Man måste stärka psyket ibland

Idag samlades några från subgruppen för att köra ett gemensamt pass. Jag valde av egoistiska själ att inte följa med dom utan köra en runda på egen hand. Hur roligt den än är att köra tillsammans med andra så är det bra att köra en runda på egen hand ibland.

Dagens pass handlade inte om att stärka kroppen fysiskt utan passet handlade om att stärka psyket. Vilket jag gör väldigt bra då passet körs på egen hand. Det visade sig också ganska snabbt att jag var död under turen för pulsbandet fungerade inte. Så ett tips är att byta ut batterierna i er elektronik så de inte slutar fungera under vätternrundan.

Jag stack iväg vid 9 tiden och hade en planerad rutt i huvudet samt så visste jag att motvinden skulle kännas bra på vägen ut. Jag brukar ofta stick ut via Älta för då blir transportsträckan kortare. Efter Älta gick turen via Trollbäcken, Brandbergen, Årsta havsbad, Fors, Tungelsta, Sorunda och Ösmo. Det var motigt mesta dels i motvinden och där är det bara att borra ner huvudet, kliva in i bubblan, ner i bocken och köra. Det handlar om mental fokusering.

När jag vände vid Ösmo och skulle köra gamla nynäsvägen tillbaka hade jag kört 8,6 mil med ett snitt på 27.3. Jag bara såg framför mig känslan att glida tillbaka till Fors vilket man kan se nedan och då behövde jag inte ens ligga på max.

Efter Fors var det mestadels medvind och jag körde samma väg tillbaka.
När jag närmar mig sickla igen känner jag hur bakdäcket är som gummi. Cyklar på en liten stund för det kändes inte som en punktering. Men stannar till för att titta efter ochdet visar sig vara det. Igår bytte jag ju däck och slang, samt sprutade jag i punkteringsskydd. Vilket kladd det blev.  Det vita på bilden är punkteringsskyddet som förmodligen ska stelna till i kontakt med syre, vilket det inte gjorde. Hela däcket samt slangen var kladdig och tillslut hela mig.

Bytte i alla fall slang, cyklade hem och avslutade min 15 mila tur med en snabb dusch innan sista födelsedagsfirandet.

Nu inväntar cykeln omvårdnad iform av en dusch samt så måste jag fixa ordning däcket som är totalt ner kleggat av sörjan. Har man inget att göra så får man det.

En blondin kan faktiskt mecka

Jag har gått på två stycken meckarkurser var av en där man meckade själv. Väldigt nyttigt just där och då men det är någonting som bara inte fastnar i mitt huvud. Om cyklar bara kunde rulla utan problem så hade jag eller typ alla varit glada. Men så är inte fallet och därför köper jag cyklar där service ingår. Men man kan ju inte springa där för minsta lilla. I två veckor har jag planerat och tänkt fylla upp slangarna med punkteringsskyddet joe’s road sealent. Idag var det äntligen dags så som jag har sett fram emot det. Har nämligen försökt att få av ventilen för att kunna hälla i smeten men inte lyckats. Jag var trots allt inte korkad för det gick inte ens med mina specilized slangar. Tur att man har ett glatt gäng som hjälper till och informerar.

Det blev ett besök på cykel city för inhandling av nya däck och sedan en sväng till cykloteket för slangar som inte fanns på cykel city. Hann även prova både poc och specilized sworks hjälm med positivt resultat. Blir nog nån av dom fram över om inte en present till mig själv om jag klarar målet.  

Känner mig i alla fall grymt nöjd då jag bytte däck samt slang och framförallt fick bort ventilen för att få i punkteringsskyddet. Dock ar det väldigt otympligt att hålla på och mecka i en trång lägenhet. Men skam den som ger sig. Jag är ändå väldigt envis med att göra saker på egen hand och Youtube är grymt för detta.

Finslipning inför vätternrundan

Idag träffades vi i subgruppen på café Le Mond på folkungagatan för att inta en trevlig frukost och prata taktik på hög nivå inför vätternrundan om 2 veckor. Det är sjukt kort tid kvar helt plötsligt. Kommer ihåg när jag klev in på uppstartsmötet i november lite sen och möts av typ 23 manliga blickar. Träningen hade då börjat mycket tidigare och fortsatt under hela vintern fram till nu. Nu med två veckor kvar anser jag att man inte kan påverka sin prestationen utan bara underhålla den. Se till att benen kommer ihåg hur man trampar helt enkelt.

Taktiksnack var det som sagt och finslipning av detaljerna. Vad pratade vi om egentligen.
– Omkörningar på 1 och 2 led
– Punkteringar och punkteringsskydd
– Kommunikation längst fram och bak
– Att våga hålla igen i uppförsbackarna
– Gruppens konstellation. Att starka respektive svagare inte ligget på rad i klunga han utan sprider ut sig
– Ingen prestige i att hela tiden rotera under de 30 milen utan använd svansen.
– Tre planerade stopp på sammanlagt 10 min var av lagning i form av egen packade hinkar eller tygpåsar. 

Någonting jag verkligen gillar är att en medlems föräldrar som bor där nere ska ställa upp och placera ut vår lagning. Vi har kommit fram till att var och en ska fylla en hink eller tygpåse med vätska och energi. Alla får då det man önskar och så slipper vi kaoset som förmodligen uppstår i depån med hektiska och tidspressade cyklister. Sjukt bra koncept och vi tackar det underbara själarna som ställer upp. 

Jag kan i alla fall säga att det var skönt att ha en lördag utan cykelkläder och känna sig lite ”normal” igen.

Tyvärr fick jag ingen bra bild på det glada samt fokuserade gänget idag.

Rapport Vänern Runt Dag 3

Tänkte att jag skulle försöka sammanfatta dag 3 på Vänern runt som var en mycket speciell dag för min del eftersom det var min 30-årsdag. Frågan är om jag överhuvudtaget ska försöka men jag gör ett försök ändå.

Nästan alla brudar var samlade i en gympasal och åter igen ringer klockan för tidigt. Prassel, packning och påklädning hos det andra gör att det var lika bra att vakna till. Facebooka lite och kolla Aftonbladet, där man vaknar till att Måns har vunnit Eurovision.

Dags för frukost och jag var först på plats. Har nog ätit havregrynsgröt för ett år framåt på två dagar och då kan man kanske tro att jag åt mycket men så var inte fallet. En efter en av övriga i gruppen sätter sig ner och börjar inta sin näring då alla stämmer upp i sång. Var inte alls beredd på det när jag fick ett firande kvällen innan. Inte varje dag 10 män hostar sig till rätta och tar ton för mig. Allting avslutas med att ett paket levereras med en rosa rapha tröja med matchande strumpor. Vilket blev dagens ledartröja.

Nog om firandet för en stund för vi skulle ju cykla också. Dagens tur var bara 13 mil och nu skulle vi återvända till Örebro. Vädret visade sig från sin bästa sida med sol och medvind. Men hur skulle ischiasnerven reagera. Med tanke på den medvinden vi hade så behövde jag inte ligga på en hög belastning som förmodligen gjorde att jag inte kände den. Eller det var faktiskt vid ett eller två tillfällen i en uppförsbacke där det blev lite ryckigt. 4 mil gick fort och helt plötsligt depå. I med en riskaka och snabbt iväg. Många blev chockade då vi var vana vid att ta det något lugnare i depåerna, men jag ville iväg snabbt. Under transporten mot depå två la jag mig i svansen för att i lugn och ro äta lite för att sedan gå med i rotationen igen. Det är nog så det kommer vara för mig runt Vätternrundan. Tryckte i mig lite bars och vips så var vi i depå två.

Där ropas hela grupp 25 (vår grupp) fram till lastbilen där det visar sig att ledaren i gänget har mutat en funktionär att köpa med kladdkaka. Dags att fira igen och jag har inga ord men kommer ihåg när jag vid ett tillfälle nämnde choklad och kladdkaka. Rosa och choklad, två av mina favoriter.

Efter en stunds fika bär det iväg igen för att avverka de 5 sista milen precis på samma sätt som de första. En grymt bra tur i typ vätterntempo.

Lunch och dusch framme i Örebro för att sedan sätta sig i bilen och åka hem. Väl hemma blev det en rejäl pasta carbonara alla deluxe gjord av sambon med avslutande choklad muffins. Nu ska jag inte vara taskig men min sambo är inte världsbäst på att köpa presenter. Men nu hade han slagit till på en matchande plånbok till väskan jag köpte i new york och helt plötsligt låg jag däckad i soffan. Rörde inte en fena på hela kvällen.

En eloge till dom som gjorde min dag till en toppen dag som alltid kommer bli ihågkommen.

Rapport Vänern Runt Dag 2

Jag sov faktiskt ganska bra första natten på luftmadrass deluxe tills att mina rumskamraters mobiler började vråla 06.00. Vi var 7 st i ett klassrum var av 5 skulle starta omänskligt tidigt på morgonen. De långsamma startar först och sen stegrar det bara. Det var bara att vakna till och börja ladda för en ny dag.

Man blir förvånad över att kroppen kan återhämta sig så bra från ena dagen till den andra. Det var väl alla S-märken som gjorde det.

Timmen var slagen, gruppfotot taget och gruppen rullade väg.

Dagens runda skulle åter igen bli ca 23 mil. Camelbacken och ramväskan var laddad för här skulle det cyklas. Trodde hon helt ovetande om vad som skulle hända. Första etappen kändes som en berg och dalbana med ett flertal mer eller mindre branta backar. Ett avsnitt som gick lite lugnare och det var nog bra för samtliga. Under vägen fick vi en punktering och sjukt nog så var servicebilen oss hack i häl så problemet var löst på nolltid. Väl i depån passade jag på att stretcha för jag kände att musklerna var tajta. Åter upp på sadeln och iväg mot nästa depå och väl framme i Mellerud smäller det igen. Exakt samma framdäck som tidigare och när det väl var bytt och skulle på cykeln så säger det PANG. Punka igen. Otroligt komiskt men samtidigt irriterande och detta sker ytterligare en gång till innan andra depån.

Vi cyklar på i maklig takt när det plötsligt händer. Det slår till som en blixt från rumpan och ner till fotknölen. Det började med glesa mellanrum som successivt bara blev fler och fler. Det man bör veta är att jag har en extremt hög smärttröskel så när jag tillslut cyklar med tårarna rinnande ner för kinderna och använder yoga andning, då gör det ont. I ca 3 mil pågår detta och när vi till sist svänger in i andra depån står det klart. Jag bryter.

Kändes förjävligt rent ut sagt att bryta för smärta när kroppen kändes så bra. Besvikelsen var stor och tårarna rann och nu i efterhand gjorde jag så klart helt rätt men där och då var det ett stort misslyckande i mina ögon. Jag fick helt enkelt invänta servicebilen som skulle köra mig till Mariestad.

Vi var fyra själar i bilen som hade brutit och stämningen var tryckt till en början innan vi ser gruppen lite längre fram. Upp med mobilen för här ska filmas och vilken kreatör man är. Filmen började bra men slutade lite sämre och stämningen i bilen lättade.

Väl framme i Mariestad stod det stretch, massage och dusch på schemat innan gruppen skulle rulla in i mål.

Det blev åter middag i skolmatsalen och ett besök på lokala krogen nere vid hamnen och efter en stund ställs det fram en varsin lakrits shot och jag hinner tänka ”nej, inte alkohol” innan alla stämmer upp i sång. En sång tillägnad mig för min födelsedag var på intågande och helt plötsligt ställs en dessert med glass och tomtebloss på bordet. Frös man inte innan så gjorde man det nu.

Väl tillbaka i gympasalen var det dags att stoppa in öronpropparna och på med googles för jävlar vad vissa kan snarka. En ny spännande dag skulle börja då det var dags för mig att bli vuxen och 2:an skulle bytas ut mot en 3:a.

Rapport Vänern Runt Dag 1

För exakt en vecka sedan var väskan fullpackad och avresa mot Örebro pågick. Nummerlappen hämtades och jag sov på Rosängens bed and breakfast torsdag till fredag. Vad sjutton hade man gett sig in på. 58 mil runt sjön och 2 nätter på luftmadrass i skolor. Rena flashbacks från ungdomen då man titt som tätt åkte iväg på fotbollsturneringar och bodde på detta sätt. Skillnaden nu är att man kör den lyxigare varianten med 42 cm hög madrass, tempur kudde, öronproppar och googles.

Första dagen bestod av 22,8 mil mellan Örebro och Åmål. Vädret visade sig från sin sämsta sid med motvind hela vägen och de 10 sista milen i regn. Kallt som fan rent ut sagt. I Vänern runt kör samtliga i olika fartgrupper och ingen får bli avhängd mellan depåerna. Samt så måste alla gå in i depåerna för att visa sig. Här är det ingen stress utan bara socialt umgänge.

(Lånad bild)

Här är en bild från andra depån första dagen. Har precis avverkat en strecka med full motvind och man kan vara glad ändå. Korv med bröd intogs och vissa fick sitt efterlängtade kaffe. Kan man vara så här glad hela vägen i mål. Glädje fanns det nog någonstans men andra hälften efter depån i motvind och regn blev droppen för kroppen. Har nog aldrig varit så trött som då. Energi slank ner och varje uppförsbacke var som Sa calobra på mallis och jag tackar alla som la en hand på min rygg emellanåt. Kan säga att det är skönt att ligga i svansen då och inte rotera med i kedjan. Vi eller jag kom fram till Åmål och jag har nog aldrig varit gladare. Dyngsur ända in i benmärgen och en efterlängtad dusch stod på schemat. Men jävlar vad kallt det var när man skakade tänder i timmar efteråt.

Det intogs en rejäl pasta middag i skolmatsalen och min hand gled självklart ner i den medtagna godispåsen med s-märken. Det är man värd.

Kvällen avslutades med en föreläsning om……. Ja, vad handlade det om egentligen. Vi var grymt intresserade i alla fall för det syns på bilden nedan. Ber om ursäkt till er som jag hänger ut här och jag är näst längst bort.

(Lånad bild)

Lite taktiksnack hann vi med innan läggdags. Googles på och in i skönhets sömnen för dags att återhämta sig inför nästa dag. Visst ser det skönt ut? Kan meddela att mina rumskamrater skötte sig i alla fall bra tills klockan ringde.

Grym sub träning

Vänern runt rapporten får stå åt sidan lite till för nu spritter endorfinerna i kroppen. Det är kvällens sub träning som är orsaken och idag var det vättern tempo som gällde. Bra uppslutning med några utomstående som hängde med.

Vi utgår alltid från Farsta simhall och därifrån blev det lugn transport ut till fors. För engångs skulle blev det lugn transport ;). Kisspaus, korrigering av kläder och uppladdning för nu drar vi.

Fors till Nynäshamns rondellen är det ca 5,5 mil och detta skulle betas av med ett snitt på 36+. Nu jävlar ska det visa sig vart kroppen står på riktigt.

Direktiven var:
Blir man avhängd fortsätter man och vänder när gruppen är på väg tillbaka.
Blir det punktering får man sköta sig själv och grupp fortsätter.
Lucka tillämpas bara i uppförsbackar.

Så vad hände. Gruppen drog iväg och ökade sakta i belgisk kedja. För min del flöt det på bra mesta dels. Ryck dödar mig i dessa farter men idag blev det bra. Lite för snabbt uppför kanske i vissa backar men i helhet helt okej. Jag var med och roterade hela vägen men det var inte min tanke.

Jag fick nämligen ta en nerförsbacke och sedan strax efter en uppförsbacke och mjölksyran kändes av. Många kanske tänker att utför är bara åka av och inte är väl det jobbigt. Men besök dessa hastigheter så får ni se för utför ska det trampas. Bestämde mig i alla fall att gå ner och lägga mig i svansen en liten stund för att bara andas ut och lugna ner mig lite. Pulsen behövde sjunka. Men då hör inte herr Carlsson min kommunikation och det blir inte bra i klungan om det är oro så jag fortsätter att rotera.  Det var ändå det bästa som kunde hända för benen trampades ur och jag roterade sedan  ända in i mål.

Kolla in detta! Alla gånger ett rekord 😁

Det man ska veta är att detta BARA  är 5,5 mil av 30 och det ska man ha respekt för men roligt är det.

Jag gjorde precis som man inte ska göra med 2,5 vecka kvar till vättern. Jag justerade inställningarna på cykeln och höjde styret. Men tror att det kommer bli en hit. För min ischiasnerv kändes toppen och att ligga i bocken kändes skönare. Min stabila kropp är nog inte gjord eller förbered för super  aerodynamiska ställningar 😂

Med denna underbara känsla i kroppen och endorfiner som spritter kommer jag nog inte kunna sova på nån timme eller två.

Grym sub träning

Vänern runt rapporten får stå åt sidan lite till för nu spritter endorfinerna i kroppen. Det är kvällens sub träning som är orsaken och idag var det vättern tempo som gällde. Bra uppslutning med några utomstående som hängde med.

Vi utgår alltid från Farsta simhall och därifrån blev det lugn transport ut till fors. För engångs skulle blev det lugn transport ;). Kisspaus, korrigering av kläder och uppladdning för nu drar vi.

Fors till Nynäshamns rondellen är det ca 5,5 mil och detta skulle betas av med ett snitt på 36+. Nu jävlar ska det visa sig vart kroppen står på riktigt.

Direktiven var:
Blir man avhängd fortsätter man och vänder när gruppen är på väg tillbaka.
Blir det punktering får man sköta sig själv och grupp fortsätter.
Lucka tillämpas bara i uppförsbackar.

Så vad hände. Gruppen drog iväg och ökade sakta i belgisk kedja. För min del flöt det på bra mesta dels. Ryck dödar mig i dessa farter men idag blev det bra. Lite för snabbt uppför kanske i vissa backar men i helhet helt okej. Jag var med och roterade hela vägen men det var inte min tanke.

Jag fick nämligen ta en nerförsbacke och sedan strax efter en uppförsbacke och mjölksyran kändes av. Många kanske tänker att utför är bara åka av och inte är väl det jobbigt. Men besök dessa hastigheter så får ni se för utför ska det trampas. Bestämde mig i alla fall att gå ner och lägga mig i svansen en liten stund för att bara andas ut och lugna ner mig lite. Pulsen behövde sjunka. Men då hör inte herr Carlsson min kommunikation och det blir inte bra i klungan om det är oro så jag fortsätter att rotera.  Det var ändå det bästa som kunde hända för benen trampades ur och jag roterade sedan  ända in i mål.

Kolla in detta! Alla gånger ett rekord 😁

Det man ska veta är att detta BARA  är 5,5 mil av 30 och det ska man ha respekt för men roligt är det.

Jag gjorde precis som man inte ska göra med 2,5 vecka kvar till vättern. Jag justerade inställningarna på cykeln och höjde styret. Men tror att det kommer bli en hit. För min ischiasnerv kändes toppen och att ligga i bocken kändes skönare. Min stabila kropp är nog inte gjord eller förbered för super  aerodynamiska ställningar 😂

Med denna underbara känsla i kroppen och endorfiner som spritter kommer jag nog inte kunna sova på nån timme eller två.

Den visade sin närvaro 😯😈

Åter lördag och sub träning på schemat. Bra uppslutning trots långhelg och ledigt. Distanspass på ca 12 mil och gärna så bra snitt som möjligt. Verkligen älskar när farten stiger kontrollerat och känslan att man flyger fram med lätta ben är oövervinnerlig.

Körningen gick mer eller mindre toppen fram till kisspausen för att sedan övergå till okontrollerat och ryckigt. Då lackade jag ur och placerade mig själv i svansen. Tog beslutet att lägga mig ensam i svansen för att kyla ner mig lite och undvika att det skulle hoppa grodor ur munnen. Fungerade väldigt bra och körde sedan in i klungan igen. Rullade på bra men motvinden/sidovinden var tung i innerledet.

Jag är den som inte är speciellt bra på att lyssna på kroppen. Det finns liksom ingenting under huvudet som ska ställa till problem. Men idag var jag bara tvungen att släppa vid ca 9,5 mil och lyssna. När ischiasnerven visar sin närvaro för första gången på ett år då måste man lyssna. Det kändes som små stötar från rumpan och hela vägen ner i foten så fort jag la på de där extra watten. Släppte gruppen och cyklade närmsta vägen hem till fikat. Nu ska kroppen få lite extra omsorg. Det var faktiskt ischiasnerven som bidrog till att jag fick åka ambulans för första gången i mars förra året.

Kan bero på överansträngning, dålig stretching, kyla eller stundande tjejproblem. Sak samma för nu ska den bara må bra 😀

En vecka till Vänern runt

På torsdag bär det av till Örebro för att på fredag starta i Vänern runt. Jobbar mega mycket fram till dess och måst ta tillfället i helgen att sammanställa allting som ska med. Börja plocka fram och planera så att jag ändå har så lite som möjligt med mig. Vänern runt har sin packlista som du ser nedan. Men frågan är om det finns andra små guldtips som inte finns med.