Mental fokusering är ur balans

Idag var tanken att köra backträning med takräcken som nån kallade dom. Men det kändes mer som att jag var tvunge att ta fram det tunga spelkortet. Dålig sömn, svåra beslut och allmänt mycket i huvudet gör att man inte riktigt är fit for fight. Där av valde jag istället att köra intervaller ensam. Ensam är stark eller vad man säger.

Började passet från järla sjön eftersom det är lugn transport dit. Där satte jag fart vilket utmynnade till en längre tröskel intervall ut mot flatenvägen. Där körde jag 6 ggr fram och tillbaka med kort vila emellan. Det var medvind åt ena hållet och motvind åt andra. Mjölksyran kröp i alla fall fram och passet avslutades som det började. Tänker mig att man kan kalla passet för idioten längs flatenvägen och sjuk nog tog jag ett QOM på vägen ensam.

Regnet föll ner och det finns inget bättre än att bli lite skitig. Det gör en liksom lite glad.

image

Annonser

Falskt alarm eller inte

Och så kom den där dagen då kroppen sa hej. Vaknade nämligen i morse med sprängande huvudvärk och ont i nacken. Hade planerat in att köra en tidigare runda då man var bortbjuden vid lunch. Trots smärta klär jag på mig och sitter upp på cykeln. Bestämmer mig för att köra en mysrunda för att känna på kroppen. Pulsen visade ingen större skillnad och huvudvärken lättade faktiskt lite. Kroppens reaktion kan bero på hundra olika saker. T.ex. så blev jag mörbultad hos access rehab 2 ggr denna vecka för att få igång min bröstrygg som tydligen är det stelaste dom känt. På det körde jag två riktigt tuffa pass och kanske ibte kompletterade med tillräcklig näring. Eller så är det två veckor av intensivt arbete som sätter sitt spår. Vem vet.

Blev i alla fall en 8 mila runda i promenad tempo och idag var det Ride of hope kläder som gällde. Dock stötte jag inte på någon Lidl depå eller scandic efteråt. Den bubblan är nu sprucken och nya mål står för dörren.

Nu är det bara vänta och se vad som händer i kroppen.

image

Avhängd = starkare

En dag med mycket information skulle levereras till mina elever och det slutade med att min skalle började snurra. Det blev bara för mycket och ingenting vettigt gjort tillslut. Då var det bara gå hem och ladda om för morgondagen.

Efter 2 dagars vila kändes kroppen, benen och inte minst mitt psyke uppladdat. Det var dags för hofets onsdagsrunda med inslag av intervaller. Eftersom jag var så urlakad från jobbet bestämde jag mig för att köra en extra omväg till träningen för att tömma skallen. Ett väldigt bra beslut.

På väg till samlingsplatsen växer känslan fram att jag vill bli avhängd idag. Att bli avhängd är ett sätt att utveckla sig och bli starkare men det kan också göra vissa nedstämda.

Det utannonserades ett snitt på 37 för dagens runda och det är ju bara att haka på. Jag är inte rädd längre. Jag vill bara bli starkare och se hur långt man kan komma. Fartsträckorna var idag dubbelt så långa, vilket är bra då träningen måste ha sin progression och jag hängde med bra till hälften och sen fick jag trycka själv.

Som sagt var mitt mål att bli avhängd och det blev jag tillslut när benen bara sa emot och psyket inte kunde hjälpa till mer. Trots allt var jag grymt fokuserad och min blick idag kunde döda. Släppte gruppen och körde en närmare väg hem. Trodde resten skulle komma ikapp men inte gjorde de det.

Idag var en bra dag, skit rolig runda och mycket trevligt folk 😀

image

Fokus!

Backträning med avslutande Spd vurpa

Tog beslutet att köra själv idag efter gårdagens depression. Har lärt mig att när cykling ger mer negativ energi än positiv så är det bra att göra någonting annat. Bryta mönstret och känslan för cykling är genast mer positiv. Ensam är rena medicinen för själen.

Bestämde mig för att prova på backträning med hjälp av Tullinge berg. Tog en lång uppvärmning på nästan 3,5 mil i lugnt tempo för att smörja ingång benen ordentligt eftersom dom är lite svår startade nu. Nån gång måste 9 dagars hård körning ta ut sin rätt.

Under uppvärmningen körde jag omgångar av ”ta flaskan träning” och fick till det ganska bra. Jag har vänsterstyrda flaskhållare. Egentligen för att den färgen matchar cykeln. Alltså  mer för designen än funktionen. Men jag började ta flaskan med höger hand i stället och det kan bli bra. Kommer kämpa vidare med den situationen.

Backträningen gick faktiskt hyfsat bra och låren skrek av smärta. Vilket måste vara ett bevis på att jag gjorde någonting rätt.

Hem var det ren motvind men jag tog det lugnt som nedvarvning och svängde förbi Farsta gård för en liten fika. För dom som har varit där vet att det är typ rullsten på hela plan och att det är ojämn fördelning av den. När jag hoppar upp på cykeln och på väg ut så hamnar jag i en sådan hög. Klickar ur rätt fot men lutar mig åt fel håll och plötsligt ligger jag på backen. Ler åt mig själv och reser mig upp för att färdas vidare. Är det inte så att man ska göra en sådan per säsong 😂

image

Jag och Tullinge berg

Depp

Strålande sol och finkläder på kan bara resultera i en underbar cykeldag. Eller? Börjar med att jag har glömt ladda cykeldatorn och får köra med strava under hel turen. Där det i sin tur visar sig att jag inte ställt in den på autopause. Orkar inte ens förklara vad det innebär för dom som inte cyklar.

Bestämde mig också för att lämna Camelbacken hemma och träna på att ta flaskan. Idag gick jag ner och la mig i svansen när jag skulle dricka men tappar gruppen direkt. Är det simultankapaciteten som inte fungerar. Alltså att plocka flaskan, dricka, sätta ner flaskan och samtidigt trampa. Brukar inte tjejer vara bra på flera saker samtidigt.  Kommer nog fortsätta med Camelbacken under distanspass och skippa den vid kortare intervallpass.

I alla fall så kände jag att dagens pass inte var speciellt roligt och jag har analyserat det. Men tänker inte gå in djupare på det här.

Finkläderna var i alla fall på och det var positivt, precis som fikat efteråt 😀

image

Vintersäsongen närmar sig

Trots att sommaren inte är slut än så är det dags att tänka på vinterns cykelsäsong. Vilket innebär ytterligare en ny cykel 😀

Därför har jag idag varit för kanske 5 ggr i rad och pratat med speziliced om exakt samma cykel. Köpen måste gro in och bli rätt!

Nu ligger inte beslutet i mina händer för det är gjort utan allt handlar om ifall de kan leverera den i tid. Håll tummarna nu på att jag får den i tid. Har haft lite beslutsångest då samtliga cyklar har röda detaljer vilket är en färg som jag inte gillar och har aldrig gjort. Då kan man undra varför bruden kör med fredrikshof eftersom det är röda rakt igenom 😂

Så nu får jag vänta och se ifall jag får min färg på cykeln! För man kan inte cykla på något man inte tycker är snyggt. Klart cykeln ska fungera bra men designen är precis lika viktig för mig.

image

Sammanfattning Ride of hope

Idag kördes den nionde och sista etappen på ride of hope som gick mellan Uppsala och Stockholm med glädje och vemod. Nu skulle bubblan som bara vi aktiva kan förstå spricka och verkligheten återkomma. Det finns så många minnen som kommer sparas och plockas fram när livet känns lite trist.

Under dessa 9 dagar har jag cyklat ca 125 mil, mellan 15-18 mil per dag förutom de två sista som var kortare och ett snitt på 33-38 km/h. För mig har det inte varit någon myscykling utan har förenat nytta med utveckling och sicken prestationskurva jag har gjort under denna vecka. Chockad och stolt över mig själv. Nu ska detta bars hållas i och gärna utvecklas ännu mer. Får kanske prova på det här med tävling som alla frågar om.

Jag har under denna vecka cyklat en och samma klunga. En klunga som dag för dag sammansvettsades mer och mer. Utmärkt ledarskap och personer som imponerar när de kan ligga och dra i evigheter. Som malande ånglok. Tackar alla som stöttat, peppat och berömt under denna vecka. Samt tar jag med mig alla tips som delats ut och vem vet nästa gång kanske camelbacken är ett minne blott.

image

Vid varje målgång tas ett gruppfoto och självklart plockar jag fram det bästa utifrån min synvinkel. Taget efter målgången i Uppsala. ”Rosa faran” och ”fight for pink” har nog inte undgått någon 😂

Alla minnen är i ett virrvarr då varje dag vr sig lik. Vart var de vi åkte ifrån igår eller vart ska vi imorgon. Rumsnumret visade sig vara svårt att komma ihåg då varje Scandic hotell såg nästintill likadant ut.

Trots all glädje och skratt får man inte glömma bort varför vi gör detta. Det är för att cancer drabbade barn ska få leva ett långt och lyckligt liv. För kommande barn och för barn som tyvärr fått avsluta sina liv allt för tidigt. Möjligheten att påverka finns hela tiden och ta den chansen.

Tack hela organisationen för Ride of hope. Hoppas vi ses igen snart! 😀

Ps. Vem serverar och plockar undan frukosten imorgon?

image

Dessa ben har räddat liv!

image

image

image

image

image

Ett virrvarr av cyklar varje dag

image

image

image