Girlpower och trollet

Har känt mig trött i kroppen sen helgens turer och hade funderingar på ifall något skulle bryta ut. Men ingenting har hänt så jag gick på som vanligt idag.

I morse var jag på gymmet, gjorde min grej men inte mycket mer och vet i sjutton om det gav någonting. Men psykologiskt kändes det bra. Bestämde mig sedan för att införskaffa Berrocca som jag inte intagit på bra länge. Tänkte att kroppen hade fått stiltje och behövde en pause. Men från och med nu bryter jag inte vad som varit ett vinnande koncept förut.

Bestämde mig i alla fall för att köra sub träningen. Men precis när jag skulle gå tittar jag in på fejjan och ser att typ halva gruppen är krassliga. Skönt tänkte jag, eller så får man inte säga, men då hade jag chansen att köra lite lugnare. Åkte med 28-30 gruppen och herregud vad stor den var. Vi delade upp den i två, vilket funkade så där bra. Tror hälften inte hade kört i grupp förut. Kan i alla fall säga att det var trippel girlpower och trollet som regerade. (Internskämt )

Men att kroppen inte var med fick jag snabbt veta då man även här var bland de sista på fartsträckorna. Vilket självförtroende man bygger upp. Skit samma, jag var i alla fall där och nu får vi se hur kroppen reagerar på detta.

Ordinationen nu är berrocca, vatten och sömn så maskineriet återhämtar sig.

Annonser

Det gör ont?

Nu när ute säsongen är igång ställer man sig åter frågan: Varför har vi ingen tvättmaskin i lägenheten?

Det går så mycket träningskläder hela tiden och så står man där i handfatet och sköljer upp. Helt rent blir det bara inte men det får fungera. Idag fick i alla fall kläderna sin välförtjänta rengöring. Så nu kan man lukta gott igen.

Det blev en liten tur idag också. Taxinge slott fram och tillbaka med några subxx tjejer plus en kille. Benen försökte visa sig från den bättre sidan och det gick sådär. Det sved till i motvinden och uppförsbackarna men allmänt väldigt skönt att skölja igenom dom. För nu känns benen jävligt fräscha. Eftersom det gick betydligt mycket lugnare idag så bestämde jag mig för att enbart gå på vatten+resorb och fikat på Taxinge förstås . Fungerade väldigt bra, känslan jag får är att jag tömmer kroppen och kanske bränner lite mer fett. Kanske bara är psykologiskt men vad gör det.

image

Trevligt var det!

Helgen har medfört skavsår av alla dess former av nån konstig anledning. Vissa ska jag inte gå in på men har helt plötsligt fått ett litet sår av mina vanliga glasögon. Glasögon som jag inte kan leva utan. Jag är nästintill blind eller det var snällt sagt. Med minus 11.5 kan man säga att jag är blind.

Träningsveckan är här med slut och två välförtjänta vilodagar stundar. Sen på’t igen.  

Just idag var jag stark….

Dagens tur blev 15 mil med ett snitt på 33.1, vilket inte är så dåligt i april.

Idag kändes det toppen i kroppen och energin sprudlade. Men däremot förra lördagen så kände jag mig trött, grinig och ville kasta cykeln men bet ihop. Kom sedan på vad problemet eventuellt kunde vara. Det är faktiskt dels skillnad mellan könen men vi tjejer lever också med vår menscykel och hormoner som sprattlar. Även om jag inte kan komma ihåg det varje månad så händer exakt samma sak. Svagare under en period och starkare under en annan. Bara så ni vet.

Idag startade vi i ottan. Hade ställt aktivitetsbandet på 06.30 med ett 20 min intervall. Bandet har full rätt att väcka mig innan om det tycker så. Vilket gjorde att jag gick upp 06.13. Tänk vad man gör en lördag morgon för lite cykling.

Det fungerade hyfsat bra i gruppen idag. Lite ryckigt emellan åt när motvinden slog till och det känndes direkt. Höll lådan en liten stund för att peppa andra och indirekt peppa mig själv. Vi kan inte bara vara tysta som musar utan man måste ha roligt också.

Testade en ny grej idag då jag hade bestämt att vid varje passering längst bak skulle jag dricka eller äta. Vilket guld recept. Hade dock inte tillräckligt kvar och kroknade suggestivt mot slutet. Camelbacken rymmer bara 1,5 liter som var fylld med resorb och sportdryck samt hade jag en bar och små powershots som intag. Ett helt projekt att bara äta.

Avslutade hela cykelturen med trevlig eftercykling. Mat, dryck och massa snack i bra sällskap.   

Träningsrapport

Tänkte att jag skulle försöka ge mig på en rapport angående subträningen igår. Tror att jag nu som först har smält den och återhämtat mig.

På schemat igår kväll stod intervallpass. Master man hade informerat om att det skulle bli sju fartsträckor olika långa med olika teman på. Redan innan ställer man sig frågan om hur detta ska gå. Jag har koll på hur visa sträckor ser ut samt var backarna finns. Det blev fri fart både  individuellt och grupp samt lagtempo till le peloton tema. Sträcka efter sträcka betades av och först ligger man inte direkt, snarare i bakre ledet. Har konstaterat att jag är en lagspelare och det är inte så konstigt efter ca 13 år som fotbollsspelare. Så fort jag blir lämnad ensam är det kört men jag ligger i och med ny cykel känner man skillnad.

Jag kämpade i alla fall på riktigt bra enligt mig och låg hela tiden på mitt max under fartsträckorna. Funderade på hur min utveckling kommer att se ut egentligen. Det är ju faktiskt så att när jag ständigt blir starkare så blir resten av gänget det också. Vilket gör att jag ständigt kommer ligga hacken under. Man får väl inte glömma att jag består av det könet med hormoner som måste ligga i lite mer. Tur att jag har svårt att se mig själv som dålig och med två horn i pannan är man den personen som ständigt kör. Det är bara skrika ut sin vrede i uppförsbackarna så kommer lite mer kraft fram och svisch så är man uppe. Rutten landade faktiskt nästan på ett snitt om 32 och lite mer än 8 mil.

När man hade överlevt nästan samtliga fartsträckor säger det bara pang. Ett lite större hål i vägen som ingen signalerar och smärtan mellan benen i dunsen kändes. Bara så att ni vet. 20 m senare börjar cykeln kännas annorlunda och punktering är ett faktum. Nästa master man av punktering kliver fram och gör det rätta. Hjälper mig utan att fråga. Jag langar bara fram resurserna som behövs och det är faktiskt så att den som får punktering oftast är så stressad att det är bättre om någon annan gör jobbet. Jag kan byta men det går inte super fort.

Snabbt bytt och färden fortsatte hemåt. Det blev en lång kväll men de var det värt och nu ser jag fram emot nästa utmaning. På lördag är det dags igen.

Första officiella ledarturen

Idag hade fredrikshof Nacka Värmdö sin andra Earlybird tur och jag gjorde min första officiella ledartur med ledarkläder. Earlybird innebär att samtliga grupper åker samma sträcka för att deltagarna ska kunna prova snabbare grupper. Tröttnar man så släpper man bara gruppen och halkar in i nästa som plockar upp. Sen håller vi inte på så länge.

Dagen till ära fick jag ta snabbgruppen vilket jag visste om innan. Snabb ska ligga mellan 30-33 i snitt och efter gårdagens distanstur så var det intressant att se hur det skulle gå. Lite adrenalinstinna tuppar som ryckte ok drog på men efter lite tillsägning så blev det bättre. Tycker ändå att jag lyckades bra som första gång men finns alltid saker att förbättra. Blev 6 mil med ett snitt på 31 och då drog jag inte på fartsträckorna utan låg sist eftersom benen kändes lite tunga.

Drog sedan till cykloteket eftersom de hade vätternweekend och tävlings människa som jag är så var jag givetvis tvungen att testa wattcykel. Benen dog på en gång. Man skulle cykla på wiggins (kan han heta så?) motstånd som han ligger på i en timme och för mig omvandlat att passa tjej. Klarade 28 sek och vinnaren låg på 1min.  

Herregud vilken cykelhelg 😀

18/4-15

Efter onsdagens fruktansvärt kalla tur i regnvädret så har inte tummen återhämtat sig. Svårt att säga vad det är men har typ ingen känsel i den. Tror att den förfrös och frågan är om den kommer bli normal igen.

Idag var det dags för subgruppens andra distansträning. Hoppas det blir bra till slut för jag tar mig inte runt den där pölen om teamet inte är sammansvettsat. Men vi har några veckor kvar att jobba på det. Har i alla fall idag haft premiär med min camelback och den gjorde succé.  Rosa förstås för att provocera 😉 men som kommer bli min räddning.

Trots hullet på kroppen så verkar jag jämnt frysa och tog på mig allt jag hittade i bilen för att värma mig.

image

Nu laddar vi för morgondagens cykling.
See you later! 

Premiärturen med subgruppen

Idag valde jag att ta bilen till träningen och inte göra som i onsdags när jag knappt orkade cykla hem men ack så fel jag gjorde. Idag hade jag lätt kunnat cykla några mil till. Benen var liksom på min sida idag och det flöt på bra.

Första gemensamma turen för subgruppen är avklarad. Tror många var lite lätt nervösa och som inte ville göra bort sig. Turen började lite knackigt med många ryck i leden och växlingar som inte gick så smidiga. Men medans tiden och milen tickade på blev det bättre. Men finns mycket att jobba på. En sammansvettsad geupp är ett måste, i alla fall om jag ska klara detta. Jag känner mig nöjd över att jag lyckades dricka i farten men en camelback är ett måste.

Riktigt skönt att tryck på och känna vinden vina i öronen, samt lite hastighet är alltid lika trevligt.

Ser redan fram emot nästa pass :D👍