Kan man kalla sig cyklist nu?

Slutade lite tidigare idag och hade möjligheten att hänga på en cykelkompis ut på Ekerö. I år har nog inte Ekerö förgyllats med mitt sällskap så det var dags. Vi möttes upp i Alvik och påbörjade färden ut. Solen sken som aldrig förr och korta ben var givet. Vi cyklar på i snacktempo vilket var precis vad jag behövde eftersom min kropp har sagt till mig att ta det lugnt. Bränslet i benen har visat sin frånvaro kan man säga.

Vi kör förbi Skå där det efterlängtade fikat skulle ske på väg tillbaka. Men så blev det inte riktigt. Där körde vi ut på en välkänd runda för cyklister och bilar existerade knappt under denna tid på dygnet. Vi rullar på och snacket går. Färdas ner för en lättare nedförsbacke och cykeln får lite extra skjuts. Framför mig ser jag en 90 graders vänster sväng som ska besegras. Vad jag inte ser är en stort område med grus. Så mycket att det skulle kunna vara placerat där. Rullar in i kurvan med kroppen positionerad för att ta den. Alltså med tyngden på rätt ställe.

Helt plötsligt släpper cykeln från underlaget och bara glider iväg under mig. Vilken läskig känsla när man inte längre har kontroll. Det gick så fort att jag inte hann tänka men jag kände mig som ett proffs i fallet. Vid ett flertal olika tillfällen har jag hört att man ska hålla i styret vid en krasch. Inte hålla på att flaxa runt och då öka risken för att bryta något.

Höll i styret och kroppen nära ramen när cykeln glider. Jag landar och glider på vänster utsida av kroppen. Kändes ungefär som när jag kastade mig i fotbollsmålet som ung. Skriker till och fortsätter så ett bra tag förmodligen av chocken. Där ligger jag ett tag blixt stilla.

Vad hinner jag tänka liggandes på backen:
Hur gick det med cykeln?
Nu är cykling för i år över?
Ligger jag i vägen för massa bilar?
Vågar jag röra mig?
Karriären är över?

Utsidan av benet är täckt av skrubbsår och en lårkaka har börjat bildas. Vilket är ingenting för en gammal fotbollsspelare. Ont i armen, axeln, nyckelbenet, nacken och huvudet. Låg där en bra stund kändes det som innan jag vågade röra på mig.

Underbara människor som bodde i huset bredvid hjälpte till och en fantastisk cykel kompis som ställde upp med allt.

Cyklarna lämnades kvar i ett garage och vi fick skjuts in till Bromma vårdcentral. Där blev såren tvättade och omplåstrade. Samt tyckte dom att jag skulle bege mig vidare till Sös för att kontrolleras. Dom ansåg att jag tog lätt på den smärta jag hade vilket är sant för min smärttröskel är extremt hög. Jag kunde liksom inte lyfta armen en centimeter.

Vidare till Sös där det för en gångs skull gick fort. Förmodligen för att jag hade slagit i huvudet och nacken. Röntgen gjordes och inget fel hittades. Bara mjukdelsskador. Nu blir det smärtstillande, sjukgymnastik och jag bävar för att duscha med såren nu. Men bara gört som nån brukar säga.

Det finns alltid en mening med allting och den kommer visa sig någon gång. Upp i sadeln kommer jag så fort det bara går.

Någonting positivt i det hela är att jag får köpa nya kläder och inte minst en ny hjälm. Dock bara en massa arbete med all försäkring kring detta.

Tack cykel kompis och alla andra som har visat sin medmänsklighet. Det värmer och peppar 😀

image

image

image

image

image

Världens största förband 😀

image

Omtöcknad, stel och bävar för dusch och morgondag.

Annonser

Debuten är gjord

Idag åkte jag ut till Sturehofs slotts café där Fredrikshof klubbmästerskap i linje skulle avgöras. Efteranmälde mig i gruppen dam nybörjare som skulle köra 2 varv på en 19 km lång bana. Hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig. Lite taktiksnack innan start och mitt fokus var att ligga på rulle och känna efter lite.

Väl på startlinjen får jag frågan om det inte var jag som körde VR sub 8.30 i år. Hon undrade väl helt enkelt vad jag gjorde där med nybörjarna när det fanns Dam elit. Men bara för att man kör snabbt på Vätternrundan så behöver man inte var bra, smart och snabb för tävling. Jag har ju som sagt aldrig ställt mig på startlinjen i någon tävling.

image

Vi var en lite skara på 5 damer som begav oss iväg. Lugn nu Madde och känn efter vad som händer. I starten låg jag där och myskörde, vilket fortsatte under hela första varvet. Märkte att jag var stark uppför och rullade bra utför. Fick liksom bromsa ganska ofta men jag skulle ju inte köra och dra. Tills slut kroknade jag lite och mitt tålamod började tryta. Då gick jag fram och visade var skåpet skulle stå. Eller snarare drog i hastigheter som jag inte kört i på länge. Långsamt 😂

In på andra varvet höjdes farten något och jag provade rycka i en uppförsbacke bara för att se om någon hängde på. Låg hela tiden skärpt och redo ifall någon skulle rycka, vilket skedde några gånger och jag var snabbt med. Tog bara några snabba tramptag och jag var ikapp. In i de kuperade området var vi bara tre st kvar och en pallplats var bärgad om ingenting oförberett skulle hända. In mot sista kurvan och den lilla utförsbacken görs ett ryck från en konkurrent. Jag hamnar efter och sliter allt jag kan för att komma ikapp. Det sista som händer innan upploppet är en svag s-kurva och jag visste att min kurvtagning var mycket bättre än deras. Nästan ikapp innan kurvan och i ingången är jag förbi och kommer ut på upploppet först. Men hon var en jävel på att spurta och jag kämpade så benen skrek. Om gick hon och kom först i mål medans jag tog andra platsen i min livs först cykeltävling.

image

Stoppa pressarna! Hon har blivit galen 😂

05.50 slår jag upp ögonen med känslan att jag är utvilad och det finns ingen anledning att ligga kvar eller flytta sig till soffan.

Men herregud, vad gör hon?
Jag gräver runt i lådan för att hitta några dammiga löparkläder som har legat längst ner under lång tid. Kissa, borsta tänderna, kläderna på och skutt iväg. Börjar springa efter en kort rask promenad till uppvärmning och det gick ganska bra ändå.

Mottot var skynda långsamt nu fröken, du är trots allt nybörjare igen. Hade tänkt mig 3 km bara för att inte anstränga kroppen för mycket men det avslutades med 5. Till mitt försvar så gick det istället inte så fort och jag bara älskar träning under morgontimmarna. Det är då jag är som starkast.

Jag har avverkat en del lopp och med det här finns det just nu inga mål. Eller kanske att se om jag kan slå min tid på 5 km för långpannor är nog inget för min kropp. Men allt som gynnar cyklingen är välkommet. Jag har trots allt sprungit stockholm halvmara på 1.56, tjejlidingö på 53.24 och 5 km på 25.25. (Och där klädde jag av mig naken i meriternas löparvärld.)

Nu får man se om det går att hålla i det här 1 ggr/vecka.

Lycka till Madde och kör hårt!

image

RR Tre berg

image

I helgen intog x antal cyklister Skara för att delta i Tre berg. Ett 18 mil långt lopp med tre grymma stigningar alla Mount Everest. Skämt osido men det var tre backar som man skulle ta sig upp för.

Hade fått godkänt att starta i första grupp med Reijlers och visste att det skulle bli åka av. Det var coolt att se eliten som gick iväg innan motionärerna med sina servicebilar uppradade efter.

image

image

Starten gick och till en början var det rejält stökigt innan gruppen blev samlad. Men en skön körning fram till första backen med ett snitt på ca 38 km/h. Jag hade bävat för dessa backar och hade ingen aning om vad som väntade. Väl framme för första stigningen som var Mösseberg hade jag ingen aning om hur gruppen skulle hantera detta.  Er på lilla klingan och arbeta sig upp i mitt tempo. Kändes som att lungorna skulle hoppa ur kroppen. Väl uppe var jag typ sist och började avancera nedför. När jag lämnade första backen bakom mig gjorde jag de med reijlers. Ut på raksträckan med motvinden rakt emot. Det kommuniceras kontakt och jag är alltid redo för att tempot då trissas upp. Men här hade jag ingenting att sätta emot när motvinden slog till om en vägg. Otroligt frustrerande när jag kände mig stark fram till dess och där tappade jag intresset för loppet en liten stund.

Körde vidare och hittade en liten grupp där vi försökte göra någonting bra. Fram kom jag men blev otroligt glad när det susade förbi en betydligt större grupp som jag hängde på. Cykel intresset höjdes successivt men körningen i gruppen var urusel. Varför inte hjälpas åt och komma fram fortare. Då tar fröken Ståhl kommandot när hon placerar sig längst fram. Visar två led och rotations tecken och genast fick jag positiv feedback för att nån tog tag i saken.

Här rullade det på jävligt bra tills en funktionär inte visade åt vilket håll man skulle svänga. Jag och en till körde rakt fram i en korsning där man skulle köra höger. Ett par väl valda ord gled ur munnen och jakten på att jaga ikapp klungan satte fart. Ikapp kom jag och kunde köra vidare. En backe till avverkades och en sak som är säkert är att jag tappar rejält uppför men jobbar ikapp på plattan. 

Gruppen körde på bra tills vi helt plötsligt kommer ut på öppet fält och kantvinden slog till. Jag låg i fel led och hade inte en möjlighet att byta och vips så åkte jag av. Under en lång sträcka med motvind och kantvind var vi till en början typ 7-8 cyklister och tillslut kämpade jag i lagtempo på 2. Folk kom och försvann men i mål skulle vi allihopa. Sista stigningen var inte att leka med enligt mig och mycket peppande publik fanns på plats. Väl uppe var vi två som började avancera neråt i medvinden. Tog beslutet att dra på egen hand för att ha kontrollen över min arbetsinsats. Här var mitt mål att hålla mig strax under mjölksyra tröskeln för att återhämta mig och det gick ändå undan tills vi vände upp i motvinden. Då kom några ikapp och vi kämpade tillsammans.

När jag tillslut kände mig redigt trött och såg hur jag skulle sacka efter kom guds gåva från himlen. Helt plötsligt passerar en grupp cyklister som skulle hålla 35 tempo och jag hänger på. Kör med dom de 3 sista milen och krafterna kommer åter tillbaka. Vilken härlig känsla att tillslut komma ut ur skogen och se domkyrkan i Skara.

I mål kom jag och de 18 milen tog mig 5 h och 19 min. Hade inte ett enda stopp under färden och en fjärde plats i motionsklassen var bärgad. Jag är inte avskräckt och kommer åter nästa år.

image

…….

Egentligen kände jag idag för att köra skiten ur mig med Farsta gänget men som alla förmodligen vet så har det regnat hela dagen. Jag är inte den som bangar på grund av vädret men har dels inte tid att göra rent cykeln och ville inte riskera att bli sjuk eftersom Tre berg är runt hörnet.

Jag kan ju inte bara skippa ett träningspass utan hade bokat plats inne i spinningsalen. Disco Glenn som han kallas levererade åter igen med sina intervaller och peppade ord. 2 st pyramider stod på programmet med start på 8 min sedan 6 min, 4 min och 2 min gånger 2. Däremellan var det 2 respektive 1 min vila och svetten lackade. Har nog aldrig haft en sådan stor pöl under cykeln.

Hur underbar Glenn en är så måste jag säga att spinning inte är speciellt roligt. Otroligt enformigt men det positiva är att det kräver ett riktigt mentalt fokus. Klart jag återkommer men cyklingen ute går trots allt  före.

image

Bild tagen av självaste Glenn 🙂

Kan säga att tjejerna körde skiten ur gubbarna 🙂