Just nu befinner jag mig hos mina föräldrar på landet i Trosa där landet innebär camping deluxe. Här finns allt man nästan kan tänka sig när man hör ordet camping. Framförallt eftersom vi står här permanent och har gjort det under mina 30 år utanför mammas mage. Hit kommer man för att koppla av och så blir man bortskämd med roomservice. Framförallt är det trevligt att ge sig ut och cykla här ifrån utan att det är en lång transportsträcka innan man kan sätta fart.


Igår skapade jag min första träningsrunda i Garmin utan problem och idag skulle det åkas efter den. Det visade sig att jag även fick en levande kompis (virtual partner) att köra med. Rundan jag skapade blev ca 12,5 mil och jag hade skrivit ett snitt på 30 km/h. Det visade sig vara en ganska bra strategi.
Vaknade av mig själv i morse och efter förberedelser så var jag iväg vid nio tiden. Vädret såg bra ut men jävligt kallt och tog armvärmarna på men övervägde även att köra med knävärmare, vilket jag hoppade över tillsluta. Följde gamla vägen ner mot Nyköping om cirka 4 mil där jag hela tiden höll min levande kompis i handen och trots lite motvind orkade jag hålla det angivna snittet. Det är spännande att se och jämföra skillnaderna i min utveckling från förra året, vilket har gått framåt med råge.
När jag sedan svängde inåt i landet med sikte på Gnesta fick jag stundtals vinden med mig och lämnade min kompis och körde ifrån, Orkade då trycka upp snittet till 31.2 utan problem för det flöt på bra. Väl framme i Gnesta vände jag tillbaka vilket innebar att vinden slog rakt emot mig och energin började tryta. Motvind och energiförlust är ingen bra kombination. Min levande kompis började knappa in och vid ca 10 mil sa han hej och körde förbi. Ja, min levande kompis är en kille.
Jag hade hela tiden siktet inne på sillekrog som ligger längs med E4 strax innan Nyköping. Där ligger en Daisy som har sjukt goda hamburgare eller så är dom bara goda för att jag alltid har cyklat dit. Min dåliga planering slog rekord idag då jag hade uppskattat utan att titta på kartan att det skulle vara ca 8 mil dit men det visade sig bli 10.5. Vilket antiklimax. Precis innan Daisy är en sjukt seg uppförsbacke som är lång enligt mig och som sedan utmynnar i en bergochdalbana innan man tillslut är framme. Det är ingen överraskning för mig då jag har tagit den ett antal gånger. En bit innan den körde min levande kompis förbi och gissa vad som hände i denna backe. Han bara drog ifrån ännu mer.


Hamburgaren som intogs i kombination med en cola zero satt där den skulle och därifrån var det dryga 2 mil tillbaka till Trosa via Vagnhärad. Energin gick snabbt ut i kroppen och vilken före och efter skillnad det blev. Benen rullade på som en motor och med lite medvind och utförsbackar knappade jag in på min kompis. Väl framme i Vagnhärad låg jag inte långt efter då jag vände upp längs med cykelbanan in mot Trosa och bara 7 km kvar. Nu ska jag ta dig din rackare men med öppna fält och motvind som gjorde skäl för namnet fick jag vara glad om jag överhuvudtaget kunde hålla 30 in i mål. Pang så visas det på skärmen att han hade gått i mål.

Att köra solo är väldigt nyttigt men även sjukt tråkigt när man nu är van vid både strukturerad och high chaparall klungkörning. Men vad gör man inte när det är semester och som sagt att få se samt känna min egen utveckling är sporrande. Jo jag var solo men jag hade min egen levande partner med mig och roligare än så blir det inte. Kan säga att trots denna situation så hoppar grodorna ur min mun ändå när jag blir irriterad och i detta fall enbart på mig själv 🙂
Nu trotsar jag vädret och bara ska sitta ute trots de kylande vindar. Bara på med en filt och luvan åtdragen till max. Inte riktigt som i Kroatien 😦
