9 dagar med Ride of hope i förmån för barncancerfonden

Jag och min packning befinner oss just nu i Lund för att därifrån börja färden  tillbaka till Stockholm på cykel. Det är 125 mil som ska avverkas innan jag kör över mållinjen i Hagaparken nästa söndag den 9 Augusti. Nog med att jag är ”lite” galen men det här handlar faktiskt om någonting annat.

Ride of hope är en organisation som arbetar för att samla in pengar till barncancerfonden och det är precis vad vi ska göra. Vi är ett rejält gäng som tillsammans utifrån sin egen kapacitet har antagit utmaningen och bidragit med sin anmälningsavgiften.

Barncancerfonden får inga bidrag från stat, landsting eller kommun. Därför är gåvor från privatpersoner och företag jätteviktiga för att det ska kunna bedrivas barncancerforskning, och för att barn och deras familjer ska få det stöd de behöver under och efter behandling.

Vi har sammanlagt 9 dagar framför oss och där av med enkel matte också 9 etapper. Starten går som sagt från Lund imorgon och avslutas i Stockholm nästkommande söndag. Däremellan besöker vi Halmstad, Göteborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Örebro, Västerås och Uppsala.

Jag gör mitt med min fysiska kapacitet och lite till. Vill ni göra en insats klicka här, det är fritt fram. Nu kör vi!

Annonser

Debutant under en magisk kväll

Nu är det jag igen.

Onsdag och klubbträning efter 2,5 veckas semester utan de gänget men cyklat har jag givetvis gjort ändå. Ikväll var jag debutant som ledare och hade möjligheten att bestämma och säga vad jag vill. Jag var faktiskt snäll och det fanns ingen anledning till något annat.

Under eftermiddagen öppnades himlen och har nog aldrig kört så långsamt på Essingeleden. Såg inte ett jävla skit och vindrutetorkarna kunde inte gå fortare. Oroväckande var det i alla fall inför kvällens träning och jag som hade hämtat cykeln från servicen och allt. Man vill ju inte skita ner den till fullo. Men det visade sig att himlen skulle spricka upp och vägen torka. Kvällen blev helt plötsligt magisk!

Gjorde nog en bra debutant ikväll enligt min känsla och är det så att en cykel rullar så mycket bättre när den är nyservad. Visst att vädret var på topp och knapp någon vind men cykel kändes så himla bra. Ja, och givetvis så verkar också cykelformen hålla i sig. Det blev en kväll som boostade självförtroendet och känslan inför 9 dagar med Ride of hope är nu på toppen.

Fick frågan idag av en i gruppen om jag var tävlings cyklist vilket jag inte är men kom fram till att jag försöker vara en elitmotionär. Andra tyckte att jag skulle ge mig in och köra tempo lopp men är inte så motiverad till att ligga på max helt själv. Gillar team work arbete bättre.

Besök på Gotland

För ett år sedan när jag lämnade Gotland, sämre tränad, sämre cykel, sämre material i övrigt och inte så mycket kunskap kring cykling, bestämde jag mig för att införskaffa ett par tempopinnar och lära mig använda dom. Ingenting har hänt och när jag idag har utfört en runda på södra Gotland kom tanken tillbaka, så om det blir en nästa gång ska jag ha tempopinnar med mig. Kände vid flera tillfällen att jag skulle vilja lägga mig ner i tempoställning och bara njuta. En sak som är säker är att man får se otroligt mycket när man färdas på cykel.

Dessa pryder gotland på många ställen.

Väderprognosen såg inte så bra ut idag då meteorologerna gick ut med en klass 1 varning för eftermiddagen och kvällen. Jag hade via Garmin gjort en runda på egen hand som var 172 km lång som innefattade södra Gotland och hade en plan att sticka iväg 09:00 men tog det säkra och började en timme tidigare. Vilket var rätt då jag bara fick regn de sista tre milen och vakuum påsen till regnjacka fick sättas på.

Att cykla på Gotland är fantastiskt men betydligt jobbigare, då man aldrig kan sluta trampa. Hemma kan man i alla fall få trampa ur eller till och med rulla utför och vila. Medans denna ö är platt hela tiden och långa raksträckor erbjuds ofta. Idag erbjöds det vind från alla håll och på vissa raksträckor med öppna fält fick man hålla i styret när vinden tog tag i hjulen.

Jag planerade min rutt som man kan se här utifrån två ställen som jag skulle stanna på. Det första var ett creperie i Hablingbo som en kund till mig hade tipsat om och när jag kom dit visade det sig att de inte öppnade förens 16:00. Det var synd för magen var då ganska tom efter cirka 11 mil och det var bara trycka i lite bar för att orka till nästa planerade stopp. I Klintehamn har en kille öppnat Bikeoholic som är en liten butik samt cafe ute i ingenstans. Jag hade läst om den i tidningen Cykla och det måste ju besökas om man ändå är i närheten. Ett riktigt tufft ställe som jag hoppas hålls vid liv. Väl värt ett besök om man är på Gotland.

Måste bara visa hur det kan se ut när en cyklist har flyttat in på Scandic hotell och regnet som valde att göra mig genomblöt, smutsig och kall.

Teknikträning med fokus kadens

Dagen till ära tog jag på mig klubbkläderna men pimpade upp det lite med mina rosa detaljer och hjälmen får man inte glömma. Fight for pink!

Men hur ser det ut under dojjorna egentligen. Tror det är dags att byta och där av förlora oskulden.

Men i alla fall så tog jag en lugn morgon och förmiddag med frukost och lite arbete trots att man är ledig. Man kan väl säga att vädret tillåt det. Vad händer? Jo, myrorna i benen gör sig till känna och jag bestämmer mig för en kort runda.

Rundan blev om man får säga BARA 4 mil och det går fort i känslan. Men kände att jag inte hade mer än 2 timmar att lägga på aktiviteten och för att inte bara cykla för cyklandets skulle så fick passet ett mål.

Dagens fokus låg på kadensen och det spelade inge roll hur sakta det gick men dagens vind hade lite att säga till om. Jag hade bestämt mig för att hålla en kadens mellan 90 – 100 varv per minut.  Gick jag under 90 var det dags att växla ner och gick jag över 100 var det dags att växla upp. Kan konstatera att över 100 började man få rumpmassage av allt hoppande med för lätta växlar. Det spelade liksom ingen roll om det gick uppför eller utför målet skulle hållas. Där av hade jag hela tiden ett öga på datorn för det är svårt att känna tempot.

När man arbetar med hög kadens händer det något med pulsen. Den höll sig på en högre medelnivå än vanligt. Där av blev detta pass jobbigt ändå och musklerna fick inte arbeta lika tungt. Tror snarare att de fick trampa ur och smörjas upp istället och hjärtat arbetade istället. Tror det är viktigt att få in känslan i kroppen när det gäller kadensen.

Jag och min levande kompis

Just nu befinner jag mig hos mina föräldrar på landet i Trosa där landet innebär camping deluxe. Här finns allt man nästan kan tänka sig när man hör ordet camping. Framförallt eftersom vi står här permanent och har gjort det under mina 30 år utanför mammas mage. Hit kommer man för att koppla av och så blir man bortskämd med roomservice. Framförallt är det trevligt att ge sig ut och cykla här ifrån utan att det är en lång transportsträcka innan man kan sätta fart.

Igår skapade jag min första träningsrunda i Garmin utan problem och idag skulle det åkas efter den. Det visade sig att jag även fick en levande kompis (virtual partner) att köra med. Rundan jag skapade blev ca 12,5 mil och jag hade skrivit ett snitt på 30 km/h. Det visade sig vara en ganska bra strategi.

Vaknade av mig själv i morse och efter förberedelser så var jag iväg vid nio tiden. Vädret såg bra ut men jävligt kallt och tog armvärmarna på men övervägde även att köra med knävärmare, vilket jag hoppade över tillsluta. Följde gamla vägen ner mot Nyköping om cirka 4 mil där jag hela tiden höll min levande kompis i handen och trots lite motvind orkade jag hålla det angivna snittet. Det är spännande att se och jämföra skillnaderna i min utveckling från förra året, vilket har gått framåt med råge.

När jag sedan svängde inåt i landet med sikte på Gnesta fick jag stundtals vinden med mig och lämnade min kompis och körde ifrån, Orkade då trycka upp snittet till 31.2 utan problem för det flöt på bra. Väl framme i Gnesta vände jag tillbaka vilket innebar att vinden slog rakt emot mig och energin började tryta. Motvind och energiförlust är ingen bra kombination. Min levande kompis började knappa in och vid ca 10 mil sa han hej och körde förbi. Ja, min levande kompis är en kille.

Jag hade hela tiden siktet inne på sillekrog som ligger längs med E4 strax innan Nyköping. Där ligger en Daisy som har sjukt goda hamburgare eller så är dom bara goda för att jag alltid har cyklat dit. Min dåliga planering slog rekord idag då jag hade uppskattat utan att titta på kartan att det skulle vara ca 8 mil dit men det visade sig bli 10.5. Vilket antiklimax. Precis innan Daisy är en sjukt seg uppförsbacke som är lång enligt mig och som sedan utmynnar i en bergochdalbana innan man tillslut är framme. Det är ingen överraskning för mig då jag har tagit den ett antal gånger. En bit innan den körde min levande kompis förbi och gissa vad som hände i denna backe. Han bara drog ifrån ännu mer.

Hamburgaren som intogs i kombination med en cola zero satt där den skulle och därifrån var det dryga 2 mil tillbaka till Trosa via Vagnhärad. Energin gick snabbt ut i kroppen och vilken före och efter skillnad det blev. Benen rullade på som en motor och med lite medvind och utförsbackar knappade jag in på min kompis. Väl framme i Vagnhärad låg jag inte långt efter då jag vände upp längs med cykelbanan in mot Trosa och bara 7 km kvar. Nu ska jag ta dig din rackare men med öppna fält och motvind som gjorde skäl för namnet fick jag vara glad om jag överhuvudtaget kunde hålla 30 in i mål. Pang så visas det på skärmen att han hade gått i mål.

Att köra solo är väldigt nyttigt men även sjukt tråkigt när man nu är van vid både strukturerad och high chaparall klungkörning. Men vad gör man inte när det är semester och som sagt att få se samt känna min egen utveckling är sporrande. Jo jag var solo men jag hade min egen levande partner med mig och roligare än så blir det inte. Kan säga att trots denna situation så hoppar grodorna ur min mun ändå när jag blir irriterad och i detta fall enbart på mig själv 🙂

Nu trotsar jag vädret och bara ska sitta ute trots de kylande vindar. Bara på med en filt och luvan åtdragen till max. Inte riktigt som i Kroatien 😦

Glädje eller inte

Efter en veckas semester skulle jag idag äntligen få känna sadeln mellan benen och skulle det bli med glädje eller inte.

Halv ett kom jag i säng efter flygningen hem och vet inte om det var bästa uppladdningen. Men ställde inte någon klocka utan sov ut till fantastiska 07.30 i morse. Vilken sovmorgon!

Intog den vanliga kvarg frukosten och som jag har längtat efter den. Fixar lite och sedan på med kläderna och det ända som inte satt lite trängre var armvärmare som till och med gled ner. Lyxlivet med extra allt under veckan har satt sina spår men förmodligen är det mesta vätska.

Dagens tur innehöll:
Illamående
Muskelvärk
Trötthet
Gnisslande cykel
Hoppande växlar
Mensvärk
Värk på konstiga ställen
Återaktiverade skavsår
Motvind åt alla håll

Idag kändes det inte som att kroppen var utvilad men det var i alla fall psyket som tog mig igenom dagens pass. Lyckas tydligen alltid sitta på cykeln när fjärde veckan i cykeln börjar och det innebär smärta i hela ländryggen och höftpartiet. Man kanske ska testa att träna efter ens cykel som vissa skriver om för kroppen mår olika bra från vecka 1-4.

………..

Hur skönt det än är att bara ligga i en solstol med utsikt över havet och beställa den ena drycken efter den andra så saknar jag min cykel. Lika väl som jag läser om vissa cykelturer på Facebook och blir avundsjuk så blir säkert andra avundsjuka över mina bilder från ett 35 gradigt Kroatien.

Problemen här är avståndet till poolen på 2 m eller att man måste gå ner till havet 20 m. Samt ifall man har smörjt in sig tillräckligt med solkräm och att jag typ måste raka av mig håret när jag kommer hem för att det är så slitet.

Här använder man badskor som jag inte förstår att jag inte använt hemma. Det är inte speciellt snyggt men fyller en utmärkt funktion. Det är nämligen stenstränder och kan finnas sjöborrar som inte är trevliga. Jag hatar sjögräs och okända bottnar så mina badskor följer mig vart jag än ska bada.

Att vara på solsemester i förhållande till cykelsemester är inte så stor förutom att man latar sig lika länge som man annars cyklar. Alltså fyller på med mer energi än vad man gör av med. En kalkyl som bara är okej under begränsad tid. Annars så använder man solkräm, dricker mycket, intar salt och magnesium, vaknar tidigt och somnar utmattad. Hur skönt det än är här så saknar man innerst inne sin struktur. Kroppen ”goes totally bananas” när den inte känner igen sig.

Vad har det här med mental fokusering egentligen men även psyket behöver få vila ut emellan åt och komma tillbaka starkare.