Varning!
Långt inlägg .
Idag infinner sig en konstig känsla av tomhet. Vad var det som hände igår egentligen? Vad är det som gör att man ligger i soffan nu med samma känsla i kroppen som om man hade varit ute och festat till 5 imorse. Det var ju bara den lilla detaljen att man hade cyklat runt vättern på 8 h 17 min. En mycket respektabel och imponerande tid. Men hur gick det till?
Tillsammans med 9 män i ett hus så blev det en underhållande kväll med analyser på hög nivå. Vilket snitt måste vi hålla? Hur beter vi oss ner till Jönköping respektive efter Jönköping? Hur gör vi med stoppen? Herregud vad man kan snurra in på vissa ämnen och det är tur att vissa gör det. Pulver flödade i mängder och ena flaskan med carboloder skakades för att ersättas med nästa. Blev en ganska tidig säng gång i alla fall.
Jag vaknade redan klockan 5 och visste inte vad jag skulle göra. Började helt enkelt pula lite med cykel grejerna innan jag insåg och skärpte till mig för att somna om. Vår start skulle gå 13.04 på lördagen vilket var tredje sista grupp som gick iväg. Det var liksom ingen brådska.
Det var en underbar förmiddag då alla gick och pulade med sitt. Cyklarna fixades, kläderna lades fram, nummerlappen var hämtad. Vi gick ner en sväng till målområdet och vilken underlig känsla när cyklist efter cyklist korsade mållinjen. Väl tillbaka i huset gick nästa samtliga in i sin egen bubbla, om inte minst jag. Hörlurarna var på och det pumpades ut musik på hög nivå. Tankar i huvudet om ifall jag skulle få punktering eller skulle jag totalt misslyckas.

Samtliga uppställda före start. Vilken fantastisk grupp med en stabil ledare i spetsen.

Kolla in skoöverdragen som gjorde succé längs vägen. En färg helt i min smak och självlysande.
Samtliga samlade i startfållan nu förväntansfulla, fokuserade och glada. 5, 4, 3, 2, 1, 0 och vi är iväg med glädjerop längs starten. Före oss låg en annan fredrikshof grupp med samma mål. Vi följdes åt fram till Bankeryd och hade kisspaus någonstans vid Gränna. Pauser går undan och det var bara att sätta sig i vägkanten för att uträtta sina behov med rumpan bar. Han även trycka lite coka cola och spänna upp skorna. För hela vägen till Nätbäcken brann bokstavligt talat mina fötter och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Hade också en konstig känsla från bakdäcket. Kände liksom varje slag från vägen och det kändes inte bra. Men fick höra att det såg bra ut och släppte den tanken. Det flöt på bra ner till Jönköping tills passagen genom staden skulle utföras. Där blev det rörigt och mycket energi gick åt. Energi åt jag hela tiden och minst varje kvart.
Vid 14 mil hade vi vår underbara depå och 2 mil innan tänkte jag bara. ”Håll ut fram till depån nu”. Tror att det kom ut ett och annat ord samt vrål för att hitta energin. Jag önskar att jag kunde visa en bild på vårt depå stopp. Vi hade fantastiska föräldrar till en medlem i gruppen som hade fixat allt. Där stod våra påsar uppradade i nummerordning och jag hittade snabbt nummer 11. Alltså mitt nummer. Bytte Camelback samtidigt som jag tryckte in 1,5 chokladboll. Sänkte en 0,5 liters cola och fyllde på med energi i ramväskan. Jag vet inte riktigt men stoppet varade bara i typ 4-5 min och tänk vad mycket man kan hinna med. Vilken lättnad det blev att få kliva av cykeln för en kort stund och vips så brann inte fötterna längre.
Lika snabbt som vi var av cyklarna så var vi på igen och rullade åter iväg för de 16 milen som var kvar. Milen mellan 15 och 20 är speciella. Det är över hälften men inte riktigt nedräkning ändå. Här hände det grejer. Allt det jag hade tryckt i depån skapade nu oro i kroppen. Jag mådde sjukt illa och det åkte hiss i svalget. Fick tillslut gå ner och lägga mig i svansen för att samla mig lite och hoppas på att det skulle gå över. Jag styrde och ställde som en grindvakt och en del fick säkert en gliring av mig som inte var menat. Jag blir bara så fokuserad och tävlings inriktad så att det kan hoppa grodor ur mun.
I rotationen gjorde man ett fantastiskt arbete och det byttes folk i olika omgångar. Tillslut blev det kaotiskt när de bara var 4 – 5 st. Då bestämde jag mig för att nu måste jag upp och hjälpa till. Orkade några varv och sen ner för vila. Vid varje stad man passerade byggdes det på med energi när folk jublade. Nu var vi framme vid nedräkningen med bara 10 mil kvar. Vi jobbade på för att nå vårt mål och jag hade ingen koll på hur vi låg till. När man ligger bakom folk och ser en cola flaska på ryggen så vattnas det till slut och shit vad gott det var när jag blev bjuden.
Helt plötsligt kör hofet gruppen som vi lämnade bakom oss i Bankeryd förbi och vi tar rygg. Där ligger vi sedan ända in i mål. Hur långt det var kvar då. Det har jag ingen aning om. Men nu gick det undan men inte på ett extremt jobbigt sätt utan det flöt på. Backarna gick dock snabbare men det var egentligen inga problem. Klart att benen skrek till lite men det var snabbt över. Mantrat är: Efter varje uppförsbacke kommer en nedförsbacke.
Jag vet inte hur långt det var kvar men mitt vatten var slut i Camelbacken. Hade planerat att 1,5 liter skulle räcka halvvägs för att sedan byta till en ny i depån. Men där hade jag fel och det är väl inte konstigt då värmen var på topp igår. Jag har nämligen ett problem eller snarare någonting jag måste träna på. Kan inte plocka ur vattenflaskan i dessa farter och därför bär jag camelback. Jag hade precis samma situation på Skandisloppet. Vissa snälla själar blir helt engagerade i detta och jag är tacksam för det. Hur löste sig då problemet månntro. Jag slutade trampa medans en annan puttade mig för att inte tappa fart och den andra plockade ur flaskan. Äntligen fick jag smörja de torra svalget och min flaska vandrade vidare.
Att sedan se Motala är obeskrivlig efter 8 tim och en tår rann ner på kinden. Att rulla in längs med vattnet på två raka fina led var underbar och glädjen hade inga gränser. Det är svårt att beskriva men man förstår inte prestationen själv och tårarna rann av glädje.
Firade med champagne och när grabbarna satt runt bordet och snackade intog jag fosterställning på golvet. Orkade inte sitta upp.


Tackar för all positiv feedback och jag har nog aldrig haft ett så aktivt gillande på ett inlägg som detta.

Nu stannar jag upp i detta och njuter av prestationen men kommer säkert på nåt nytt mål. Några förslag?