Mörkercykling

På onsdagar har jag hittills på grund av dåligt väder gått på 90 min spinning. Jag kommer inte att cykla ute i alla väder och definitivt inte under vintern. Men idag kunde jag inte motstå. Det är slutet av oktober, torra vägar och hyggliga plusgrader.  Vem vill gå in och cykla då.

Det är alltid lika roligt när det visar sig att jag är ensam kvinna i gänget. Hade det inte varit för dessa uppförsbackar så hade jag hängt med hela vägen på fartsträckorna. Men jag kämpar vidare.

Som sagt så sackar jag efter när uppförsbackarna kommer och får avsluta vissa fartsträckor själv. Idag när jag kommer i full speed ser jag att alla har stannat. När jag kommer fram visar det sig att 4 män har kört omkull rakt ner i diket. Obehaglig syn för någon som inte upplevt det förut. Jag har ramlat men inte allvarligt. Allt slutade med att ambulans tillkallades då en hade skrapat upp halva ansiktet och blodet rann. Vi andra rullade hem i makligt tempo och hoppas det gick bra för de som skadade sig.

Fortsätter nog att ligga lite längre bak i klungan för att inte befinna mig med adrenalin påverkade män som vill komma först längst fram.

Trainer

Säger någon att den tänker köpa en trainer så tänker jag att den  kommer inte att användas. Allt som har kommit in i min lägenheten i form av träningsredskap blir bara liggande. Egentligen har jag svarat på frågan redan om man ska införskaffa sig en trainer för vintern. Men varför ligger frågan i huvudet och grubblar?

Endorfin kick

Jag vet inte var jag får all kraft ifrån ibland. Efter 2,5 vecka med mörkt, grått och regnigt väder så blev det äntligen en tur idag. 9 mil med 29.7 i snitt. Blött och geggigt underlag plus motvinden från helvetet.

På nåt jävla sätt  när jag gett bort min livlina till gel och benen skriker efter näring och blåsten bara viner i öronen. Då kommer det som jag inte kan förklarar. Hur jag kliver in i mig själv och ignorera fullkomligt mina ben. Smärtan finns inte där och det är bara till att köra. När andra ger upp så fortsätter jag. Dom endorfinerna är underbara.

Kan i alla fall berätta att den Mc Feast menyn efteråt har aldrig smakat så gott.

Aldrig mer!

Igår körde jag benpass med adress helvetet och idag tänkte jag köra rygg, axlar och armar. Jobbade till 18.00 och kollade upp vilka sats center som hade öppet till 20.00. Fick fram odenplan och medborgarplatsen. Toppen tänkte jag och begav mig till odenplan. På sats odenplan hänger stånkande, stönande muskelknuttarna vilket jag visste. Men att det var så extremt. kände mig inte alls bekväm och kommer nog aldrig mer gå dit igen en lördagkväll. Får testa medborgarplatsen nästa gång helt enkelt och hoppas på att det känns bättre.

Nya nivåer

Efter ett helvetets velande så tog jag äntligen det slutgiltiga beslutet igår. Dags att uppgradera sig lite och ta cyklingen till nya nivåer. Ankomsten sker i januari och det ser jag fram emot.

Cykel/spinningdag

Onsdagar är min cykel/spinning dag och idag blev det ingenting då kroppen började strejka under eftermiddagen. Fick istället gå hem och däcka i soffan. Mycket vätska, en ipren och sova ruset av mig så hoppas jag på att vakna pigg imorgon. Håller tummarna!

Är racer säsongen över?

Jag har insett att racer säsongen i stort sätt är över för i år. Men det finns ingen tid att deppa ihop för det. Ska man cykla Sub 8.30 måste man ligga i.

Jag har inga planer på att köpa mtb eller cx och definitivt ingen trainer. Då får man helt enkelt göra det bästa av situationen.

Dubbla cykelpass och sen iväg för yoga. Det avslutar veckan på bästa sätt.

En kort sammanfattning

Tack vare tre av mina kunder hängde jag med och genomförde en tjejklassiker 2013. Jag sa vid vårt uppstartsmöte att cykling kommer jag aldrig fastna för och det har man fått äta upp.

Vad hände?

2014 görs mitt första inköp av racer. En resa till mallis på triathlonläger genomförs. Hinner cykla 200-250 mil innan första Vätternrundan genomförs på tiden 10.51. Bockar av lopp som Skandisloppet,  Trosatrampet,  Hedebytrampet, Halvvättern och Mälaren Runt. Samt är jag på väg in i ledarstaben hos Fredrikshof.
Och nu står jag här i mitten av oktober med nästan 600 mil i benen med nya mål i sikte. Bland annat leder jag snabbgruppen för Fredrikshof under nästa Halvvättern. Men mitt största mål för nästa säsong är att köra Vätternrundan med subgrupp 8.30 Farsta.

Premiärinlägget

Jag tänker för mycket, analyserar desto mer och behöver skriva av mig lite.  Denna blogg eller vad det nu är kommer förmodligen handla mycket om träning och framförallt cykling. Men vem vet det kanske dyker upp annat också.