det bäst att ta det i eget tempo. Samt så får man lite egen tid och rensa psyket lite. Blev en lugn morgon utan stress efter frukosten. La mig snarare på sängen och slappade en liten stund innan jag tog tag i saken och taggade till. Kläderna på cykeln redo och iväg iförd de nyinköpta kittet som var helt fantastiskt. Satt som en smäck!

  
Med sol, vinden i ryggen och lätta ben rullade jag iväg med ett stort leende på läpparna. Ut på den så kallade servicevägen för att sedan svänga in på en av hur många småvägar som helst ner mot Calapi. En fantastisk lite håla belägen vid en blå lagun där jag träffade på en av dagens olika grupper. Svängde med dom en bit och självklart tog jag mitt ansvar och drog en bit tills jag lämnade gruppen för en kort kisspaus. Resterande sträcka cyklade jag själv. Otroligt rogivande tur som avslutades med en trevlig lunch på hemmaplan.

   
    
   

  
Efter en stund i solen kommer en kvinna bärandes på en påse från Pearl Izumi och det visade sig att butiken var öppen idag trots helgdag. Självklart var jag tvungen att bege mig dit för att kolla läget. När jag rullar in mot butiken ser jag ett fantastiskt kitt på fönsterdockan. Ett kitt som jag bara har hittat på en engelsk sajt som inte kunde skicka grejer till Sverige. Vilken överraskning det blev och jag var givetvis tvungen att investera i ett. 

Mallis levererar med cykelkläder

Helt otroligt att man nu sitter här med lugn och harmoni trots 8 dagar cykling. Nu är det bara på´t igen och två långa samt tuffa dagar väntar innan avrundning på onsdag för hemfärd på torsdag.

Stora bergsturen

Dagen D var kommen då sa calobra skulle genomföras plus lite andra stigningar både före och efter. Det var fullt fokus redan när jag klev ur sängen imorse. Sprudlade av glädje efter att ha sovit helt underbart.  

 Magen var tom som vanligt och hela 1 h väntan innan frukosten öppnade. Värsta pensionären som inte kan sova på morgonen. Idag intogs det vanliga så som gröt, omelett och frukt. Men även de där lilla extra bara för att.  

 Påklädning, fix och psykologisk pumpning av däck innan det bar iväg. Full aktivitet i lobbyn under morgondagen. 

 Lugn transport ut mot inca på lilla klingan och hög kadens med en felkörning, en tappad garmin och en kisspaus. Dags för färden upp mot Lluc och den berömda macken. Skulle inte gå hårt utan försöka hålla pulsen nere och spara på krafterna. Påbörjar stigningen och det känns bra. Svårt att hålla sig cool. Men jag bävar inte för backa längre. Det är faktiskt kul när det går bra. Väl uppe blev det en kort paus innan transport bort till början upp för nedfärd ner till calobra.  

   

Service bilen var på plats och ett snabbt stopp innan avfärd mot calobra. Klättring upp i lugn takt för att spara på krafterna för nu skulle de gå utför för att sedan trycka ur all kraft uppför. En fantastisk färd ner för berget med milsvid utsikt och fantastiskt väder. Kisspaus, GT-tabletter och gelshot sen redo för avfärd. 

Färden upp blev ganska innehållsrik. En del skrik, svordomar och flåsade som en ko. Min plan enligt nån löd. Hitta rytmen, hög kadens, stå och trampa ur i kurvorna, samt lägg in spurten efter bron. Låg mellan 91-95% av Max i 44:03 min och andan satt i halsen. Magens innehåll åkte upp och ner men vad fan gör de. Jag ska ge järnet! Väl uppe på toppen sprudlade jag av glädje och hela kroppen skakade. 

   

      
 

Vidare tillbaka till servicebilen för lite onyttigt intag för att sen bege sig iväg uppför igen. Puig major nästa och benen blev nog kvar vid servicebilen. Efter varje uppförsbacke blir det alltid åka av utför och efter Puig major gick det undan. Inte så mycket skarpa kurvor så jag vågade stå på men jäklar vad man fryser och vad händerna krampar. 

Väl nere i Soller blev de fika eller rättare sagt sen lunch. Väldigt gott var de med mat efter allt jävla socker som kroppen hade fått. 

    
    

Med mat i magen var de dags för fjärde och sista stigningen som aldrig tog slut. För att sedan avslutas med cirka 2 mil skön återhämtning hem och med nån kilometer kvar på strandpromenaden får världmästar Janne punktering. Alla stannar för alla ska med! 

Efter en dusch och mat så ligger jag nu här jävligt nöjd över dagen. Så kul att vinterträningen har gett resultat.  

   
 

19 mil var planerade…..

Nu hade jag mysåkt färdigt enligt mig samt friskförklarat mig själv så där av en liten tur idag på 19 mil bara. Varför inte bara klämma till med lite över hälften av vad vätternrundan har att erbjuda. Vi var 8 man till start var av en vände hem för ett knä som ömmade och vi var sju kvar som gnetade oss igenom detta. En lång transportsträcka bort till början av backen ut mot Formentor. Nu skulle det avgöras. Hur skulle det gå att ta sig ann en backe i år jämförelse med förra året. Har min vinterträning gett något?

Stigningen började och jag satte igång. Gnetade på lilla klingan och hittade mitt tempo. Gäller att kliva in i sin egen lilla bubbla. Helt plötsligt var jag uppe och utförslöpan satte igång. Upp, ner, upp, upp, ner, upp och helt plötsligt var jag framme. Med ett leende på läpparna och helt i extas över att det gick så himla bra.  

 Denna gång var det jag som körde förbi de långsammaste och inte tvärtom som förut. Men måste säga att jag har total respekt för nedförsbackarna efter min vurpa i höstas. Någonting jag måste arbeta bort. Men huxflux så var den knäppan avklarad och vi påbörjade transporten hemåt. Några enkla stopp på nån supermarket för att snabbt inhandla samt inta för att så fort som möjligt köra vidare. Självklart blev det några små kisspauser och nån kartsökning när Garmin hade dött.

Alla kämpade på mycket bra men jag fick ge vika med de 1-2 milen kvar och motvind och låg i svansen. Hade nog orkat köra på men övervägde lite lätt återhämtning och avrullning av benen. Men säg inget till dom andra. Det blev en fantastisk dag med strålande sol och den sexiga cykelbrännan är på intågande. Tur att det är många dagar kvar för hem vill jag inte. När åker vi igen!

Lite härliga bilder från idag 🙂

   
    
    
    
   

Följare på strava

Lägger mig sist i klungan efter första kisspausen bredvid en kille som säger: ”Är det du som är Madde? Jag följer dig på strava…….”

Oj, bäst man skärper sig och kör snyggt när man åker med en följare. Vi pratade mest om cykling och träning förstås. Men han var imponerad och tyckte det var kul att följa mig. Inte varje dag man möter en för mig då okänd människa som valt att följa en rosa brud som cyklar. 

En lite kallare men fantastisk dag och tur idag. Imorgon blir det jobbigare och betydligt mycket längre. 

  

Destination Mallorca

Börjar med att be om ursäkt för att det under ett par dagar framöver kommer att flöda härliga bilder i sol och kort kort. Men ni får stå ut om ni är intresserade eller bara dissa mig totalt.
Klockan ringde 03:15 imorse. Upp in i duschen och sen mot Arlanda med slutdestination Mallorca. Så himla skönt att få lämna mitt liv i Sverige för en stund oavsett hur bra det än är just nu. Framförallt när jag får nycklarna till nya lägenheten om cirka 4 veckor. Stirrigt är bara förnamnet på hur jag har betett mig på resan ner. Har nog inte landat efter den kaotiska veckan med alla incidenter och dom tog inte slut bara för att jag kom till Mallorca. Men skit i det för dagens cykeltur var helt euforisk.
Fröken kaos och katastrof fick ihop alla delar och cykeln rullade. Blev bara lite stressigt så att köra den strukturerade stilen i rummet var inte och tala om. 

  Nya däcken satt som en smäck och jag fick igång wattpedalen också. Det ända negativa är att näsan är igentäppt men gick ändå bra idag på turen.
Första dagen på Mallis och årets första tur på racern. Vilken lycka, eufori, lätthet. Ja, det går knappt att beskriva känslan. Hade inte alls samma känsla efter förra vintern och tror det beror på att jag i år har cyklat ute med fulldubb och hankat mig fram med en tung känsla i benen. Idag tog man ett tramptag och cykeln svarade med lätthet. Det blir en spännande cykelsemester eller träningsläger.

   
    
    
 

Vilken uppladdning!!

Fröken kaos och katastrof är igång igen 🤓

Jag är inte känd för att ha turen med mig alla gånger. Kan inte allting kring cyklar bara lösa sig självt så att jag enbart kan cykla. Nu sitter jag här på jobbet och reflekterar över vad som har hänt den senaste veckan egentligen. Den där veckan då man bara ska känna glädje inför semestern men som hela tiden har slutat i att plan b och c har fått kicka in. Ikväll packar jag det sista och imorgon bitti lämnar jag allt här hemma för 11 dagar på Mallorca. Men vad är det som har hänt egentligen?

Vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Jag har nu nya hjul som krävde att jag skulle byta bromsklossar, vilket inte borde vara så svårt tänkte jag. Kanske någonting som jag en gång för alla kan få klara av till 100%. Men icke sa nicke. För när jag kommer till den sista på främre bromsen så visar de sig att skruven var helt demolerad och gick inte att få bort. Kanske bara otur men det tar tid när man alltid får bege sig till butiken eller nån annan vänlig skäl för hjälp. Det positiva i det hela var att de påminde mig om hur jag tar bort sadeln och att jag behövde en grej att stoppa ner där istället.
Fick även denna vecka ett efterlängtat paket med pedaler som jag i torsdagskväll skulle installera. Torsdagkväll var avsatt till att fixa med de och att montera ner cykeln för att få plats i cykelväskan. De slutade med typ 4 h fokus på dessa pedaler som tillslut visade sig att jag hade beställt fel sort. Jag använde x-antal fula ord och hade lätt kunnat kasta grejerna i golvet. Men med en tålmodig support på mobilen så slutade de med att jag monterade av dom och supporten inhandlade diverse del som jag nu hoppas få igång när jag väl är på Mallis. Vad är det jag pratar om egentligen? Jo, Garmin vector 2 förstås.

Kvällens support konversation som innehöll en rejäl tallrik tröstande glass

 

När jag gick hem från mitt ena jobb i torsdags så sa jag till min kollega att: ¨Det känns för bra för att vara sant. Allt är fixat känns det som.¨ Någonting jag inte skulle ha sagt för fredag morgon väcks jag av tanken. ¨Vart f-n är mitt pass!¨ Hade jag inte brutit ihop kvällen innan för pedalerna så var det nu det hände. En hel arbetsdag framför mig av oro över passet för att sedan bege mig till shurgard för att leta. Rev ut nästintill allting men med utan lyckad resultat. Så i skrivande stund sitter jag på jobbet efter att ha haft en utflykt till Polisen på Arlanda för att göra ett provisoriskt pass. Tid som jag kunde lagt på återhämtning och åter igen plan B. 

Det är i alla fall rätt färg 😉

 
Mycket annat småtjaffs har också dykt upp under veckan och att släcka bränder är jag bra på nu. Cykeln kom i alla fall ner i sin väska relativt smärtfritt så nu får vi se om den kommer fram hel eller kommer fram överhuvudtaget.  
   
 
  
Jag kanske upplevs som bitter men gnäller bara litegrann. Finns dom som har det betydligt mycket jobbigare och dit går mina tankar. Det jag upplever är bara småpotatis. Nu en sista arbetsdag kvar och den ska avslutas med en fet jävla hamburgare innan lite sömn och sjukt tidig uppgång.

Next time, I´m in Mallorca!

Vinterjacka och gravel samt infomöte med vätterngruppen

Strålande sol och sopade vägar. Känslan av vår ligger i luften och nåt lager av kläder kunde jag lämna hemma. Tog på mig kortbyxor med benvärmare och sommarskor. Man kände sig helt plötsligt nästan naken av så lite kläder. Det blev en underbar lugn distanstur en onsdag eftermiddag helt själv i solen. Med ryggsäcken packad med ombyte inför kvällens möte med vätterngruppen. Turen avslutades nämligen utanför café le mond. 

Idag var cykelbanorna samt vägarna sopade och man kan undra varför det inte blev racerpremiär. En anledning är att hen ska ner till Mallis på söndag och preppas för fullt. En annan tanke som flög förbi på cykeln är att jag kanske gör som med vinterjackan. Har den väl kommit på så tas den inte av förtidigt för att riskera en förkylning. Man ska svettas in våren som det sägs och känslan när man väl byter jacka går inte att beskriva. Likadant kanske det blir med gravelbiken. Kör med den några extra gånger för att inte riskera nån onödig vurpa och för att uppleva en orgasm när man väl byter upp sig.

Distansturen slutade på le Mond som sagt efter lite mer än 4 h och 10 mil. Dags för lite information inför den stundande våren som avslutas med Vätternrundan för Hofet Värmdö/Farsta sub 8. God mat som alltid men glömde inta någonting av det lilla extra. Något chokladigt hade varit gott på maten men icke. En hel hög var på plats för att lyssna till de två huvudledarna. Den onde och den gode som dom själv sagt. Taktik tas upp, funktionärsuppdrag, olika lopp så som Skandisloppet och Vänern runt, boende på olika platser. Men allting avslutas med lite frågor så som det brukar göras. Herregud, allting löser sig under vägens gång. Fokusera nu på träningen så löser sig resten. Vi kommer ha en rolig transportsträcka fram till slutdestinationen. Alla kommer ha bra samt dåliga dagar och därför är det bra att ha ett team bakom som hjälper till att peppa varandra. 

  
Nu drar jag till Mallis och Båstad samt ställer mig på startlinjen till östgötaloppet men sen kommer jag och tuggar styrlinda med er andra. På återseende! 🙂

Skulle kroppen komma ihåg hur det är att ta i?

”Det ser ut som att det kan bli ett långpass på lördag, skriver Magnus i onsdags”

För dom som läst tidigare inlägg så har jag varit i en svacka och nu Underbara nyheter för då betyder det att kroppen är på gång igen. Bäst jag sköter mig fram tills dess för jag har nämligen en förkärlek till att ta i lite mer än vad jag ska.

Så lördagens upplägg var 4-6 h i zon 1-2 och efter det skulle beslut fattas om jag fick köra söndag också. Inget pass jag kör med grupp för det blir ofta lite mellanmjölk på de och startar man inte tidigt så försvinner hela dagen. 07.30 satt jag på cykeln iklädd de nya klubbkläderna upp pimpad med lite rosa detaljer. Mycket viktigt! 

Dubbdäcken var bytta och skön känsla när det helt plötsligt rullade tyst och betydligt mycket lättare. Jag är inte den som plockar fram racern direkt en liten chans öppnar sig.  

 Kallt, fuktigt och en jävla massa dimma. Jag frös ända in i benmärgen och att välja korta byxor med benvärmare ångrade jag snabbt. Visade sig även att ryggfickorna på tröjan satt högt upp på ryggen och super djupa. Så det var problematiskt att få tag på grejerna. Tillslut började jag vända hemåt och hade bestämt mig för att hoppa på trainern. Men vad händer. När jag väl rullar närmare stan så tittar solen fram och värmen stiger i kroppen. Fattar då beslutet att ändå fortsätta ute och vilket bra beslut det blev. Hem kom jag sen efter 5 h 15 min med en positiv känsla i kroppen. Batterierna var laddade!  

Det visade sig även att jag fick ge mig ut på en söndagstur. ”Du får köra fritt och max zon 4 i korta stunder” Fanns en del grupper som skulle ut men alldeles för sent för mig. Det stundade även ett barnkalas att passa. Det blev bestämt att jag och en lagkamrat från vätterngruppen skulle köra. Mr Peloton och fröken QOM. Racer vs gravel. 

Det blev riktigt bra och nu har jag testat le pelotonrundan och fått en beskrivning över känslan runt banan. Här går det fort, här lugnar det ner sig, här har många svårt och hängs av. Snart finns det inga ursäkter till att inte gå upp snortidigt en onsdag morgon och stå där utanför Urban deli. Men lite till kan man hålla på’t. En obligatorisk fika klämdes också in för att sedan bege sig på kalas. Kan konstatera att kroppen inte glömmer hur det är att ta i. Det fick jag känna idag och positivt var de när känslan i kroppen var bra. I skrivande stund har jag inte fått nån kommentar på passet och jag väntar mig en liten tillsägelse för det blev ganska mycket zon 4. Men det var de värt för kul och trevligt var det.

Har också börjat förbereda inför Mallis om en vecka. 

  Cykeln är nästintill preppad och klar för att packas ner i sin väska skyddad av bubbelplast och rörisolering. (Lär bli ett kaotiskt inlägg om de momentet närmsta tiden)