Bambi på hal is

Idag är man lyrisk efter dagens runda. Le Mond gänget skulle ut på Ekerö för att köra lite grusvägar och jag hängde på. Pirrig och nervös skulle jag för första gången lämna den trygga asfalten för lite mer ojämn terräng. En fin dag med minusgrader och strålande sol erbjöds. Man måste bara ha rätt kläder och idag fick jag till det. 

Vi möttes upp först vid Liljeholmen och sedan ute vid Brommaplan. För att bege oss ut mot Ekerö. Ett ställe som just nu bara förknippas med min vurpa. Det började tryggt och bra på asfalt där man känner sig hemma tills vi svänger av in på första grusvägen. En snäll sådan som var platt och jag hängde med. Sen in på lite klurigare delar där jag stundtals släppte ifrån mig lite nervösa läten. Upp, ner, höger, vänster. Ett hål där och ett annat där. Full koll hela tiden. 

Vi körde på och stannade för att invänta alla. T.ex. sådana som jag. Varvade grus med lite asfalt och till sist in i för mig riktiga skogen, vilket för andra förmodligen är busenkelt. Trampa bara och stanna inte blev mantrat. Men så roligt det var och fler gånger kommer det definitivt bli. 

Allting avslutades med en snabb fika på le Mond då nästa evenemang hägrar. Årsmöte i cykelklubben. 

  

Annonser

Distanstur, dubbdäck och grym gemenskap

Det är nu man sållar agnarna från betet eller hur man nu säger. Järngänget i Hofet Farsta var samlade för den ordinarie lördagsrundan som innebär distanstur. Tre grupper bildades, en grusrunda och två asfaltsrundor var av en lite snabbare och en lite långsammare. Klart vi kör i den snabbare 😉

  
Minusgrader och dubbdäck på vilket innebär att man aldrig kan sluta trampa och att man trampar tungt. En intressant känsla när musklerna verkligen arbetar aktivt och konstant. Får väl se om byxorna passar efter vintern när benen kanske vuxit till sig lite 😂

Hade mina elsulor för första gången och fick inte till det bra. Vet inte om fötterna domnade av värme eller kyla men konstaterar att jag måste ha dom där defrost skorna omgående. Men strålande sol och trevligt sällskap löser allt.

Turen idag gick som den brukar ner på Södertörn med mestadels bra klungkörning. Själv är jag jävligt nöjd över att jag orkade vara med i rotationen tills vi hade passerat korsningen vid grindsjön. Sen blev terrängen för kuperad för mig så jag la mig i svansen så att gruppen kunde hålla hastighet. Där låg jag sedan under den resterande delen. Alla kämpar på dubbat som odubbat och gemenskapen är grym. Turen slutade på ca 7,5 mil med ett snitt omkring 28 och en efterblivande matfik för att snacka av sig lite. Shit vad kul, jobbigt, slitigt och peppande det kommer vara att köra nu under vintern. För det är min första säsong som jag ska kör åretrunt. Fler borde test.  

Egoboost eller träning för pannbenet

Somnade direkt efter fotbollen igår och vaknade vid åtta klarvaken. Skönt var det och kroppen kändes utvilad. Cykling på agendan idag eftersom det inte blev något igår. Intog frukost, klädde på mig och rullade iväg som rosa faran förstås.

Set blev en lång och lugn distanstur med fokus på Fatmax zonen. Det är en utmaning att hålla pulsen nere. Framförallt när det går lite uppför. Kom i alla fall hem med 4 h trampande i benen och en underbar känsla i kroppen. Energin sprudlar och det känns som att jag kan ta mig ann vad som helst.

Jag och cykeln ute i naturen under 4 h gör ett underverk med pannbenet. En riktig egoboost för självförtroendet och psyket rensas ut. 

 Tackar stänkskärmarna för att jag inte behövde äta skit utan bara kunde inta vatten. Förresten så går det väldigt bra att ta flaskan nu.

Snälla, nu nåste du verkligen duscha!

Vi ger inte upp :)

Hofet Farsta rullar på med sina träningar året runt och idag stod onsdagsrundan på schemat. Det blir oftast en grupp som kör grusrunda och en grupp som kör asfaltsrunda. Cirka 6,5 mil betar vi av i skapligt tempo efter gruppkonstelationen och vädret. Det är mörkt, kallt, svettigt och halt emellanåt men jävligt underbart att komma ut i det fria. 

Jag kommer där med min gravelbike med stänkskärmar på medans flera rullar på sina racers. Jag ligger i svansen hela tiden och inte för att vila utan för att orka hänga på och hålla farten uppe. Grym träning får jag och det är bra mycket roligare än motionscykel eller trainer. 

Bilden är snodd och hoppas det är okej.

Nu händer det grejer

Jag tänker inte gå in djupare på min livssituation men ett nytt kapitel i livet tar sin början, vilket kommer öppna upp för mer tid till allt som har med cyklingen att göra. Ska bara hitta den perfekta lägenheten som kan svälja mig och tre cyklar med tillbehör. 

Planeringen för 2016 är i full gång och jag är sjukt taggad för utmaningar. Vätternrundan är redan klar och jag kör med Fredrikshof Farsta/Värmdö sub 8. Antar alltså en riktigt rejäl utmaning med mycket träning och förberedelser. Förutom gemensam träning blir det Skandisloppet och Vänern runt med denna grupp. Laget före jaget är viktigast för att detta ska gå vägen och det är min styrka bland annat.

Min vurpa lämnar fortfarande små spår men sakta ger det med sig och nu tränar jag på för fullt igen. En vecka för mig innehåller 4 styrketräningspass var av 2 för underkroppen och 2 för överkroppen. 1-2 yogapass för smidighet och för att hindra korta muskler. Distanscykling på helgen med Hofet eller ensam samt onsdagsrundan med Hofet. Kör även 1-2 korta intervallpass i kombination till ett styrkepass. Som sagt så är det lite rörigt på boende fronten så min trainer gör sig bäst ihoppackade. Har även en förhoppning om att springa 5 km en gång i veckan. 

Kanske låter det mycket och att jag inte har någon vila men 2 dagar i veckan är träningsfria. Träningen sitter där och vilan/återhämtningen med men kosten får just bu komma lite senare.

Sen hoppas jag på en annan utmaning men den får jag återkomma med vid ett senare tillfälle. Men jävligt kul kommer det att bli i sådana fall.