Kan man kalla sig cyklist nu?

Slutade lite tidigare idag och hade möjligheten att hänga på en cykelkompis ut på Ekerö. I år har nog inte Ekerö förgyllats med mitt sällskap så det var dags. Vi möttes upp i Alvik och påbörjade färden ut. Solen sken som aldrig förr och korta ben var givet. Vi cyklar på i snacktempo vilket var precis vad jag behövde eftersom min kropp har sagt till mig att ta det lugnt. Bränslet i benen har visat sin frånvaro kan man säga.

Vi kör förbi Skå där det efterlängtade fikat skulle ske på väg tillbaka. Men så blev det inte riktigt. Där körde vi ut på en välkänd runda för cyklister och bilar existerade knappt under denna tid på dygnet. Vi rullar på och snacket går. Färdas ner för en lättare nedförsbacke och cykeln får lite extra skjuts. Framför mig ser jag en 90 graders vänster sväng som ska besegras. Vad jag inte ser är en stort område med grus. Så mycket att det skulle kunna vara placerat där. Rullar in i kurvan med kroppen positionerad för att ta den. Alltså med tyngden på rätt ställe.

Helt plötsligt släpper cykeln från underlaget och bara glider iväg under mig. Vilken läskig känsla när man inte längre har kontroll. Det gick så fort att jag inte hann tänka men jag kände mig som ett proffs i fallet. Vid ett flertal olika tillfällen har jag hört att man ska hålla i styret vid en krasch. Inte hålla på att flaxa runt och då öka risken för att bryta något.

Höll i styret och kroppen nära ramen när cykeln glider. Jag landar och glider på vänster utsida av kroppen. Kändes ungefär som när jag kastade mig i fotbollsmålet som ung. Skriker till och fortsätter så ett bra tag förmodligen av chocken. Där ligger jag ett tag blixt stilla.

Vad hinner jag tänka liggandes på backen:
Hur gick det med cykeln?
Nu är cykling för i år över?
Ligger jag i vägen för massa bilar?
Vågar jag röra mig?
Karriären är över?

Utsidan av benet är täckt av skrubbsår och en lårkaka har börjat bildas. Vilket är ingenting för en gammal fotbollsspelare. Ont i armen, axeln, nyckelbenet, nacken och huvudet. Låg där en bra stund kändes det som innan jag vågade röra på mig.

Underbara människor som bodde i huset bredvid hjälpte till och en fantastisk cykel kompis som ställde upp med allt.

Cyklarna lämnades kvar i ett garage och vi fick skjuts in till Bromma vårdcentral. Där blev såren tvättade och omplåstrade. Samt tyckte dom att jag skulle bege mig vidare till Sös för att kontrolleras. Dom ansåg att jag tog lätt på den smärta jag hade vilket är sant för min smärttröskel är extremt hög. Jag kunde liksom inte lyfta armen en centimeter.

Vidare till Sös där det för en gångs skull gick fort. Förmodligen för att jag hade slagit i huvudet och nacken. Röntgen gjordes och inget fel hittades. Bara mjukdelsskador. Nu blir det smärtstillande, sjukgymnastik och jag bävar för att duscha med såren nu. Men bara gört som nån brukar säga.

Det finns alltid en mening med allting och den kommer visa sig någon gång. Upp i sadeln kommer jag så fort det bara går.

Någonting positivt i det hela är att jag får köpa nya kläder och inte minst en ny hjälm. Dock bara en massa arbete med all försäkring kring detta.

Tack cykel kompis och alla andra som har visat sin medmänsklighet. Det värmer och peppar 😀

image

image

image

image

image

Världens största förband 😀

image

Omtöcknad, stel och bävar för dusch och morgondag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s